pumpkine

Nu kör vi.
Jag jobbar hemma, knyter ihop en säck. Tänkte göra storstilad entre på jobbet vid halv tre-mötet och likt tomten klampa in och säga: Ho ho, här kommer jag med ett färdigt manus!
Och vad glada alla ska bli: "Du klarade det!" "Fantastiskt" "Och under budget dessutom..."
Jag bara ler och Drottning Sylvia-vinkar med mitt lösskägg när jag går genom korridioren.
Jag har stoppat ner datorn i en jutevävssäck och skrivit ut manuset på kopior med sånt där hårt fint papper. Försiktigt har jag rullat ihop dem och satt ett rött sidenband runt. Jag stannar till vid min projektledare, kastar dramatiskt av mig tumvanten och ger honom det på två utsträckta händer. Han liksom går ner på knä och böjer vördnadsfullt huvudet mot mig.
"Det ska vara DU till det här. Vi om trodde att det var ett omöjligt uppdrag, med DE kunderna och DE förutsättningarna. Vi trodde helt enkelt att det inte skulle gå."
"Ingenting är omöjligt" säger jag. "Jag tar ledigt resten av dagen."

HALLÅ? VAKNA! hallå?
Mmmm... jäklar.
Jag har massor att göra idag.
Kan inte sitta här och dagdrömma. NU kör vi.