pumpkine

Jippi. Igår kom det efterlängtade sms:et om att våra soffor behagat komma till stan. Jag blev så till mig att jag nästan kissade på mig. Och tänkte att: tur att det pissregnar hela helgen, då kan jag ligga i en av de nya soffforna och läsa Klas Östergren med gott samvete.
Men ack, så kortvarig lyckan blev. Det visade sig att det jäkla uthämtningsstället endast är öppet vardagar. Och D far till Jokkmokk av alla jäkla ställen imorgon. Och stannar där alla vardagar veckan som kommer. Det blir svårt för mig att hämta dem själv, trots att jag är urstark. Tänk så nära men ändå så långt borta. Man kan ju gråta för mindre.