...
Nu när det är sådär sommarljumma nätter, när solen på morgonen söker sig mellan rullgardinen och fönsterkarmen för att kittla grusiga ögon och när fönstrena står småöppna, är sömnen svag. Jag vaknar lätt men somnar om lika snabbt. Nätterna känns evighetslånga när man kisar mot väckarklockan sju gånger om, för att se om tiden är slagen till att stiga upp eller om man får lägga tillbaka huvudet på kudden och blunda igen.
Man kan därimellan vakna av småsmå tassar som traskar över magen, en tung pojkvänsarm runt midjan eller sopbilens skrammel utanför porten.
Äger man armen som ligger runt min midja kan man även vakna av först lite småfnittrande som snart mynnar ut i högljutt gapskratt. Jag drömde visst något väldans underhållande på morgonkvisten, vaknade av min egen munterhet samtidigt som D petade på mig och verkligen ville veta vad som var så kul. Tyvärr var jag inte kapabel till att berätta, dels på grund av tunga ögonlock och dels för att jag inte ville förstöra historien.
Nu kommer jag inte ihåg någonting och när väckarklockan ringde var jag lika morgonsur som vanligt. Men DÅ var det roligt. Och lite nu i efterhand också...
Man kan därimellan vakna av småsmå tassar som traskar över magen, en tung pojkvänsarm runt midjan eller sopbilens skrammel utanför porten.
Äger man armen som ligger runt min midja kan man även vakna av först lite småfnittrande som snart mynnar ut i högljutt gapskratt. Jag drömde visst något väldans underhållande på morgonkvisten, vaknade av min egen munterhet samtidigt som D petade på mig och verkligen ville veta vad som var så kul. Tyvärr var jag inte kapabel till att berätta, dels på grund av tunga ögonlock och dels för att jag inte ville förstöra historien.
Nu kommer jag inte ihåg någonting och när väckarklockan ringde var jag lika morgonsur som vanligt. Men DÅ var det roligt. Och lite nu i efterhand också...
Kommentarer:
Trackback