pumpkine

Just nu går mina tankar till bästisen vars morfar ligger mycket sjuk på sjukhuset.
Det är svårt när man inte med säkerhet kan säga att allt ordnar sig. Det är jobbigt att veta när någon man tycker så mycket om är så ledsen att man inte själv vet vart man ska ta vägen. Att man inte kan göra något annat än att vänta och hoppas på det bästa - vad det nu är. 

Han som på verkligen dokumenterat hela min barndom. Våra somrar, vintrar och allt mitt emellan. Hur vi simmar och åker skridskor, när vi rider och ryktar, skrattar och skådespelar. Timmar, kanske veckor, finns sparat, redigerat och datummärkt. Jag väntar. Och hoppas på det bästa - vad det nu är.