pumpkine

Om ungefär en vecka ska jag gå till tandläkaren. Det var X antal år sedan sist och jag har ångest. Jag är faktiskt livrädd. Inte för borren, bedövning eller eventuellt bananlack, utan för själva tandläkaren. Att hon ska skälla på mig för att det var så länge sen jag var där. Och att jag faktiskt inte har en godtagbar ursäkt för att inte ha varit där. Shit. Min nya tandläkare heter förresten Parisa, det låter väl som ett lite konstigt men ganska vänligt namn?
Snälla, säg att det gör det!?

När jag gick på högstadiet hade jag tandställning. En fast sådan.
Fast jag var verkligen inte ensam, varannan unge gick runt med ståltrådar i käften. Det innebar också att jag var minst en gång i månaden hos tandläkare, antingen för korrigering eller för att ställningen gått sönder. Jag hade små gula gummiband mellan käkarna för att minska mitt överbett, och dessa gummiband återfanns överallt i min närhet de två åren jag hade tandställningen och sedan ungefär ytterligare ett år efter det. Kakan var galen. Överallt i min närhet är faktiskt ingen underdrift. En gång hittade hon ett i sin ärtsoppa...
I alla fall, jag var van vid tandläkare. Nu i dagarna tandtrådar och munsköljer jag för fullt, för att Parisa i alla fall inte ska kunna klaga på det. Och jag tror - att tänderna är bra - trots att jag inte kontrollerat dem på X år.
Jag är mest rädd för skäll...