pumpkine

Strax efter åtta plingade det på dörren och jag fick kasta på mig kläderna. Det var en man med ett paket. I paketet fanns min kamera som skottarna äntligen skickat. Jag blev glad, ringde veterinär för snuvig katt och satte mig på vagnen till jobbet. Väl där insåg jag att jag inte orkade vara där. Mötade lite och släpade sedan hem jobb och dator. Nu sitter jag här med en odefinierbar värk i kroppen och skriver om bredband. Misstänker nya örhängen som jag med våld tryckte i igår och ordspråket "om man vill bara fin får man lida pin" kan fara åt fanders. Hoppas innerligt att det var en sväng nickelallergi som skapade ont och inte en begynnande förkylning. Jag har ett sextimmars-möte med kund imorgon, vissa väljer att kalla det workshop men inte jag. Jag har redan bestämt hur jag ska jobba i projektet så det finns ingen plats för handling där inte. Jag ska bara förmedla det på ett övertygande sätt. Och då finns ingen plats för ont. 
Tillbaka dit vi började, kameran. Gissa min besvikelse när batteriet väl var laddat och jag ser att minneskortet är tömt! Så när som på den här bilden: 
 
Jag vet inte vad det är och är inte heller så säker på att jag verkligen vill veta...