pumpkine

Det värsta som finns på morgonen är att behöva fylla på kaffebönor i kaffeburken.
Ni kanske känner igen känslan. Man har precis stapplat upp ur sängen och kisar genom småsmå ögon. Trevar sig ut i köket för att brygga kaffe och snart bli litelite mänsklig. Då kommer det - som ett slag i ansiktet. Kaffet i burken är nästan slut, endast en och en halv ynklig skopa skramlar på bottnen.
Det är bara att riva fram gevaliapaketet, slita av tejpbiten och veckla upp kanterna. Och sen, hälla halva utanför. Gärna lite mellan spisen och så resten på golvet. Trampa runt i det. Svära och svabba med disktrasan. Sen när man väl ska mäta upp resten har man glömt hur mycket man redan öst i, så därför blir det morgonkaffet antingen för svagt eller för starkt. Härligt.
Det var en sådan morgon idag.
Men resten av dagen var ganska okej.

Förresten, den 21 september far jag hem till Småland. Kl 20:44 är jag i Alvesta.
Kanske har jag världens bästa paket med mig till världens bästa Flin.
Kanske anser jag mig själv vara den presenten? Vi får se.