pumpkine

Om du skulle vinna många miljoner på lotto, vad skulle du köpa?
Ett hus. Gärna en gammal prästgård alternativt skola.
Har någon någonsin kallat dig lat?

Såklart. Även jag själv.
Vilken svordom använder du mest?
Fasen också.

Tittade du på tecknat när du var liten?
Mm. KarlAlfred

Hur många syskon har du?
Två fina

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?
Nje

Vad har du för väder just nu?
Strålande solsken

Vad åt du till middag lunch senast?
Köttfärssås
Kan du vissla?
Ja visst kan jag det... (fast D håller inte med)
Vilken film kan du alla replikerna till?
kan du vissla Johanna (faktiskt sant.. Och så är jag kär i Per Oscarsson)
Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Två. Och en soffa.

Har du en stationär dator eller en bärbar?
Bärbar på jobbet och stationär hemma.

Vilket var ditt favoritämne i skolan?
Svenska tror jag. Och syslöjd.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Du är i alla fall snygg....
Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Icke
Om du var född av motsatt kön, vad skulle du vilja heta?
Elvis vore rätt tufft?

Har du åkt moped någon gång?
Har hänt.

Vad lyssnar du på nu?
Kollegors vintips.

Tidigt i våras var det tulpaner som gällde. Röda eller lila buketter avlöste varandra och prydde vårt matbord i veckor. Nu har fascinationen för en annan art väckts och numera är liljor the shit.
Luktar fantastiskt och underbart vackra. Inte bara jag gillar dem utan också Russin. Men hon har tagit det hela ett steg längre och inte bara tittar utan också smakar på växterna. Hon verkar suga i sig nektarn och avslöjar sig genom att bli helt gul runt nos och tass. Sen smyger hon runt i lägenheten och låtsas som ingenting, omedveten om att hon hela tiden bär med sig bevismaterialet... Och det är så himla svårt att bli arg för att hon gnager på växterna då, hon är ju så fruktansvärt söt.

Annars då?
Jo, fick lite sol i Falkenberg i lördags. Moppade i söndags och idag jobbas det hemma igen. Det drar ihop sig kan man säga. Till det mesta, leveranser och semester, och det känns rätt stabilt.

Skoja bara, klart jag inte googlat VARENDA sandkorn på paradisön som ska besökas. Nu (inte exakt nu men ni fattar) jobbar jag faktiskt. Men inte helt problemfritt.
Ena sekunden känns projektet busenkelt och jag tänker att jag kommer hyllas nästa gång jag skrider in på bilfabriken. Kanske att de föreslår att nästa modell ska uppkallas efter mig och jag rodnar smickrande. Andra sekunden fylls jag av tvivel. På min kompetens och på beställarens kunskap om målgruppen. Är det här verkligen rätt och jag misstänker att nästa gång jag hasar in på huvudkonoret så tystnar alla en sekund för att sedan hastigt fortsätta prata om något bara för att situationen inte ska bli pinsam. Det hela slutar med att jag får göra om allt och tvingas stanna hemma från Malaysia,


Det finns kanske tusen saker som jag hellre skulle göra nu än att sitta här. Nedan följer några:
Hejja på bilen min bror tävlingskör i Småland.
Googla resterande sandkorn.
Lyssna på D's matematiska diskussioner med isländsk utbytesstudent.
Hämta mitt paket på posten.
Dö en smula.

Vet inte om det är på riktigt eller hitte-på. Vilket som så har jag ägnat hela helgen åt att självömka och tycka synd om.
Mig då'rå.
För om tre månader fyller jag trettio. Och jag är kanske inte helt nöjd med det. Inte för att jag inte nått mina mål, jag har nämligen inte haft några specifika så att jag kan jämföra. Det har varit självklart att jag ska jobba med något jag gillar och bo med killen jag gillar. Något annat har inte existerat. Och jag TROR att jag gör det första och VET att det andra är sant. Men det är något annat som saknas? Och nu snackar vi inte bebis eller så. Det kan ju nära vem som helst skaffa. Utan lite mer materiella saker som ett hus med gräsmatta. En utgiven bok eller kanske ett eget framgångsrikt företag? Något konkret som visar på att jag är vuxen, ansvarsfull och trettio. Något som kräver lite gnista och engagemang. Glöd kanske. 
Känner mig rätt sval just nu nämligen. Så jag äter lite glass så länge och väntar på att uppenbarelsen ska slå ner i skallen. Den har ju trots allt tre månader på sig. För inte är det väl så att jag själv ska ta tag i saken? 
Nä, tänkte väl det... 

Måste bara få det ur mig:
Mange Smidth. Jag hatar honom. Eller i alla fall hans musik. Innerligt.