pumpkine

Inte riktigt som jag tänkt mig. Den där svenskheten kom krypande.
Ut i solen med tidning kom jag i alla fall. Markerade mitt revir och bläddrade lite oberört framåt i sidorna.
En liten tjej på cykel kommer fram:
- Vi har plastparty.
- Okej.
- Om vi beställer nu får vi sakerna innan midsommar.
- Okej.
Sen tittar hon nästan argt på mig.
- Grillade ni igår?
- Ja just det.
- Vad grillade ni?
- Kött.
- Vad då för kött?
- Jag vet faktiskt inte.
- Näha. Jag ska cykla vidare.
- Gör så.
Sen cyklade hon fram och tillbaka på vår lilla asfalterade gång mellan porten och sophuset, det är ungefär tjugo meter. Jag fortsatte spela oberörd. Mamman kommer fram till mig och frågar:
- Är det okej om barnen är här?
- Javisst. Inga problem.

Skyll dig själv pucko, tänker jag sedan. Så det gör jag i en halvtimme tills värmen blir outhärdlig. Plastparty-sällskapet sitter i skuggan. Jag går in. 34,7 grader står det på termometern. Hoppas de inte får sina grejer innan midsommar. Då får de ha dill och jordgubbar i gamla äckliga plastlådor.
Rätt åt dem.