pumpkine

Jo, nu ska det äntligen flyttas här på kontoret. Efter fyra månader får jag ett riktigt skrivbord. På tiden skulle vissa säga. Ja jävlar säger jag.

Nu ska jag släpa soffor, hasa skrivbord och dra sladdar så att jag kommer dit någongång. Förresten, folk tror att jag är svag. Kanske för att jag ser ganska klen ut. Men det är jag inte. Jag går på vilja och då kan jag flytta berg om det behövs.
För ett herrans antal år sedan var jag & D i Kiruna en sommar. Samtidigt var där festival och vi fick jobba som roddare. Varför är lite oklart men vi slet som djur i tre dagar och fick gratis kaffe och kanelbullar. Ulf Lundell var där. Och hans roddarsamordnare verkade gilla mig, kanske för jag var den enda av honkön inom synhåll, vad vet jag? Hur som helst, jag hade precis huggt tag i en högtalare när D ser min krumma rygg och rusar till för att hjälpa. Då vinkar Ufferoddaren undan honom med handen och säger: "Åsa klarar det där själv, hon är stark". Och jag, jag tittar förvånat. På D som ser lika förvånad ut och sedan tar jag högtalaren med mig ut till lastbilen. Lätt som en plätt.
(Jag fick också massa skäll av Markoolioroddaren på grund av ett trumset men det är helt irrelevant).
Hur som helst, stark är mitt mellannamn.