pumpkine

Halv sju. Jag håller på att gå av. Vill. åka. nu.
Men D är ännu inte hemma och vi ska äta pyttipanna innan vi far.
Hoppas Flin har fixat en till hoj. Då kan vi dundra över broarna till festen imorgon och vingla hem. När man cyklar in till byn passerar man nämligen två små broar över mörrumsån. Med full fart så låter det som en kulspruta över plankorna och det känns som om man flyger över vattnet. Men det gäller att hålla munnen stängd för knott och andra flygfän finns det gott om. Sen slirar vi av mot Båtfabriken och plastlukten fyller näsan. I måttliga mängder luktar det rätt gott. Och sen ut på asfalten och då kan man återigen cykla i bredd. Imorgon blir vi en hel hjord som väller mot kalas. Men små lila påsar på handtagen och vinden i håret. Jag har färdats på liknande sätt ett antal gånger förut och för femton år sedan var den kanske inte lika lustfylld. Mer ett tvång. Men nu, nu är resan en del av målet. Sa jag att jag längtade?