pumpkine

Kycklingrulle på lunchen med solen och J som sällskap. Helgen kan börja sämre. Och sluta sämre också för den delen. Tidigt måndag morgon far jag nämligen till Köpenhamn för kundmöte med ledande företag inom den danska cementindustrin. Jag skojar inte. Kan bli hur kul som helst? Kan också bli hur förvirrande som helst då danskarna påstår att de kan svenska eftersom de tittar på svensk teve. Det betyder också att de tror att vi kan danska och ser på dansk teve. Räck upp en hand alla som gör/kan det.
Och sen att jag inte är så värst insatt i cement, mineraler och plattformar är väl en värdslig sak?

D ska på svensexa i helgen. Får väl se om han kommer hem till 14:00 på söndag då ännu ett ruckel ska inspekteras. Jag ska läsa. Och dricka en öl. Och ta en snabbkurs i danska och en 5 poängs intensivkurs i cement. Hallelujah.

Jag tänkte när vi mellanlandade efter 6 timmars flygfärd med stress och två öl i magen och en femåring bredvid som frågade om varje flygstol "Vem sitter där?" om det verkligen kunde vara värt det. Väl framme öppnade jag balkongdörren, andades in varm fuktig luft och fick konstatera högt över vågornas brus: Ja, det var det.

Jag skämdes nästan över att få vara där. Jag skämdes över brunbrända ben och att jag inte tänkt jobb på flera dagar. Jag skämdes över att äta och dricka gott för en så billig peng och över att få bada i 30 gradigt vatten fast klockan var över midnatt. Att få se, smaka och sova i kanske paradiset på jorden under två veckor.

Nu är jag hemma och även här skiner solen, luften är krispig och två katter hänger som plåster på mig. Att sakna och sedan få återses är ganska fint.
Och jag tror att jag och paradiset kommer ses igen.