Bilar och byråkrati
Fyra tummar räckte alltså inte (Tack Flin!). Även om D förklarade att besiktningsmannen (som visst var en kvinna) faktiskt gjorde sitt bästa för att få igenom den. För haga halter av bokstavskombinationer i avgasen OCH fel färg på vänster positionslykta. Jag skulle kunna skriva en lång harang om den där positionslyktan men nöjer mig med att berätta att det numera skvalpar runt sex (6) sådana i själva ljuset. Och att jag skall skriva ett långt argt brev till en mack som tydligen säljer lampor som inte är tillåtna i Sverige.
Annars då?
Jorå, imorgon väntar minst sagt avgörande möte (för min psykiska hälsa... och lite för projektet) med kund och reklambyrå. Jag har (utan att överdriva) lagt ner halva min själ i saker som inte tillhör mina ordinare arbetsuppgifter samt skällt på kollega vars jobb jag gjort. Ändå ringer varningsklockor i skrovliga öron och jag anar oråd. Kan vara så att subban jag varnat för de två senaste veckorna vaknar imorgon?
Något mer?
Nja, Viking ringer närhan som vanligt inte får tag i Brorsmåla. Han är orolig för dem och berättar i nästa mening att han halkat p en isfläck och brutit armen. "Men oj" säger jag, karln är ju ändå 70+.
"Ingen fara, jag har värre saker att oroa mig över" och är sedan igång med att förklara konspirationsplaner mot honom, detaljerat om svågerpolitik och jäv samt hur det finska rättsväsendet EGENTLIGEN fungerar.
Nästa andetag: "Vad det något mera?"
"Inte vad jag vet!"
"Bra bra. Och hej hej!"
Jag klickar av telefonen, lyfter upp den och tittar lite på den: "Vad hände där egentligen?"
Så?
Allt för nu.
Annars då?
Jorå, imorgon väntar minst sagt avgörande möte (för min psykiska hälsa... och lite för projektet) med kund och reklambyrå. Jag har (utan att överdriva) lagt ner halva min själ i saker som inte tillhör mina ordinare arbetsuppgifter samt skällt på kollega vars jobb jag gjort. Ändå ringer varningsklockor i skrovliga öron och jag anar oråd. Kan vara så att subban jag varnat för de två senaste veckorna vaknar imorgon?
Något mer?
Nja, Viking ringer närhan som vanligt inte får tag i Brorsmåla. Han är orolig för dem och berättar i nästa mening att han halkat p en isfläck och brutit armen. "Men oj" säger jag, karln är ju ändå 70+.
"Ingen fara, jag har värre saker att oroa mig över" och är sedan igång med att förklara konspirationsplaner mot honom, detaljerat om svågerpolitik och jäv samt hur det finska rättsväsendet EGENTLIGEN fungerar.
Nästa andetag: "Vad det något mera?"
"Inte vad jag vet!"
"Bra bra. Och hej hej!"
Jag klickar av telefonen, lyfter upp den och tittar lite på den: "Vad hände där egentligen?"
Så?
Allt för nu.
Kommentarer:
Trackback