pumpkine

Mycket nu. Så mycket att jag inte hinner tänka på Flin solandes på Thailands stränder för att ta julfirandet hela vägen och se ut som en pepparkaka resten av året. Jag hinner alltså inte bli grön av avund här hemma i snålblåsten och pissregnet. Däremot frodas missprydnader i mitt ansikte, finnar och öroneksem och jag tänker att jag måste andas lite också. Längtar till julledigt.
Såg förresten en adventsstjärna i ett  grannfönster igår kväll, men innan jag hann öppna munnen sa D strängt: Nej, det är alldeles för tidigt!

För er som bryr er:
Vi hämtade Fröken igår vid tio på kvällen trots att hon lämnades redan halv åtta på morgonen, det var tydligen massa akutfall emellan och jag förtänger tanken på de tolv timmar hon spenderade i otäck veterinärsbur. Troligtvis hatar hon mig för allt jag utsatt henne för det senaste dygnet, men jag mutar henne med mat (hon vet dock inte att den är utspädd med massa leversmakande meducin). Det fanns tydligen inget i näsan, förutom en inflammation och likadant i tårkanalen. Så i princip sövdes hon ner i onödan men vem kan stå emot en veterinär som spelar på ens dåliga samvete? Vad är pengar jämfört med ett kattliv? Misstänker att det inte är helt ovanligt att ordinera den lite dyrare behandlingen istället för att först testa den billiga sorten först för vem ska annars bekosta lön, lokaler, nya arbetskläder som katter river sönder samt foppatofflor i käcka färger. Jag är inte bitter. Jag är jätteglad att Flisan mår hyfsat bra och förhoppningsvis med all medicin snart ännu bättre. Men om allt verkar fint tänker jag ignorera det rekommenderade efterbesöket om två veckor. Sånt är mitt samvete, sorry.

Förresten kom det en hund akut samtidigt som vi igår kväll. Den hade käkat upp en nylonstrumpa. Och i en monter i väntrummet hade de samlat andra konstiga saker som hittats i diverse magar. Ett cykelsadelsskydd bland annat. Då är man rejält hungrig va?

I detta nu undersöks troligen Flisans nos. Hoppas de hittar något som går att ta ut.
Förresten hade en mycket arg hund smitit från djursjukhuset i natt. I morse när vi kom var det kaos och vårdarna hade stängt in den morrande hunden i väntrummet. Vi fick ta bakvägen men lyckades ändå stöta på sköterskan från kvällen innan. Hon ignorerade oss dock och sedan hörde jag hennes gälla röst i korridoren:
"Deeet är inte mitt ansvar..."
Fortsättning följer.

Och så en påminnelse till mig själv: Rota fram franskaböckerna från skolan.
De lär ligga på vinden i Brorsmåla.
Jag är sjukt sugen på att plugga francais.
Oui.

Snart ska jag lura med mig kissen till doktorn. Jag är lite rädd, självklart för att veterinären ska säga att Fröken Flis är dödssjuk i rabies eller någon annan farlig farsot men också för att det känns som ett nederlag. Att jag inte kunnat ta hand om vår lilla katt, att det är mitt fel att hon är sjuk och så vidare. Misstänker att denna känslan är ganska vanlig hos ansvartagande föräldrar...
Så katten är borstad och buren blänker. Förhoppningsvis blir de arga på mig för att ha upptagit deras dyrbara tid ( i många avseenden) med en snuva som är övergående. Håll tassarna nu'rå.

... säg inget men idag tar jag Fröken Flis och åker till v-e-t-e-r-i-n-ä-r-e-n (man vet aldrig vad de där katterna gör när ingen är hemma, säkert surfar bloggar, spelar tevespel och hoppar i sängen).
Hur som, katten utan svans har massa snor i näsan och ett öga som rinner. Orsaken ska alltså redas ut. Pappa påstår att hon har suttit i drag jag vet inte vad jag ska tro. Förutom att jag är trött på att vakna om nätterna av kattsnorkaskader i ansiktet.

Idag går det fint, ska bara få ihop en textleverans och sitter därför hemma i eftermiddag. Snart kan jag allt om koax, fiber och digital kabel-tv. Synd bara att jag glömmer så fort, mitt minne är minst sagt selektivt. Jag kommer sällan ihåg information och fakta som jag nyss lärt mig, men jag vet exakt hur den hemmasydda plisserade kjolen som jag hade på skolavslutningen i årskurs fyra ser ut.
Lite synd, för när viktiga marknadschefer ber om språkråd känns det så där att säga: "Jag vet inte, men det SER rätt ut "istället för att hänvisa till korrekt grammatisk syntax.
Fast man klarar sig visst ganska långt på "magkänslan" och lite charmig småländsk dialekt. Det har jag märkt.

Igår inhandlades innetofflor till jobbet. För det är snablars kallt nu för tiden och så ganska mysigt att även kunna hasa på kontoret.
Fast ibland spexar jag till det, tar fart och glider fram till kollegan i korridoren, men mestadels släpar jag mig bara fram och tillbaka till kaffemaskien. Därimellan ringer jag till Börjes verkstad, läser på och skriver till om bredband samt lyssnar på Nick Cave.
Och snipp snapp snut, snart var tisdagen också slut.