pumpkine

Ha, jag klarade mig idag också.
Jag har ju sagt att nu när jobbet ligger så nära kan jag ju cykla dit. D frågade ungefär hela förra veckan när jag skulle börja. "Måste fixa min cykel först" kom jag undan med.
Igår meckade jag för fullt (eller jag pumpade båda däcken och skruvade in en skruv...) och ansåg mig redo. Men i morse märkte jag att min värdefulla och tunga datorväska inte skulle få plats på hojen och det blev spårvagn igen.
"Jaja, får väl ta vagnen då" sa jag lite ledsamt till D men skrattade av glädje inuti.
Jag lider nämligen av en sjukdom, jag vet inte vad den heter men yttrar sig i att jag inte kan cykla i normal takt. Går det att cykla fort så gör jag det. Skitsnabbt. Och är helt utmattad samt svettig när jag kommer fram.
Blodsmak i munnen och fuktig i pannan. Det vill jag bespara mina nya kollegor.