pumpkine

D är lurig. Han har förmågan att låtsas veta allt. Och när han inte vet låtsas han så hårt att han vet att jag blir osäker. Det är just i sådana här onda cirklar han lurar mig och när jag väl tagit mig ur är jag hjärntvättad.

I förrgår sa han till exempel om en arbetskamrat.
D: Ja, han verkar vara sådär butt, men egentligen är han väldigt trevlig.
Jag: Vänta nu. Butt? Det är inget ord.
D: Klart det är, det hör du väl?
Jag: Alltså. Du får välja mellan putt eller butter. Du kan inte skapa ett eget genom att kombinera. Och butt - är inte det rumpa?
D: Har du aldrig hör butt. Jag trodde du jobbade med ord.
Jag: Hm... jag får be att återkomma.

Och ett annat tillfälle. Denna gång är det jag som är helt övertygad om att Kate Ryans "Voyage, voyage" inte är en cover. Vi åker bil och lyssnar på digi-listan.
D: Jag känner igen det här.
Jag: Pmf. tror jag inte. För så säger du alltid. Att du känner igen det.
D: Men jag är säker.
Jag: Nä. du har fel.
D: Märkligt. Vi säger så här, om jag har fel så lovar jag att uppsöka en psykolog, för då är det något allvarligt med min hjärna. Och samma sak för dig. Ok?
Jag: Visst.

Och så för någon dag sedan är denna sidan uppe på datorn när jag kommer hem:
Bara att boka tid då.