Jag kallar det smärta.
Nu kanske ni tror att jag blivit idiot på riktigt efter förra inlägget. Då kan jag hälsa att:
Nej, det är en bit kvar.
Men satans vilken träningsvärk jag har. Eller, ren och skär smärta kallar jag det hellre.
Nära tre fantastiska timmar på en hästrygg i värmlands skogar känns idag nästan inte värt. Men bara nästan, för det var faktiskt hur tufft som helst. Och lyllo mig, som fick bästa hästen. Kanske berodde det på att jag skakade kraftigt av nervositet där i stallet plus mitt försök med stora rädda hundögon för att verkligen få en bra pålle.
Jag lyckades. hästen hette Pan och var enorm. Jag fick hjälp av en pall för att kunna kliva upp. Och då är jag ju hyfsat lång från början, tänk på det.
Två mil avklarades och sedan fniss i fem timmar men favvisarna. Vi vred tillbaka tiden åtta år och samtidigt var jag hjärtlig glad att jag inte var där idag.
Nu är jag här - och har ont. Men mår ganska bra ändå.
Nej, det är en bit kvar.
Men satans vilken träningsvärk jag har. Eller, ren och skär smärta kallar jag det hellre.
Nära tre fantastiska timmar på en hästrygg i värmlands skogar känns idag nästan inte värt. Men bara nästan, för det var faktiskt hur tufft som helst. Och lyllo mig, som fick bästa hästen. Kanske berodde det på att jag skakade kraftigt av nervositet där i stallet plus mitt försök med stora rädda hundögon för att verkligen få en bra pålle.
Jag lyckades. hästen hette Pan och var enorm. Jag fick hjälp av en pall för att kunna kliva upp. Och då är jag ju hyfsat lång från början, tänk på det.
Två mil avklarades och sedan fniss i fem timmar men favvisarna. Vi vred tillbaka tiden åtta år och samtidigt var jag hjärtlig glad att jag inte var där idag.
Nu är jag här - och har ont. Men mår ganska bra ändå.
Kommentarer:
Trackback