pumpkine

Har precis ätit lunch med D. Det händer inte var dag och beror på att han jobbar typ två mil från mig. Men idag skulle han på möte här i stan. Tio minuter innan ankomst ringer personen han ska träffa och frågar vad han gör. "Jag kör bil. Till dig", svarar D. Mannen i andra ändan av luren säger: Synd, jag är hos dig... Två mil iväg alltså.
Så då fick jag rycka ut och sympatiluncha med D. Bjuda på buffén fick jag också göra. Snacka om kap jag gjort!

Vi diskuterade livet. Och fortsättningen på det. För vi har insett att vi kommer få dras med varandra ett bra tag framöver och då är det schysst om vi drar åt samma håll. "Lycka framför allt" kom vi fram till. Och så ett hus tack. Sen tog vi påtår.