pumpkine

Okej då, vi kör en till. Kanske den som fortfarande hettar mina kinder när jag tänker på det. Och tanken på att det hela finns på ett VHS någonstans ger mig lite ångest. En typisk sak som skulle kunna göra succé på möhippa eller 40-års kalas. Fast inte till min fördel då såklart.

Så här var det, jag gick medieprogrammet i Växjö på gymnasiet och i kursen Rörlig bild gjorde vi ett studiebesök på SVT. Dagen till ära var internationella kvinnodagen och klassen skulle vara publik i ett lokalt debattprogram. Direktsändning bör tilläggas. Vi fick små lappar där vi skulle skriva våra namn och klistra på tröjan, ja ni förstår kanske varåt det barkar?

Så, där satt jag i publiken och tittade på inredning när jag hör hur någon säger mitt namn. "Hej" långa håriga mikrofon som från ingenstans svingades framför mig.  Det har tydligen ställts en fråga som JAG förväntas svara på.  JAG som inte ens lyssnat på diskussionen utan istället inspekterat studions belysning.
Jag stjäl lite tid genom att stamma och märker hur rödflammigheten sprider sig. Jag känner mig smått yr och istället för att be om en upprepning av frågan eller ett kort sammandrag börjar jag svamla. Med stort S.
Om allt och inget. Ganska länge dessutom.

Vill jag minnas i alla fall, det kändes som det fast jag kommer ärligt talat inte ihåg. Och nej, jag har inte tittat på videon som pappa var vänlig nog att spela in. Så jag vet inte vad jag sa. Tydligen inget kriminellt upprörande för jag hade mina vänner kvar efteråt.

Och mina dåvarande roomies ville mer än gärna se pappas VHS. De tjatade hål i öronen på mig. De hade sett början av programmet men sedan tröttnat då vi inte syntes i bild.
De gick och bowlade istället. Thank god.

Skulle dock bli en klassiker på you-tube. Nästan i stil med hon Amerikat-kandidaten.