pumpkine

Igår var det dags för huskoll igen. I skumrasket styrdes kosan mot Härkila och 40 minuter från stan plus några grusvägar senare var vi framme. Småregn i tre veckor gör det ganska geggigt på landet och vi parkerade bilen i ett litet hörn på gårdsplanen, lös med mobilerna för att slippa de största vattenpölarna.

Såklart fick vi små tossor över skorna och började syna huset. Charmigt var första intrycket. En gammalgammal vedeldad spis i köket där jag föreställde mig en jättegryta gröt kokades om jularna.
Sen försökte jag ta mig vidare in i huset, det var svårt. Vi snackar ett torp från 1763, vint och snett var förnamnet och på vissa ställen var nog takhöjden 150 cm - max. Jobbigt om man nästan är 1,80 som jag.
Men jag kröp vidare och hittade tre kakelungnar och en kamin. Som sagt charmigt, men konstanta bulor i skallen är inte värt nära 800 000 och eftersom huset är så gammalt fick man inte ändra så mycket.
Så vi tackade för oss och planerade att fara hemåt. Men bilen ville tydligen stanna kvar och hade satt sig rejält i geggan, D slirade loss, backade bak - körde fram med ryslig fart, backade och svängde runt. Äntligen kom vi loss och lämnade minst sagt spår av vår vistelse. Bra gjort.