pumpkine

Regnet öste ner och jag körde fel. Flisan fick se centrala Göteborg och kräktes någonstans vid centralstationen. Väl framme var hon lugnet själv. Kelade med doktorn och la sig raklång på undersökningsbordet. Charmade praktikanten och jag pratade på om kattliv som de säkert hör varje gång sentimentala djurägare står framför dem med sina favorier. Så långt allt väl.
Fröken hade skabb i öronen men nysningar och rinnande ögon kunde vetrinären inte härleda. Så imorgon ska hon dit igen, sövas ner och undersökas i gommen, där sitter troligtvis något som irriterar. Tack och hej doktorn och in kommer en sköterska som ska fixa öronen. Droppa i, gnugga och behandla bort skabbem. Så långt allt väl men ungefär när hon drar Flisan i sin lilla svans och säger med surkärringsröst: Då ska vi seeee... blir katten arg, sliter sig loss ur sköterskans grepp och sätter klorna i hennes rygg. Tanten skriker och jag & praktikanten stirrar. När Flisan väl hoppat av och gömt sig bakom en hurts gnider sköterskan sitt sår och tittar skyldigt på mig. Hon vädrar i luften och säger: "Hon tömde visst analsäcken också..." 
Jag tänker att hon inte kan vara helt ovan vid situation, med rädda djur, kanske har de ont och därför beter sig likt min Flisa nyss gjort. Praktikanten upptäcker att tantens tröja gått sönder och där är visst lite blod också. Jag tråcklar in min katt i buren, hade jag fått göra det på vårt sätt från början hade det säkert inte blivit några problem. Sen när vi smyger förbi entren ser jag sköterskan förtvivlat tvätta sig med alsolsprit och jag vinkar, säger: "Vi ses imorgon". Vi ses imorgon...