Mamma vet bäst
Sommaren innan jag började gymnasiet var svår. Mest för min mor, för det var hon som fick ta störst med skit i min tonårsfrigörelse. Jag var hormonstinn och började varje mening med: "Meh... alla andra får ju..." Det var också i den här vevan som hon gav mig det bästa rådet någonsin, fast det förstod jag ju inte då. Då tyckte jag att det var det värsta som kunde hända och trodde på allvar att hon ville mig illa.
Jag var knappa sexton, det var sommarlov och östersjöfestival (årets händelse). Jag ville såklart fara dit båda kvällarna, fredag + lördag. Hon förklarade sansat att det räckte med en dag. "Du får välja vilken, men bara en av dem. En av dem räcker Åsa."
Jag var förstörd, förkrossad och förbannad. Alla andra fick ju (sanning med modifikation). Jag grät, slängde i dörrar och ignorerade henne sedan hela den kvällen jag tvingades stanna hemma. Jag trodde att hon inte förstod vad jag missade, the time of my life typ. Fast det var ju just det hon gjorde, kloka kakan. Rådet hon gav mig var att det ALLTID räcker med en dag. Och det gör det fortfarande. Det blir ALDRIG kul när man är ute två dagar i rad, antingen har man så fantastiskt roligt första och blir därmed så besviken på andra, eller så spar man på krutet på första och inbillar sig att man får igen det på andra, vilket inte händer. Så, dagens läxor:
Det är farligtfarligt med förväntningar och Mamma vet alltid bäst.
Och idag är det visst dag tre på way out west här i stan. Jag dricker Jaffa, pratar i telefon med storebror och ser en halv film. Och är inte det endaste bitter över att biljetterna är slut.
Jag var knappa sexton, det var sommarlov och östersjöfestival (årets händelse). Jag ville såklart fara dit båda kvällarna, fredag + lördag. Hon förklarade sansat att det räckte med en dag. "Du får välja vilken, men bara en av dem. En av dem räcker Åsa."
Jag var förstörd, förkrossad och förbannad. Alla andra fick ju (sanning med modifikation). Jag grät, slängde i dörrar och ignorerade henne sedan hela den kvällen jag tvingades stanna hemma. Jag trodde att hon inte förstod vad jag missade, the time of my life typ. Fast det var ju just det hon gjorde, kloka kakan. Rådet hon gav mig var att det ALLTID räcker med en dag. Och det gör det fortfarande. Det blir ALDRIG kul när man är ute två dagar i rad, antingen har man så fantastiskt roligt första och blir därmed så besviken på andra, eller så spar man på krutet på första och inbillar sig att man får igen det på andra, vilket inte händer. Så, dagens läxor:
Det är farligtfarligt med förväntningar och Mamma vet alltid bäst.
Och idag är det visst dag tre på way out west här i stan. Jag dricker Jaffa, pratar i telefon med storebror och ser en halv film. Och är inte det endaste bitter över att biljetterna är slut.
Kommentarer:
Trackback