Om att ta på spänningen...
Igår var vi på prisutdelning för en affärsplanstävlings om D deltar i. Lite halvhjärtat sådär men minst sagt på riktigt när vi väl var där. För då vaknade tävlingsskallen till liv och vi hånade friskt de andra bidragen, lustiggjorde oss över konfrenciern och skrattade ÅT inte MED den inhyrde ståupp-komikern. Allt för att kunna gå därifrån med hedern i behåll (??) om "vi" skulle bli utan pris. Kanske kan man också kalla det försvarsmekanism, vi bryr väl oss inte om en töntig tävling.
30 bidrag var visst nominerade och totalt tio vann tio tusen riksdaler var. Man kunde nästan ta på spänningen som låg i luften. De nominerade räknades upp i omgångar, 10 i taget. De mest fantasifulla lösningar och de allra konstigaste företagsnamnen fladdrade förbi på en powerpoint. När sista sjoket med nomineringar drogs igång hade jag nästan gett upp, tänkte att det här är en jäkla b-tävling och den där inkompetenta juryn kan inte se en bra idë när de får den presenterad framför näsan. Då - näst sist av alla kommer D's ord ur motiveringarnas mun. Jag håller mig från att busvissla (mest för att jag inte kan) och håller tummarna istället. D har fryst till is bredvid mig samtidigt som jag ser hur han kokar av nervositet. Han avskyr nämligen att ta emot folkets jubel och blir yr av att tänka på tanken att stå i rampljus.
Men nej, tyvärr blev det ingen vinst. Vi blev totalt överkörda av ett mobilt hundstaket och en mötesplats för etnologer (eller var det etologer?) Men efter gratismat på promenaden hem konstaterar vi att: Det var i alla fall kul att bli nominerad...
Och säkra källor säger att D's idé får sitt ändå.
30 bidrag var visst nominerade och totalt tio vann tio tusen riksdaler var. Man kunde nästan ta på spänningen som låg i luften. De nominerade räknades upp i omgångar, 10 i taget. De mest fantasifulla lösningar och de allra konstigaste företagsnamnen fladdrade förbi på en powerpoint. När sista sjoket med nomineringar drogs igång hade jag nästan gett upp, tänkte att det här är en jäkla b-tävling och den där inkompetenta juryn kan inte se en bra idë när de får den presenterad framför näsan. Då - näst sist av alla kommer D's ord ur motiveringarnas mun. Jag håller mig från att busvissla (mest för att jag inte kan) och håller tummarna istället. D har fryst till is bredvid mig samtidigt som jag ser hur han kokar av nervositet. Han avskyr nämligen att ta emot folkets jubel och blir yr av att tänka på tanken att stå i rampljus.
Men nej, tyvärr blev det ingen vinst. Vi blev totalt överkörda av ett mobilt hundstaket och en mötesplats för etnologer (eller var det etologer?) Men efter gratismat på promenaden hem konstaterar vi att: Det var i alla fall kul att bli nominerad...
Och säkra källor säger att D's idé får sitt ändå.
Kommentarer:
Trackback