Magneter & pusselbitar
Ok, jag erkänner att jag har hyfsat dåligt morgonhumör. Men jag vet om det, det är så jag kommer undan alla mina dåliga egenskaper... Så länge man är medveten om dem är det okej?
Och helst av allt vill jag att D håller sig i sängen tills jag lämnat lägenheten på morgonen, det är smidigast så. Jag har rutiner som sabbas av att toaletten plötsligt är upptagen, och jag vill helst inte ens tala om kaffebryggaren.
Så för allas bästa får han inte stiga upp innan hej-då-pussen getts.
Igår upptäckte jag dock att det inte endast var på morgonen detta humor uppenbarade sig.
Efter tjugo minuters sov i soffan (till ljudet av supernanny och skrikande barn på teven) förvandlades jag till monster igen. Jag hann knappt snäsa klart åt stackars D innan telefonen ringde. Tur att jag svarade och tur att det var hans mamma som ringde och jag fick snabbt ikläda rösten som perfekta flickvännen med vänlig ton, som jag faktiskt lyckades behålla även efter samtalet. Resten av kvällen.
Jag har verkligen ingen anledning att vara otrevlig. jag är ju egentligen hur glad som helst?!
Ibland undrar jag hur han står ut med mig... Men jag antar att det också gäller åt båda håll.
D är min magnet och min pusselbit.
Och just det, tur att jag inte nämnde organiserad slash ordningssam som en av mina bästa egenskaper till nya arbetsgivaren. Glömde nämligen min del av kontraktet hos dem efter att jag skrivit på.
Pinsamt? Beror på hur man ser det...