pumpkine

Igår gick jag hem från jobbet efter att ha beskrivit mig själv som en guldfisk på ett telefonmöte. Sex timmar i streck stirrade jag sedan in i dataskärmen och gjorde ändringar och korrigeringar som nästan inte syns idag. Ibland känns allt meningslöst. Och sen i nästa stund blir allt så jäklans bra. Så bra att det kräver en sittdans i kontorsstolen. 
Men, jag vill ju  ha lite lagom! Inte så mycket upp och ner, högt och lågt. Jag orkar inte mer hit och dit. Ge mig rakt på och ganska sakta.

Annars då?
Jo - tre minuter i tjugo anländer världens bästa syster till Götet. Jag längtar.