pumpkine

Det är något med Madeira. Mmmmmadeira. Det liksom återkommer.
Min bror for precis dit (eller, det var igår. Han ringde vid lunch, då var han på flygplatsen. "Planet går snart, jag har precis druckit en öl. Jag skulle kunna ha druckit tre. Hejdå")
Det är den semester som mamma och pappa brukar berätta om, som de gjorde innan barn kom ivägen. Om pyttesmå bananer, tjocka mössor och vattenpoolsbomber.
Och så min chef i Skottland. Han kom från Madeira. Han berätta om Madeira så ofta och så mycket att jag borde veta allt om ön, tyvärr lyssnade jag inte så noga. Log och nickade mest och sneglade på rhubarbs och custard på hot countern istället. Men han var en vänlig själ min gamla chef.
Jag ska nog också fara dit någon gång, till Madeira.
Och sluta ännu en cirkel i mitt liv, Maderiacirkeln.

(Ja, jag gillar att skriva Madeira, det är ett vackert ord. Plus att det låter ganska fint också...Prova själv. Själv ska jag hålla käften för en gångs skull och ta vagnen hem. Klockan är fem).