pumpkine

Igår framför speglen när jag tandtrådade, tittade jag på mig och sa: Hörru bruden, du ser inte en dag äldre ut än 22 och ändå blir du 29 imorgon. Vad hände?

Egentligen vill jag inte vara sådan här,
men det enda jag egentligen önskar mig när jag fyller år är detta:

För er som har lite problem med att förstå mina konstnärliga alster, ska jag förklara. Allt för att inga missförstånd ska uppstå. Det där är en sån där söt liten hund med spiralig hals som man sätter i bilen, förslagsvis framme vid stora rutan och som sedan gungar och svänger med huvudet i takt som man kör. En sån vill jag ha! Inget annat.
Idiot tänker ni, tänk om hon får 67 stycken. Nej, så många presenter räknar jag inte med, men skulle det bli tre stycken är ingen gladare än jag (särskilt inte D...) för då har jag en hel armé att sätta i bilen. Hurra.

SLUT PÅ MEDDELANDET.

Nu när det är sådär sommarljumma nätter, när solen på morgonen söker sig mellan rullgardinen och fönsterkarmen för att kittla grusiga ögon och när fönstrena står småöppna, är sömnen svag. Jag vaknar lätt men somnar om lika snabbt. Nätterna känns evighetslånga när man kisar mot väckarklockan sju gånger om, för att se om tiden är slagen till att stiga upp eller om man får lägga tillbaka huvudet på kudden och blunda igen. 

Man kan därimellan vakna av småsmå tassar som traskar över magen, en tung pojkvänsarm runt midjan eller sopbilens skrammel utanför porten.
Äger man armen som ligger runt min midja kan man även vakna av först lite småfnittrande som snart mynnar ut i högljutt gapskratt. Jag drömde visst något väldans underhållande på morgonkvisten, vaknade av min egen munterhet samtidigt som D petade på mig och verkligen ville veta vad som var så kul. Tyvärr var jag inte kapabel till att berätta, dels på grund av tunga ögonlock och dels för att jag inte ville förstöra historien.
Nu kommer jag inte ihåg någonting och när väckarklockan ringde var jag lika morgonsur som vanligt. Men DÅ var det roligt. Och lite nu i efterhand också...

Min mobil ringer när jag sitter och testar den hemliga genvägen till förrådet i danska cementspelet (den är fruktansvärt rolig, genom att klicka på en staty föreställande huvudet på en av företagets grundare så flyttas en bokhylla på kontoret och avslöjar en brandpålestång rakt ner till källaren - men det är en parantes...)
En mycket förvirrad kaka börjar mumla i andra ändan av tråden. "Jasså? Är det DU?" Tydligen skulle hon ringa till sin andra dotter för att fråga om hon ville följa med till Karlshamn för att handla present åt sin första dotter vars bemärkelsedag snart infaller. Men ringde alltså fel. Det var kul. Och bra, för det tyder på att hon verkligen har låtit HELA hjärnan ta semester?

Slut på semester, imorgon ska det åter arbetas. Känns okej. Forutom att en bokstav på mitt tangentbord har slutat att fungera, den runda ringen med två prickar over är dod. Mycket märkligt.  

Sommaren innan jag började gymnasiet var svår. Mest för min mor, för det var hon som fick ta störst med skit i min tonårsfrigörelse. Jag var hormonstinn och började varje mening med: "Meh... alla andra får ju..." Det var också i den här vevan som hon gav mig det bästa rådet någonsin, fast det förstod jag ju inte då. Då tyckte jag att det var det värsta som kunde hända och trodde på allvar att hon ville mig illa.
Jag var knappa sexton, det var sommarlov och östersjöfestival (årets händelse). Jag ville såklart fara dit båda kvällarna, fredag + lördag. Hon förklarade sansat att det räckte med en dag. "Du får välja vilken, men bara en av dem. En av dem räcker Åsa."
Jag var förstörd, förkrossad och förbannad. Alla andra fick ju (sanning med modifikation). Jag grät, slängde i dörrar och ignorerade henne sedan hela den kvällen jag tvingades stanna hemma. Jag trodde att hon inte förstod vad jag missade, the time of my life typ. Fast det var ju just det hon gjorde, kloka kakan. Rådet hon gav mig var att det ALLTID räcker med en dag. Och det gör det fortfarande. Det blir ALDRIG kul när man är ute två dagar i rad, antingen har man så fantastiskt roligt första och blir därmed så besviken på andra, eller så spar man på krutet på första och inbillar sig att man får igen det på andra, vilket inte händer. Så, dagens läxor:
Det är farligtfarligt med förväntningar och Mamma vet alltid bäst.

Och idag är det visst dag tre på way out west här i stan. Jag dricker Jaffa, pratar i telefon med storebror och ser en halv film. Och är inte det endaste bitter över att biljetterna är slut.

Såja. Nu hemma i lägenheten och firar D's framgång med drinkar av taxfreesprit. Klart att det är skönt att komma bort men man kommer inte undan med att det är fint att komma hem. Och vi har ett fint hem, det insåg jag idag när nyckeln vreds om om citronträden hälsade oss välkomna med fem nya centimetrar. Nu lyssnar jag på musik via datorn och spontandansar i köket. Tänk vad lite cointreau kan göra.
Förresten är det festival i stan och jag skulle gärna ta några danssteg där också men går det köpa biljett nu? 
Annars kan jag spendera morgondagen med att förklara Orups storhet.
Förresten, säkraste tecknet på att man haft semester, mina naglar är så långa att jag knappt kan knappra på tangenterna. Inte cointreaus fel alltså. Vi säger så.

Jag hade elva kilo till övers i min packning så jag tänkte ta hem han här:

Han var strandens snyggaste kille efter D, och förgyllde mina soltimmar. Men istället köpte jag en litenliten pengabörs som packades ner i min storastora resväska och i eftermiddags landade vi återigen på svensk mark. Kaaaalmar.
Och åt den godaste kebaben på hemstoppet i Emmaboda, lite ironiskt va?
Nu då? Fortfarande i Småland men förhoppningsvis i stan igen framåt fredag.

Och så lite personliga meddelanden.
MARI: Vi hörs när jag är i Götet?
TESS: Vi planerar och försöker få ihop det till maskeraden. Vet ej ännu om det lyckas. Återkommer snarast.

Egentligen är det en vanlig söndag och semestern har ju inte ens börjat. Egentligen vilken söndag som helst förutom att jag icke skall traska till jobbet imorgon. Det här med ledighet verkar ha satt sig osunt i min hjärna? Så jag spenderar dagen i sängen med laptop och bok, för blåsten ute är elak.
Men planen börjar ta sig, imorgon ska jag minsann till djurpark och sedan packar jag in kattisar i bil och styr mot Brorsmåla med ett Halmstadstopp på vägen. Sen cyklar jag runt Åsnen, rödfärgar ett hönshus, klappar på en gravid väns mage och inspekterar en annan väns morotsland. Sen tvättar jag alla mina sommarkläder och kör med D till Kalmar för att flyga vidare till Grekland.
Vår allra första semester tillsammans vilket är ganska galet eftersom vi redan har tillbringat en fjärdedel av våra liv ihop? Fast vem säger att kreta är bättre än en tvåa på Slevgränd eller att solnedgången är vackrare där än här? Vem säger att allt man säger är mer sant i ett hyrt hotellrum än i bilen mellan Ica Maxi och Mediamarkt.
Eller det man inte säger? Vad JAG försöker säga är att om man inte kan säga det överallt ska man inte säga det alls. 

Om en och en halv vecka packar jag min svenniga väska och åker till Kreta på charter.
Rätt gött om jag får säga det själv.
Men nu ska jag ut & grilla i regnet!

Nu är det bara fyra timmar kvar och redan igår kväll firade vi. Två till som slutar och vi stal skumpan i kylen. Kontoret är stängt denna veckan vilket betyder inget folk och ingen städning (förutom vi då, idagsläget sju stycken). En kollega valde att sova här istället för hemma, och inatt hade han gjort fina bilder på sig själv i kopieringsmaskinen samt möblerat om lite. Vid nio när jag kom sov han tungt i soffan, vaknade lite när jag stirrade på honom och gjorde hårdrockstecken i halvsömn. Sånt som livar upp liksom.

En sådär åtta timmar kvar tills semestern. Helt galet skönt när jag tänker tanken på att ha tre veckors ledigt. Så länge har jag aldrig varit fri och fått betalt samtidigt. De två senaste somrarna då jag har haft ett riktigt jobb som genererat verkliga semesterdagar har alltid blivit halvdana. Nyss börjat och inte vågat utnyttja förmånen i förväg eller nyss slutat och sedan börjat nytt under de ihopslavade lediga timmarna.
Men nu, nu ska jag ha semester med stort S.
Och planerna är få. Funderar på en charter men många tänker samma tanke så det lär inte bli billigt om det ens finns något kvar. Sen blir det såklart Småland. Jag föreställer mig hur jag springer genom smörblommor på ängen likt "lilla huset på prärien-introt".
I en vecka ungefär, fram och tillbaka, fram och tillbaka.