Om att "jobba" hemma
Tada. Jag är redan igång och har faktiskt varit så sedan åtta. Kan bero på att jag jobbar hemma under förmiddagen men har faktiskt både duschat och satt på mascara ändå. Inga raggsockor och morgonrock här inte.
Jobba hemma alltså. Det finns föreställningar om att då kan man ta det lugnt, fixa tvätten under tiden och kanske blogga en sväng. Mitt samvete håller inte riktigt för det, utan att när kollegor vet att jag är hemma och "slappar" så måste jag prestera dubbelt så mycket som jag hade gjort om jag varit på jobbet. För att bevisa att jag faktiskt JOBBAR hemma.
Det är liksom som när man gick i skolan och hade varit hos tandläkaren.
- Visst, du har varit hos "tandläkaren". Typ Sveriges mest använda omskrivning för skolk. Och de gånger man faktiskt* varit hos tandläkaren försökte man i sin iver bevisa det så hårt att det fick motsatt effekt och folk blev istället övertygade om att man fikat den där timmen man varit borta.
Så, duktiga flicka-syndromet har en bestämd plats i mitt hjärta och nu har jag fyra timmar på mig att förbereda mig inför ett möte som från början krävde 20 h. Orättvist - ja. och då krävs det lugn och ro i hemmets stilla vra så att de fyra timmarna i alla fall kan dubbleras till åtta och då är jag nästan halvvägs. Fint. Nu kör vi.
* Jag skolkade mycket sällan Kakan, endast några få franskalektioner på fredageftermiddagarna...
Jobba hemma alltså. Det finns föreställningar om att då kan man ta det lugnt, fixa tvätten under tiden och kanske blogga en sväng. Mitt samvete håller inte riktigt för det, utan att när kollegor vet att jag är hemma och "slappar" så måste jag prestera dubbelt så mycket som jag hade gjort om jag varit på jobbet. För att bevisa att jag faktiskt JOBBAR hemma.
Det är liksom som när man gick i skolan och hade varit hos tandläkaren.
- Visst, du har varit hos "tandläkaren". Typ Sveriges mest använda omskrivning för skolk. Och de gånger man faktiskt* varit hos tandläkaren försökte man i sin iver bevisa det så hårt att det fick motsatt effekt och folk blev istället övertygade om att man fikat den där timmen man varit borta.
Så, duktiga flicka-syndromet har en bestämd plats i mitt hjärta och nu har jag fyra timmar på mig att förbereda mig inför ett möte som från början krävde 20 h. Orättvist - ja. och då krävs det lugn och ro i hemmets stilla vra så att de fyra timmarna i alla fall kan dubbleras till åtta och då är jag nästan halvvägs. Fint. Nu kör vi.
* Jag skolkade mycket sällan Kakan, endast några få franskalektioner på fredageftermiddagarna...
Kommentarer:
Trackback