pumpkine

Jag överlevde och när jag kavlade ner tröjan över plåstret tänkte jag käckt: det där var ju inte så farligt. Får väl se hur länge den tanken varar, mest troligt är att den är bortblåst om en månad när det är dags för nästa stick.
När jag satt där i väntsalen och hyperventilerade, trodde jag att rummet skulle vara smockat med reslystna ungdomar som gör studieuppehåll och reser upp de pengar de tjänat på att rensa fisk i Norge.
Ack så fel jag hade. Pensionärspar efter pensionärspar kom in - arm i arm och eftersom jag satt nära receptionen och tjuvlyssnade, hörde jag alla exotiska platser de skulle besöka. Kina. Borneo. Sydamerika.
Alldeles bredvid mig satt sötaste paret i - jag gissar hej vilt - 70 års åldern. De läste varsin punkt.se fast var alltid på exakt samma sida så att de kunde kommentera sakerna som stod. Mannen skrockar till lite, puttar sin fru i sidan och säger högt fast det är meningen att det ska vara lite privat:
"Hehe, här står hur man bäst tränar för sin ålder. Vår ålder finns inte ens med... hehe."
Lite senare är det kvinnans tur. Hon puttar honom i sidan, visar tevetablån och säger:
"Det går en bra film vid halv nio ikväll. Med han du vet, som var med i den där andra filmen du vet. Som vi tyckte så mycket om."
Jag ser framför mig hur de dricker kvällskaffe framför teven. Fikar på hembakat grovt bröd och har varsin rutig filt över benen så att bara innetofflorna sticker ut nere på trasmattan. Bredvid brickan ligger uppslagna reseguider och vällästa urklipp om Borneo.    

Jag vill också. Vara pigg pensionär.