"Jaha, ta den då. Ta den."
Åh tänk vad bloggen är bra. Då kanske det trots allt inte finns något kattproblem?
Hade jag haft grejer att sälja hade jag sålt dem här. Kanske ska jag förvandla min bloggen till blocket. Eller nä, för min pappa hade antagligen köpt ALLTIHOPA. Han är lite av en hamster...
Nedan följer några välbekanta dialoger mellan mig och rara far:
"Men inte ska du slänga den där?"
"Eeh, jo? en gammal glasskartong är väl inget att ha?"
"Nja, en jättefin och praktisk plastburk ser det ut som. Där kan jag ha spikar. Eller så kan vi göra hål i locket och ha metmask där när vi fiskar i sommar. Eller så kan vi..."
"Här! Jag fattar"
"Inte ska du kasta det där tomma cornflakespaketet?"
"Jag hade tänkt elda upp det..."
"Åh nej. Det kan jag ha och skriva långa listor på. Lagom styv och hård kartong serru. Jättebra, perfekt faktiskt."
"Jaha, ta den då. Ta den."
"Hallå där, vad hade du tänkt göra med den där gamla döda blomman?"
"Jo, jag hade tänkt lägga den på komposten. Den är som sagt död."
"Stopp ett tag. Vi tar in den här i ladugården och ger den ett halvår. Kanske den repar sig? Jag ser faktiskt ett grönt blad där... och där är ett till."
"Visst."
Så är det ibland. Men själva grejen är nu inte att håna min kära papps som sparar på det mesta. För ganska ofta får han användning av det där som jag kallat skräp för någon vecka sen. Och de gånger jag bett om hjälp för att få något lagat, funderar han en stund, tar sedan på tofflorna och knatar ut i garaget för att hämta något.
Han har nämligen alltid en lösning på mina problem. Kanske är det inte den mest självklara eller allra naturligaste, men alltid en lösning! Och ofta den allra bästa...