Slipsen och flugan är tagna
Gah, jag skrev ett långt och fint inlägg om hur flitig jag varit idag. Att jag var färdig en hel halvtimme innan deadline trots konstiga siffror i mystiska dokument och en jätte-chokladmuffins-med-vanilj-inuti. Är det karma eller kanske jante som skojar med mig lite?
Du skall icke tro att du är någon.
Okej då, tar väl vagnen hem och hoppas innerligt att västtrafikmannen som ropar i Brunnsparkshögtalare utanför mitt fönster inte har dåliga nyheter om min linje. Och imorgon susar vi till småland med kattisar = kräksång.
Och så har det blivit en hel hop med lamm. Vi döper ju efter ett klädtema i år. Strumpan och socken samt Slipsen och flugan är klara. Men sen då: Knappen, Scarfsen eller kanske Luvan? Olle?
Jag anser mig även ha bloggat för hela helgen idag, så vi ses på måndag! So long.
Du skall icke tro att du är någon.
Okej då, tar väl vagnen hem och hoppas innerligt att västtrafikmannen som ropar i Brunnsparkshögtalare utanför mitt fönster inte har dåliga nyheter om min linje. Och imorgon susar vi till småland med kattisar = kräksång.
Och så har det blivit en hel hop med lamm. Vi döper ju efter ett klädtema i år. Strumpan och socken samt Slipsen och flugan är klara. Men sen då: Knappen, Scarfsen eller kanske Luvan? Olle?
Jag anser mig även ha bloggat för hela helgen idag, så vi ses på måndag! So long.
Femtioåtta?
Okej, för ett tag sen sade jag mig hitta konstiga anteckningar.
Saker jag särskilt skrivit upp på kollegieblocket för att komma ihåg dem. Och som sedan mest skapade förvirring eftersom jag fattade noll.
Nu har det hänt igen, fast denna gången skrev jag siffror i notepad,
gick på möte och nu vet jag inte vad jag ska göra med femtioåtta. 58?
PS. Mina öron skorvar. Sitta löst eller dansa vidare. Det verkar vara dags igen...
Bra saker från Småland!
Jo, jag har flera gånger börjat skriva på inlägg under rubrikens tema. För från småland kommer massor av bra saker, men man tänker inte alltid på det. Man skulle nästan kunna säga att allt gott börjar där? Att det är grunden till själva Sverige samt källan till all världens glädje. Nästan så att ämnet förtjänar en helt egen blogg, men bara nästan...
Så, läs nu rubriken en gång till, med ett skorrande Rrrr i "Bra".
Och sedan, invänta fortsättningen med hög förväntan (och studera gärna kartan...)
Så, läs nu rubriken en gång till, med ett skorrande Rrrr i "Bra".
Och sedan, invänta fortsättningen med hög förväntan (och studera gärna kartan...)
...
Tomten kom aldrig. Kanske för att jag visste att deadline inte var förräns idag. Men ofta försöker jag lura mig själv för att bli effektivare, det funkar så där. Idag har jag dessutom antecknat på handen igen. Jag och kvinnliga kollegor på jobbet ska springa vårruset och det kostar pengar. Som jag ska sätta in på ett bankkonto men hela tiden glömmer, kanske för att jag inte är så sugen på jogging? Och imorse när jag gick över spårvagnsrälsen tänkte jag:
Jag är en sån där som lätt skulle kunna gå ut med olika skor på fötterna.
En stövel och en jympadoja liksom.
Kan konstatera att semestern är välbehövlig.
Men först till Småland för att lämna katter.
Fast allra först döda mina darlings (i texterna då) och möta deadline.
Jag är en sån där som lätt skulle kunna gå ut med olika skor på fötterna.
En stövel och en jympadoja liksom.
Kan konstatera att semestern är välbehövlig.
Men först till Småland för att lämna katter.
Fast allra först döda mina darlings (i texterna då) och möta deadline.
...
Nu kör vi.
Jag jobbar hemma, knyter ihop en säck. Tänkte göra storstilad entre på jobbet vid halv tre-mötet och likt tomten klampa in och säga: Ho ho, här kommer jag med ett färdigt manus!
Och vad glada alla ska bli: "Du klarade det!" "Fantastiskt" "Och under budget dessutom..."
Jag bara ler och Drottning Sylvia-vinkar med mitt lösskägg när jag går genom korridioren.
Jag har stoppat ner datorn i en jutevävssäck och skrivit ut manuset på kopior med sånt där hårt fint papper. Försiktigt har jag rullat ihop dem och satt ett rött sidenband runt. Jag stannar till vid min projektledare, kastar dramatiskt av mig tumvanten och ger honom det på två utsträckta händer. Han liksom går ner på knä och böjer vördnadsfullt huvudet mot mig.
"Det ska vara DU till det här. Vi om trodde att det var ett omöjligt uppdrag, med DE kunderna och DE förutsättningarna. Vi trodde helt enkelt att det inte skulle gå."
"Ingenting är omöjligt" säger jag. "Jag tar ledigt resten av dagen."
HALLÅ? VAKNA! hallå?
Mmmm... jäklar.
Jag har massor att göra idag.
Kan inte sitta här och dagdrömma. NU kör vi.
Jag jobbar hemma, knyter ihop en säck. Tänkte göra storstilad entre på jobbet vid halv tre-mötet och likt tomten klampa in och säga: Ho ho, här kommer jag med ett färdigt manus!
Och vad glada alla ska bli: "Du klarade det!" "Fantastiskt" "Och under budget dessutom..."
Jag bara ler och Drottning Sylvia-vinkar med mitt lösskägg när jag går genom korridioren.
Jag har stoppat ner datorn i en jutevävssäck och skrivit ut manuset på kopior med sånt där hårt fint papper. Försiktigt har jag rullat ihop dem och satt ett rött sidenband runt. Jag stannar till vid min projektledare, kastar dramatiskt av mig tumvanten och ger honom det på två utsträckta händer. Han liksom går ner på knä och böjer vördnadsfullt huvudet mot mig.
"Det ska vara DU till det här. Vi om trodde att det var ett omöjligt uppdrag, med DE kunderna och DE förutsättningarna. Vi trodde helt enkelt att det inte skulle gå."
"Ingenting är omöjligt" säger jag. "Jag tar ledigt resten av dagen."
HALLÅ? VAKNA! hallå?
Mmmm... jäklar.
Jag har massor att göra idag.
Kan inte sitta här och dagdrömma. NU kör vi.
Schnåland
Vet ni? Jag tror Ullis satte fingret på avbefolkningsproblemet i landsbygden.
I alla fall i min bygd.
Ullis frågar: "Hånglar de klart på uteställena? ingen action jackson hemma alltså?"
Jag svarar: Nej, man hånglar sig nöjd och sen åker man solidariskt med i taxin hem eftersom den är förbeställd och redan betald. Småland schmåland snåland. Action jackson får man bara om man antingen flyttar utanför kommungränsen eller nöjer sig med en gammal klasskamrat?
Förresten, ingen bot på bilen! Måste vara mitt karma som satt in?
(Psst... Micke, vad har du egentligen gjort i dina tidigare liv?)
I alla fall i min bygd.
Ullis frågar: "Hånglar de klart på uteställena? ingen action jackson hemma alltså?"
Jag svarar: Nej, man hånglar sig nöjd och sen åker man solidariskt med i taxin hem eftersom den är förbeställd och redan betald. Småland schmåland snåland. Action jackson får man bara om man antingen flyttar utanför kommungränsen eller nöjer sig med en gammal klasskamrat?
Förresten, ingen bot på bilen! Måste vara mitt karma som satt in?
(Psst... Micke, vad har du egentligen gjort i dina tidigare liv?)
Bilen och boten
Hej 20 centimeter snö och dåliga vinterdäck. Vi skulle ju kika på den där trappan i huset igår men snön satte käppar i hjulen. Först var D 20 minuter sen från jobbet och sen hade han glidit in i en rondell när flingorna föll som tätast. Han panikparkerade och skakade in i lägenheten. Vi åt räk-och äggmacka istället.
Idag insåg vi att bilen står på en 10-minutersparkering och D tog bussen till jobbet. Jag vågade knappt titta på bilen och ännu mindre starta den, då det var isgata, strategisk snö runt alla hjul och nedförsbacke. Vi tar boten helt enkelt.
Jag vill också vara skytt
So long Småland, goddag Göteborg.
Snön verkar förfölja mig, för nu är den med mig här i stan. Givetvis råder kaos och jag hoppas innerligt att det avskräcker folk på dagens husvisning. Kolla in den här trappan, där skulle jag kunna gå upp och ner i evigheter:
Jag påskpratade med papps kusin Viking. Han tror på karma, något han förklarade för mig redan då jag gick arbetslös efter min utbildning. Kändes inte så uppiggande då men nu förklarar han att jag alltså redan har avtjänat mitt dåliga leverne i tidigare liv.
Och så säger han att "skyttar, de har tur de". Det där därför det går så bra för D menar han. Okej, säger jag och frågar: Har inte skicklighet något med saken att göra?
"Nej, bara tur. Jag önskar att jag också var skytt" avslutar han. "Jag också" säger jag.
Snön verkar förfölja mig, för nu är den med mig här i stan. Givetvis råder kaos och jag hoppas innerligt att det avskräcker folk på dagens husvisning. Kolla in den här trappan, där skulle jag kunna gå upp och ner i evigheter:
Jag påskpratade med papps kusin Viking. Han tror på karma, något han förklarade för mig redan då jag gick arbetslös efter min utbildning. Kändes inte så uppiggande då men nu förklarar han att jag alltså redan har avtjänat mitt dåliga leverne i tidigare liv.
Och så säger han att "skyttar, de har tur de". Det där därför det går så bra för D menar han. Okej, säger jag och frågar: Har inte skicklighet något med saken att göra?
"Nej, bara tur. Jag önskar att jag också var skytt" avslutar han. "Jag också" säger jag.
Hur som helst
Efter mycket övervägande har jag bestämt mig för att göra Karlshamn ikväll. Mest på grund av syster. Kan gå hur som helst. Här i småland åker man nämligen taxi till uteställena. Den måste man förbeställa och kostar skjortan. Plus att man, hur konstigt det än låter, inte kan åka hem när man vill. Vi säger klockan två när det stänger, taxin kommer kvart över och avgång sker tjugo minuter senare när den som fått napp för kvällen hånglat klart. Jobbigt kan tyckas, jag inbillar mig att det är charmigt. Det blir enklare så.
Annars har jag mest skottat snö & skit. Träningsvärk hej!
Och så stickar jag en grönglittrig tax. Flin tycker att jag är gammal när jag stånkar om besväret med utgång. (Att det lätt blir segt och att man inte får fara hemåt när man vill - tänk om det är dödens tråkigt?) Då hotade jag med att ta med stickorna och sitta under discokulan och maska av medans tiden går och hon skakar rumpa. Så fick man tyst på henne...
Annars har jag mest skottat snö & skit. Träningsvärk hej!
Och så stickar jag en grönglittrig tax. Flin tycker att jag är gammal när jag stånkar om besväret med utgång. (Att det lätt blir segt och att man inte får fara hemåt när man vill - tänk om det är dödens tråkigt?) Då hotade jag med att ta med stickorna och sitta under discokulan och maska av medans tiden går och hon skakar rumpa. Så fick man tyst på henne...
Det snöar i Småland
vad nu då? Trodde det skulle vara påsk och inte jul-väder. Trodde mig få lite sol och inte blask i stövelhöjd. Jag är i alla fall på plats och det mesta är som vanligt.
Tjocka ponnys, mycket kaffe och tusen raggsockor.
Papsen är nyoperead i handen och kan därför inte ta all sin vanliga medecin. Han får sitt blodförtunnande via spruta som kakan varje kväll sticker i magen. Pappa tycker att hon är brutal och menar att nålen når ända in i tarmen. Igår var han rädd och sa:
"Du fattar inte hur ont det gör, liksom svider. Du har aldrig tagit någon sån här spruta",
varpå Flin mumlar: nej, hon har bara fött tre barn... Och jag, jag applåderade.
Tjocka ponnys, mycket kaffe och tusen raggsockor.
Papsen är nyoperead i handen och kan därför inte ta all sin vanliga medecin. Han får sitt blodförtunnande via spruta som kakan varje kväll sticker i magen. Pappa tycker att hon är brutal och menar att nålen når ända in i tarmen. Igår var han rädd och sa:
"Du fattar inte hur ont det gör, liksom svider. Du har aldrig tagit någon sån här spruta",
varpå Flin mumlar: nej, hon har bara fött tre barn... Och jag, jag applåderade.
Tar tillbaka?
Okej då, kanske jag inte är så smart som jag trott.
Jag blev varse en grej vid hållplatsen imorse. Där stod det HAVTORN på en reklampelare (för en ny lokasmak). Och jag som i hela mitt liv trott att det hetat HAGTORN. Bäret alltså.
Fatta puckad jag känner mig nu då?
Så här är det nämligen:
Havtorn är en bärbuske som växer i kusttrakter i både Asien och Europa. Den förekommer även i Sverige.
Hagtorn är buskväxt som växer växer vilt i delar av Sverige och också odlas som prydnadsväxt.
Jag tar mitt pick & pack, går i exil tills måndag och skäms ögonen ur mig.
Goda ägg på er!
Jag blev varse en grej vid hållplatsen imorse. Där stod det HAVTORN på en reklampelare (för en ny lokasmak). Och jag som i hela mitt liv trott att det hetat HAGTORN. Bäret alltså.
Fatta puckad jag känner mig nu då?
Så här är det nämligen:
Havtorn är en bärbuske som växer i kusttrakter i både Asien och Europa. Den förekommer även i Sverige.
Hagtorn är buskväxt som växer växer vilt i delar av Sverige och också odlas som prydnadsväxt.
Jag tar mitt pick & pack, går i exil tills måndag och skäms ögonen ur mig.
Goda ägg på er!
Förtydligande...
"Compare people" är en applikation på Facebook... hatkärlek kallas det jag känner för den.
Jag har visst dåligt hår också enligt mina "vänner".
Men hade det funnits en fråga om "Best paint-painter" hade jag legat i topp!
Om två timmar sitter jag på tåget till Småland. Så här tänker jag mig min påsk:
Jag har visst dåligt hår också enligt mina "vänner".
Men hade det funnits en fråga om "Best paint-painter" hade jag legat i topp!
Om två timmar sitter jag på tåget till Småland. Så här tänker jag mig min påsk:
"Compare" my ass...
Läxa
Jag går en "extra-kurs" på jobbet. Den heter "Att skriva på riktigt" och ämnar utveckla alla oss som arbetar med bokstäver på något vis. Kul tycker jag. Även om det innebär läxor.
Bland annat ska vi skriva en lista på saker som vi är bra respektive dåliga på när det gäller vårt skrivande.
Här är min:
BRA
DÅLIGT
Bland annat ska vi skriva en lista på saker som vi är bra respektive dåliga på när det gäller vårt skrivande.
Här är min:
BRA
Jag är bra på att använda och uppfinna "nya" ordsammansättningar, russinskrynkliga eller lepsyllena.
Jag är bra på att anpassa mina texter efter ändamålen.
Jag är bra på att hitta svänget i texter genom att blanda korta och långa meningar.
Jag har ett utmärkt språköga som ser stavfel på mils avstånd.
DÅLIGT
Jag är ganska dålig på att tycka att det jag skriver är tillräckligt bra.
Jag är dålig på att skriva texter på engelska. Det är fruktansvärt frustrerande att inte få till formuleringarna.
Jag har en förkärlek till adjektiv och ibland kan det bli för mycket av det goda.
Jag litar lite för mycket på min magkänsla och inbillar mig att den är bättre än svenska språkregler.
Sen ska vi beskriva ett föremål på 700 tecken utan att berätta vad det är.
Här är min:
Kritvit och liksom likstel. Mitt öga drog sig dit i reklampausen, för mot den mörkgrå soffan såg den nästan självlysande ut. Kanske har den legat där i flera dagar, kanske hamnade den där för en kort stund sedan. Hon är i alla fall inte kvar, hon som den satt på. I förbifarten kan den lätt tas för de där andra som hon lämnar efter sig i tusentals, men den här är grövre, längre och fyller en annan funktion. Jag undrar om det gjorde ont, om det växer ut ett nytt och om det syns att hon saknar den.
Jag tänker på den där Gösta Ekman-filmen där man dör om äter ett sådant med ärtor.
Kan det verkligen stämma?
Så, lite hjälp tack. Vad är det jag skriver om?
Svårt att säga nej
My god. Jag har precis varit med i någon slags rekryteringsfilm. Återigen hittar jag mig själv i obekväma situationer enbart för att jag inte kan med att säga nej. Hela hjärnan ropar NEJ NEJ NEJ men ur munnen kommer ett lite osäkert "Okej då..."
Så nu har jag stammat fram konstiga saker om vårt företag och mitt jobb framför en kamera. Detta ska sedan klippas ihop med massor andra anställda och jag hoppas innerligt att jag blir helt bortklippt. Jag kunde ju inte ens presentera mig själv! Fast lite stark var jag ändå, jag vägrade att kika in från sidan och vinka hejdå.
"Jag trodde det var en reklamfilm, inte ett barnprogram?"
Teveteamet - jag: 10 -1.
Så nu har jag stammat fram konstiga saker om vårt företag och mitt jobb framför en kamera. Detta ska sedan klippas ihop med massor andra anställda och jag hoppas innerligt att jag blir helt bortklippt. Jag kunde ju inte ens presentera mig själv! Fast lite stark var jag ändå, jag vägrade att kika in från sidan och vinka hejdå.
"Jag trodde det var en reklamfilm, inte ett barnprogram?"
Teveteamet - jag: 10 -1.
Välkommen vår!
Såja, då var våren här.
Igår + 11 och strålande sol. Idag snökaos och nolla.
Omväxlande - precis som det ska vara...
Igår + 11 och strålande sol. Idag snökaos och nolla.
Omväxlande - precis som det ska vara...
Det sa slurp...
Jag "glömde" att berätta om helgens värsta. Fast samtidigt var det lite spännande och fruktansvärt pinsamt. Det sista såklart för att jag är så jävla svensk och avskyr att vara till besvär.
Jag & D kollar på hus. Vi inser redan innan vi svängt upp på parkeringen till visningshuset att: "Nej, det här var inget för oss". Men springer in ändå, presenterar oss för mäklaren och rusar upp och ner för trappor. Öppnar lite garderober och knackar i någon bärande vägg, allt i förbifarten, vi var ju liksom ändå där... Sen rusar vi ut igen, säger "Nej tack - inte riktigt vad vi tänkt oss" och susar vidare.
Vi tar oss in i Partilles djupaste skogar och tittar på husen som ligger utmed snirkliga grusvägar. "Kolla där, vilken veranda" eller "Ha, nej tack!" och sen, sen anar vi ett ganska nergånget hus uppe på en backe. Ett sådant vi letar efter och D tar till vänster för att kika närmare. Jag säger: "Det här är väl en privat väg?" och D svarar: "Vi säger att vi körde fel ifall nån frågar, vi ska ju bara köra förbi..."
Men när vi smyger upp för backen som de nyfikna jävlar vi är, känns det inte rikigt rätt. "Vi vänder" säger jag och D känner lite samma, stannar till i krönet, svänger om och backar bak. Jag ba: "Meen, akta så att vi inte fastnar..."
TO LATE.
Där sitter vi. med skägget i brevlådan och rumpan bar liksom. Fast i ägarens åker och kommer ingenstans. Jag får den där panikkänslan som när jag nästan fastnar i hissar men håller käft. Så mycket vet jag, att det hjälper inte att skälla. D går några varv runt bilen, sätter sig igen och säger: "Det är illa." Och då vet jag att det verkligen är illa. Min man kan nämligen det där med att ta sig loss ur knepiga situationer. Han är ju gammal jägare. Och så ungefär samtidigt vänder vi våra hvuden och blickar mot huset. Fast vi säger ingenting utan sitter så en stund och skäms.
Snart börjar det röra sig där borta, en kille med en stor farlig vakthund kommer ut. Jag tänker: "Shit, nu får vi spö" men de hoppar in i en bil och kör, stannar dock till framför oss, rullar ner rutan och säger: "Det var lite blött där va?"
"Mjooo, lite" svara vi i kör. Han skrattar lite, tystnar och säger sedan med en knyck bak till huset: "Han kommer snart..." Vi väntar.
Sen kommer mannen/pappan/fadern ut. Traskar i gummistövlar och säger samma som sonen förut: "Det var lite blött där va?" inväntar dock inget svar utan fortsätter: "Jag går och hämtar traktorn" och stövlar iväg igen. Jag håller på att dö här.
Jag tänker att de tänkte där inne vid köksfönstret:
"Vad är det för idioter som kommer nu? Känner inte igen bilen, men vänta - inte ska väl idioterna vända där på åkern? Det är ju som kvicksand där, ja jävlar - nu körde puckona fast, haha. De är säkert från stan. Jaja, jag dricker upp mitt kaffe först sen får jag nog gå ut och dra upp dem med traktorn. Annars kommer de aldrig härifrån. Det här ska minsann farbror, grannen, veterinären och alla andra jag känner lite sporadiskt få höra! Mycket ska man se innan ögonen trillar av..."
Sen följer ju då sekvensen där snälla stövelmannen i traktorn drar upp bilen ur leråkern. Slurp sa det. Sen tackar vi ödmjukast och jag ger honom 100 spänn som han inte vill ta emot men jag envisas. Sen säger han: "Ni kan ju backa in på min vändplats däruppe..."
Tack säger vi, vänder på vändplatsen och kör snabbt därifrån. D skrattar och jag är helt utmattad. Näst in till död. "Det är väl inget att skämmas för" säger D. Och nej, jag vet.
Jag vet också att den där snälla mannen är min pappa om samma sak hade hänt hemma i Småland. Grejen är nog mest att stövelmannen inte vet det?
Hur som helst. Det här var inte värsta gången. Det var den utanför Umeå när vi kör fast i tjälen flera mil från närmaste bebyggelse med noll mobiltäckning.
Men det är, som man säger, en annan historia.
Jag & D kollar på hus. Vi inser redan innan vi svängt upp på parkeringen till visningshuset att: "Nej, det här var inget för oss". Men springer in ändå, presenterar oss för mäklaren och rusar upp och ner för trappor. Öppnar lite garderober och knackar i någon bärande vägg, allt i förbifarten, vi var ju liksom ändå där... Sen rusar vi ut igen, säger "Nej tack - inte riktigt vad vi tänkt oss" och susar vidare.
Vi tar oss in i Partilles djupaste skogar och tittar på husen som ligger utmed snirkliga grusvägar. "Kolla där, vilken veranda" eller "Ha, nej tack!" och sen, sen anar vi ett ganska nergånget hus uppe på en backe. Ett sådant vi letar efter och D tar till vänster för att kika närmare. Jag säger: "Det här är väl en privat väg?" och D svarar: "Vi säger att vi körde fel ifall nån frågar, vi ska ju bara köra förbi..."
Men när vi smyger upp för backen som de nyfikna jävlar vi är, känns det inte rikigt rätt. "Vi vänder" säger jag och D känner lite samma, stannar till i krönet, svänger om och backar bak. Jag ba: "Meen, akta så att vi inte fastnar..."
TO LATE.
Där sitter vi. med skägget i brevlådan och rumpan bar liksom. Fast i ägarens åker och kommer ingenstans. Jag får den där panikkänslan som när jag nästan fastnar i hissar men håller käft. Så mycket vet jag, att det hjälper inte att skälla. D går några varv runt bilen, sätter sig igen och säger: "Det är illa." Och då vet jag att det verkligen är illa. Min man kan nämligen det där med att ta sig loss ur knepiga situationer. Han är ju gammal jägare. Och så ungefär samtidigt vänder vi våra hvuden och blickar mot huset. Fast vi säger ingenting utan sitter så en stund och skäms.
Snart börjar det röra sig där borta, en kille med en stor farlig vakthund kommer ut. Jag tänker: "Shit, nu får vi spö" men de hoppar in i en bil och kör, stannar dock till framför oss, rullar ner rutan och säger: "Det var lite blött där va?"
"Mjooo, lite" svara vi i kör. Han skrattar lite, tystnar och säger sedan med en knyck bak till huset: "Han kommer snart..." Vi väntar.
Sen kommer mannen/pappan/fadern ut. Traskar i gummistövlar och säger samma som sonen förut: "Det var lite blött där va?" inväntar dock inget svar utan fortsätter: "Jag går och hämtar traktorn" och stövlar iväg igen. Jag håller på att dö här.
Jag tänker att de tänkte där inne vid köksfönstret:
"Vad är det för idioter som kommer nu? Känner inte igen bilen, men vänta - inte ska väl idioterna vända där på åkern? Det är ju som kvicksand där, ja jävlar - nu körde puckona fast, haha. De är säkert från stan. Jaja, jag dricker upp mitt kaffe först sen får jag nog gå ut och dra upp dem med traktorn. Annars kommer de aldrig härifrån. Det här ska minsann farbror, grannen, veterinären och alla andra jag känner lite sporadiskt få höra! Mycket ska man se innan ögonen trillar av..."
Sen följer ju då sekvensen där snälla stövelmannen i traktorn drar upp bilen ur leråkern. Slurp sa det. Sen tackar vi ödmjukast och jag ger honom 100 spänn som han inte vill ta emot men jag envisas. Sen säger han: "Ni kan ju backa in på min vändplats däruppe..."
Tack säger vi, vänder på vändplatsen och kör snabbt därifrån. D skrattar och jag är helt utmattad. Näst in till död. "Det är väl inget att skämmas för" säger D. Och nej, jag vet.
Jag vet också att den där snälla mannen är min pappa om samma sak hade hänt hemma i Småland. Grejen är nog mest att stövelmannen inte vet det?
Hur som helst. Det här var inte värsta gången. Det var den utanför Umeå när vi kör fast i tjälen flera mil från närmaste bebyggelse med noll mobiltäckning.
Men det är, som man säger, en annan historia.
Affärsplanen
Kan hända att jag idag har Sveriges renaste kök?
Jag har nämligen skurat händerna russinskrynkliga och inhalerat mrMuscle i farliga mängder. Så istället för att sitta i årets första sol, slavade jag bort timmarna i ett immigt kök. Det blev så fint att jag överväger hämtmat ikväll för att inte smutsa ner...
Och så till det ständigt återkommande problemet, kattvakt.
Jag har funderat ut en (affärs)plan i värsta fall. Nämligen att hyra ut djuren till familjer som har barn som säger: Snälla mamma, snälla snälla, kan jag inte få ett djur?
Jag looovar att ta hand om den, en katt? en liten söt kattunge, snälla mamma...?
Och där kommer Russin in i bilden, familjen hyr henne en vecka eller två, förslagsvis när vi behöver kattvakt och lagom tills vi kommer hem igen har kidsen tröttnat och familjen kan lämna tillbaka henne till oss. Sen att ungen ett halvår senare vill testa en hund är inte vårt problem.
Ett problem som däremot kan ske är att det där besväret med djuren inte uppstår. Om de älskar/avgudar/hellre dör än lämnar tillbaka dem. Det är inte helt osannolikt.
För kolla hur söt hon är. Russin dussin.
Jag har nämligen skurat händerna russinskrynkliga och inhalerat mrMuscle i farliga mängder. Så istället för att sitta i årets första sol, slavade jag bort timmarna i ett immigt kök. Det blev så fint att jag överväger hämtmat ikväll för att inte smutsa ner...
Och så till det ständigt återkommande problemet, kattvakt.
Jag har funderat ut en (affärs)plan i värsta fall. Nämligen att hyra ut djuren till familjer som har barn som säger: Snälla mamma, snälla snälla, kan jag inte få ett djur?
Jag looovar att ta hand om den, en katt? en liten söt kattunge, snälla mamma...?
Och där kommer Russin in i bilden, familjen hyr henne en vecka eller två, förslagsvis när vi behöver kattvakt och lagom tills vi kommer hem igen har kidsen tröttnat och familjen kan lämna tillbaka henne till oss. Sen att ungen ett halvår senare vill testa en hund är inte vårt problem.
Ett problem som däremot kan ske är att det där besväret med djuren inte uppstår. Om de älskar/avgudar/hellre dör än lämnar tillbaka dem. Det är inte helt osannolikt.
För kolla hur söt hon är. Russin dussin.
Oj så skoj.
Här är länken till veckans roligaste inslag: http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.343116
Bäst är det typ 4.58 in...
...
Nu slog klockan helg.
Imorgon ska vi kolla hus och sedan blir det schlager med B&B.
Kanske lite slivovitza till kebabpizzan?
Imorgon ska vi kolla hus och sedan blir det schlager med B&B.
Kanske lite slivovitza till kebabpizzan?
Förresten...
...såg ni fyrans morgonnyheter idag? Det var hur som helst fantastiskt roligt.
7.45 LENNART MODIG direkt från Konst-mässan i Sollentuna.
Nu är det lunch. Jag tror banne mig att jag på något märkligt sätt gjort mig förtjänt av de där Nike-dojorna också? Visst har jag? Säg att jag har det. Jag tänker låtsas som om jag har det...
Komsi komsi skorna.
7.45 LENNART MODIG direkt från Konst-mässan i Sollentuna.
Nu är det lunch. Jag tror banne mig att jag på något märkligt sätt gjort mig förtjänt av de där Nike-dojorna också? Visst har jag? Säg att jag har det. Jag tänker låtsas som om jag har det...
Komsi komsi skorna.
Får får får?
Pappa ringde mig kvart i åtta i morse. Först höll jag på att spilla ut kaffet, för vem ringer så okritsligt tidigt? Någon kund som tagit illa vid sig eller kanske en chef som av någon outgrundlig anledning är arg? Detta hinner jag tänka innan jag ser att det står Brorsmåla på displayen. Phew liksom.
- Grattis! skriker pappa i luren (han talar alltid extra högt när han ringer till mobil).
- Okej, hej! svarar jag.
- Du har blivit mormor... eller något. Det har blivit nya lamm.
- Okej, va kul. Lever de?
- Jadå, alla tre. Än så länge.
Så, överlevnadsoddsen har stigit.
Och nästa vecka när jag är hemma har pappsen opererat sin hand. Det betyder att jag får vikariera i overall och släpa runt hö till alla djuren. Fortsätter det i den här takten kan antalet ha dubblerats?
Jag har redan döpt två, de heter Strumpan och Socken. Tänkte köra på ett klädtema i år? Förra året var det schlager... Flin hade hela hagen full av Kicki, Bettan och Anna Book.
- Grattis! skriker pappa i luren (han talar alltid extra högt när han ringer till mobil).
- Okej, hej! svarar jag.
- Du har blivit mormor... eller något. Det har blivit nya lamm.
- Okej, va kul. Lever de?
- Jadå, alla tre. Än så länge.
Så, överlevnadsoddsen har stigit.
Och nästa vecka när jag är hemma har pappsen opererat sin hand. Det betyder att jag får vikariera i overall och släpa runt hö till alla djuren. Fortsätter det i den här takten kan antalet ha dubblerats?
Jag har redan döpt två, de heter Strumpan och Socken. Tänkte köra på ett klädtema i år? Förra året var det schlager... Flin hade hela hagen full av Kicki, Bettan och Anna Book.
Dags att gå hem?
Nä, man kallar inte kunder idioter. Man skriver det inte heller, bara tänker det.
Tyst för sig själv och sen biter man ihop. Och så raderar man texten man skrev i ilska.
Check.
Tyst för sig själv och sen biter man ihop. Och så raderar man texten man skrev i ilska.
Check.
Semestertips till Tess
Klart du får följa med i resväskan vännen!
Fast den är inte så stor och om inte jag minns helt fel var ni i Thailand alldeles nyss?
Jag har dock spånat på lite andra grejer som du kan göra på din stundande ledighet:
* Skriva en bok
- och sen håva in cash att fara till Thailand med vid senare tillfälle?
* Bygga ett hus
- typ friggebod, nu får man göra dem lite större men det klarar du på 2 veckor!
* Odla något?
- grönsaker, hasch eller kanske ett skägg?
* Förklä dig till mig och jobba på mitt jobb medans jag solar på stranden?
- Vi har en hyfsat lyxig kaffemaskin och generös fruktkorg
Vad tror du? Något som lockar? Själv blev jag lite sugen på ett skägg...
Yeah!
Åh. Ibland behöver man verkligen få det bekräftat:
att man är så bra som man hoppas på att vara.
Jag fick ett mejl tidigare som gjorde just detta.
Och gissa om jag blev glad.
Så glad att jag gjorde "bäst"-tecknet åt mig själv här i min ensamhet (jag jobbar hemma vid köksbordet).
Observera mitt bling-bling på ringfingret!
Samt att mina naglar tydligen växer på insidan av fingrarna?
Samt att mina naglar tydligen växer på insidan av fingrarna?
...
Okej, snart far jag till Thailand. Det kan man kalla gött mos.
Något som dock stör mig lite är att jag tallar på semesterdagar, vilket egentligen inte är så märkligt, jag ska ju faktiskt vara ledig. Men ändå, de där minussiffrorna på lönekuvertet i rutan för "sem.dagar" stör mig. Jag hatar minustecken och får lite ångest av tanken att JAG skulle vara SKYLDIG mitt arbete massa jobb?
Något som dock stör mig lite är att jag tallar på semesterdagar, vilket egentligen inte är så märkligt, jag ska ju faktiskt vara ledig. Men ändå, de där minussiffrorna på lönekuvertet i rutan för "sem.dagar" stör mig. Jag hatar minustecken och får lite ångest av tanken att JAG skulle vara SKYLDIG mitt arbete massa jobb?
Vilda västern
"Jag har addat dig på msn!"
En fras jag inte trodde skulle komma ur min mun, men det gjorde den. Den nästan skreks över öppna kontorslandskapet.
Men jag kom lindrigt undan med tillägget: "Hey, jag har faktiskt jobbat på Lunarstorm."
Hade jag på något sätt kunnat kommunicera en smiley, hade jag antagligen gjort det också?
PS, cowboyen som åker från samma hållplats om morgnarna har bytt ut bootsen mot sandaler utan strumpor. Rena vilda västern och kanske ett vårteckan?
No way José
Idag kollade vi på ett hus. Det var ganska fint och verkade bra på många vis förutom ett.
Och det är ett hyfsat väsentligt sådant. Det fanns ingen väg dit. Jag upprepar: no way.
Jag är inte så kräsen. När det gäller bilar är mitt egentliga krav en fungerande radio.
Och nu, när det gäller hus, har jag insett att väg är bra att ha. Det är mitt nya krav
(alternativt en helikopterplatta).
Annars var läget & utsikten ganska okej?
Och det är ett hyfsat väsentligt sådant. Det fanns ingen väg dit. Jag upprepar: no way.
Jag är inte så kräsen. När det gäller bilar är mitt egentliga krav en fungerande radio.
Och nu, när det gäller hus, har jag insett att väg är bra att ha. Det är mitt nya krav
(alternativt en helikopterplatta).
Annars var läget & utsikten ganska okej?Ska bara ta lite på topparna...
Flin har farit. Och helgen har flugit förbi.
Vi gjorde kanske bara hälften av det jag planerat, mestadels stöp på grund av kvinnobesvär och en inbillad fluss? Fast samtidigt gjorde vi fina systersaker ändå. Igår klippte jag hennes hår. Och imorse när jag kontrollerade topparna såg det för jäkligt ut så jag plockade fram saxen trots att jag redan var halvvägs genom dörren till jobbet med jacka & skor. Gjorde i alla fall ett klipp och kastade testen i sopen. Hoppas att det blev bättre. Sen hann jag jobba en timme innan hon ringde och sa: "Nu är jag i Nordstan och snart går tåget hem till Småland." Så jag rusade ner för tre trappor och kramade kramade lite till. Och bet ihop och tänkte: "Bara två veckor till..."
Föräldrar brukar tjata tata om att deras barn är det sötaste som finns. Jag VET att jag har den finaste Flinen i världen.
Det här är Flins hår, sett bakifrån:
Dåliga odds
Ok, det sägs att folk är oskyldiga tills motsatsen bevisats.
Jag har verkligen verkligen försökt att tänka positiva tankar, likt dessa: De är inte så dumma som de ser ut eller Till och med en idiot skulle klara det. Nu visar det sig att de är dummare än idioter och dessutom ser jäkligt illa ut. Jag kanske kan trösta mig med att: De får skylla sig själva men någonstans finns ändå det där i bakhuvudet: Du får städa upp den här skiten.
Fast det är svårt att bli nedstämd när bästa (och enda) systern är på besök.
Just nu sover hon i vårt datarum och jah tror att katter hoppar på dörren och hoppas på att få komma in & mysa under hennes täcke.
Igår introducerade jag henne för wii och jag tror hon fastnade.
Ja ba: Du kan ju åka in till stan i morgon så kan vi mötas upp efter jobbet. Eller så kan du ju va hemma och spela tevespel?
Ho ba: Vi ska väl shoppa sen i helgen va? Så jag tror hon kommer spelaspelaspela.
Och sist , men inte minst, kom vi fram till att oddsen att överleva som får i Brorsmåla är ganska dåliga. Typ 40-60.
Jag har verkligen verkligen försökt att tänka positiva tankar, likt dessa: De är inte så dumma som de ser ut eller Till och med en idiot skulle klara det. Nu visar det sig att de är dummare än idioter och dessutom ser jäkligt illa ut. Jag kanske kan trösta mig med att: De får skylla sig själva men någonstans finns ändå det där i bakhuvudet: Du får städa upp den här skiten.
Fast det är svårt att bli nedstämd när bästa (och enda) systern är på besök.
Just nu sover hon i vårt datarum och jah tror att katter hoppar på dörren och hoppas på att få komma in & mysa under hennes täcke.
Igår introducerade jag henne för wii och jag tror hon fastnade.
Ja ba: Du kan ju åka in till stan i morgon så kan vi mötas upp efter jobbet. Eller så kan du ju va hemma och spela tevespel?
Ho ba: Vi ska väl shoppa sen i helgen va? Så jag tror hon kommer spelaspelaspela.
Och sist , men inte minst, kom vi fram till att oddsen att överleva som får i Brorsmåla är ganska dåliga. Typ 40-60.
24 timmar kvar
Ojoj, jag ljuger vidare. Skriver små historier kring intervjuer för att få fram en fiktiv person. Min fördomar bekräftas. Annars såg jag Mickey Dee vid en parkeringsautomat nu på lunchen. Och i förrgår stötte jag på Ebbot vid vår spårvagnshållplats. Han hade nästan samma frisyr med halvlång lugg likt tidigare nämnda kändis. Jag funderar på om de är släkt på något vis?
Det sista jag ville göra igår kväll var att träna. Men jag släpade mig dit och hann väsa till D innan jag stängde dörren mitt framför hans näsa: Jag vill inte... Som om jag var på väg mot min egen avrättning. Väl tillbaka åt jag jordnötsringar tills träningen var kompenserad.
Nu ska jag skriva om Inger, en 55 årig arbetsterapeut som nyligen tapetserat en fräck fondvägg i hallen. Jag tror hon har en scarf också. Och så köper hon glossiga magasin med inredningstips som hon aldrig orkar läsa utan bara låter ligga slarvigt synliga på ett sidobord vid soffan. Typiskt Inger.
Om ganska så exakt 24 timmar sätter Flin sitter fötter på göteborgsk mark.
Behöver jag berätta att jag längtar?
Det sista jag ville göra igår kväll var att träna. Men jag släpade mig dit och hann väsa till D innan jag stängde dörren mitt framför hans näsa: Jag vill inte... Som om jag var på väg mot min egen avrättning. Väl tillbaka åt jag jordnötsringar tills träningen var kompenserad.
Nu ska jag skriva om Inger, en 55 årig arbetsterapeut som nyligen tapetserat en fräck fondvägg i hallen. Jag tror hon har en scarf också. Och så köper hon glossiga magasin med inredningstips som hon aldrig orkar läsa utan bara låter ligga slarvigt synliga på ett sidobord vid soffan. Typiskt Inger.
Om ganska så exakt 24 timmar sätter Flin sitter fötter på göteborgsk mark.
Behöver jag berätta att jag längtar?
...
Jag tror att jag har ljugit färdigt för idag. Dags att gå hem.
Medan jag väntar...
Vet ni, vet ni, vet ni!?!
Jag inväntar dödsdomen på texterna & dialogerna jag skrapade fram förra veckan.
Och medan jag väntar - funderar jag på allt fint som ligger framför mina fötter:
Jag inväntar dödsdomen på texterna & dialogerna jag skrapade fram förra veckan.
Och medan jag väntar - funderar jag på allt fint som ligger framför mina fötter:
- Om fyra dagar kommer Flin & stannar hela helgen. Jag planerar tragisk film med tårvåta popcorn, tevespel tills tummarna blöder, shopping tills plånkan säger stopp, schlagerhån tills Christer Björkman personligen ringer och säger att nu får det vara nog och så kanske lite afrikansk dans där på söndagseftermiddagen?
- Snart är det påsk och äggen ska intas i Brorsmåla. Jag ska sova i bäddsoffan som är sådär spiralig, fjädrig och fjångig att man måste stiga upp hyfsat tidigt på morgonen. Vägg i vägg sover kakan och pappsen, och om jag frågar högt: Är ni vakna? svarar pappsen: Är det du Åsa? och jag studsar upp ur soffan. Fyra morgnar får jag.
- Om en månad ligger jag i en solstol i Thailand. Jag har redan paxat den med pekfingret på fotot i katalogen. "Den, den är min..."
- Den andra april kommer Markusevangeliet. Kanske blir det den första riktiga plattan jag köpt på sju år? Det är väl fint?
Om och om igen
Man verkar kunna skämta om mitt namn och orten i all evighet. En ständig källa till ordvitsar, missförstånd och tillfällen att ha lite kul på min bekostnad. Men så mycket kan jag säga,
att den enda Åsa special D får på länge, är den där kebabtallriken på lokala pizzerian...
...
D ska bestämma badmintontid med en kompis. Jag hör samtalet:
D: Söndag halv tre går inte. Då ska jag vara i Åsa.
Kompisen tystnar och säger sedan: Fan, planerar ni så noga?
För allas vetskap; Åsa är också namnet på ett samhälle söder om Göteborg.
Det är där D ska vara imorgon vid halv tre...
D: Söndag halv tre går inte. Då ska jag vara i Åsa.
Kompisen tystnar och säger sedan: Fan, planerar ni så noga?
För allas vetskap; Åsa är också namnet på ett samhälle söder om Göteborg.
Det är där D ska vara imorgon vid halv tre...