pumpkine

Gah. Panik och ångest. Vid gudars skymningar vad jobbigt!
Jag har haft möte med en försäkringsmäklare här på jobbet. Vi pratade om pensionsspar, livsförsäkringar och skrev under massa papper. Nu mår jag dåligt, mest för att jag inte förstår något och så lite för att jag inte har intresset att sätta mig in i det.
Däremot är jag ganska angelägen om att inte sitta tre dagar i en blöt blöja om 70 år.
I samma andetag säger mannen med blå slips att det också är bra att teckna en livförsäkring med min sambo, om jag nu skulle dö så får han massa cash. Och det var en del må jag säga.
"Du, jag måste kolla upp det här med honom, så att han gör samma sak för mig?" sa jag till slipsen.
"Visst " sa han och torkade lite svett från pannan.

Jag lyckade ändå skriva under tre papper utan att riktigt veta vad de innebar. Sen försökte jag få igång en diskussion om att jag visst tar skada om en nära anhörig dör. Han var mest intresserad av siffror och min namnteckning. Jag gav mig.
Känns lite som om jag sålt min själ till djävulen? Fast han har väl inte slips?