pumpkine

Fy farao vad det är bra med en alldeles egen blogg. Jag klickade mig bak i arkivet lite och hittade en del godbitar. Ibland får jag verkligen till...
Men kom till saken då, det var över tre månader sen jag var hos frisören. Mitt hår växer som gräs. Jag måste dit igen - fy farao. Varför känner jag ingen som kan klippa mig? Jag har inte så höga krav (egentligen bara att jag slipper frisyren jag hade på skolfotot i trean).
Kanske ska jag göra det själv, precis som när man var liten (nej, det var inte jag som klippte mig till skolfoto... Det var Sylvia på Salong Syliva i Ryd. Hade salongen funnits kvar hade jag varnat er för den men jag tror den är nedlagd). Jag snackar ännu mindre, mer liten alltså. Så ung att man knappt kunde hålla i en sax och ännu svårare var det att klippa tvärtom eftersom man tittade i speglen. Och hur nöjd man var när kakan kom in, frös till is i dörröppningen och såg spridda testar på golvet.
"Lägg ner saxen!" väser hon ur mungipan.
Om jag inte minns helt fel var bror den allra bästa. Han fixade frisyren själv under tiden som mamma ringde till frisören och beställde tid? "Jo, på tisdag klockan kvart över sex låter bra... eller ... kan vi komma nu på direkten?"

Eller så var det nån annan?