pumpkine

Har egentligen ganska mycket kul att se fram emot. Men samtidigt svårt att se det. Genom den där grå massan av måsten som skymmer sikten. Det mesta där är jobbrelaterat, bokstäver som tynger mitt sinne och tjafs som sänker min moral. De där åtta timmarna som jag INTE tillbringar på kontoret borde jag väl ändå kunna famla mig igenom dimman och se julledigt, det stående gransskämtet som jag & paps brukar köra på kakan, tänka på comeback i Österrikes skidbackar. På clementiner och rödbetssallad. Kanske på ett wii-fit från tomten?
Och ta ett snack med honom om den här till D:


Hur svårt ska det egentligen vara?
Nu tar vi nya tag va?
Mm... jag tror det.