Helvetet på jorden
På väg till födelsedagsfesten i lördags tvingade jag D att stanna i Ullared. Vi skulle köpa julklappar till två små syskonbarn och knödde oss in i Helvetet på jorden just då.
Jag kände redan två kilometer innan ankomst hur irriterad D var, mest genom hur han hanterade växellådan. Och väl på parkeringen bland kundvagnar, spöregn och giriga gubbar kände jag att det här kunde sluta illa. Men så ser vi en bil som tänker lämna sin plats och vi blir tillfälligt lyckliga och glider ditåt med glädje.
Då, DÅ dyker en annan bil upp runt krönet och spanar in samma ruta som vi. De sätter på blinkers, D svär tyst för sig själv, blinkar med helljuset och när första bilen backat undan trycker han gasen i botten. Han far fram och jag håller hårt i lilla handtaget ovanför passagerarrutan. D tvärnitar lite snett inåt-framåt och blockerar precis den röda toyotan som försöker snika sig in. Helt galet och fruktansvärt osvenskt. Men härligt på nåt sätt.
Den utländska mannen med mustasch i mötande bilen hoppar ut och mina fördomar säger att han kommer slå oss, men han viftar lite med armarna, säger: "Ey, du kunde blinka i alla fall".
Jag hör hur D pyser ut sin samlade ilska och börjar återta sin svenska form trots vår gamla bmw, kostym (inför mormor-fest) och ofrivillig backslick på grund av regnet.
Han säger: "Okej, det var inte meningen" sen låser han bilen, fäller upp paraplyet och går lite nonchalant därifrån. Han ser jäkligt nöjd ut.
Det kunde varken kommande köer eller värsta trängseln ta ifrån honom...