pumpkine

En man överordnad mig i företaget deklarerade att det nu bara var fem veckor kvar tills semestern. Mellan meningarna läste jag fem veckor kvar tills BÅDA mastodontprojekten som vi båda är inblandade i ska vara klara och jag ville kräkas på hans skor där i hissen. Jag höll tillbaka och svarade något jag inte minns. Cyklade hem med min nyinköpta väska + vårjacka och all livsglädje var bortblåst. Tänkte tur att jag inte köpte någon cykelhjälm i helgen för det skulle vara okej om lyktstolpen/spårvagnen/bilisten eller lilla tuvan stjälpte mig nu. Då har jag i alla fall en schysst anledning till att inte möta deadlines. Lagade pasta carbonara helt utan kärlek och la mig sedan raklång i soffan med parmesanmage.
Då ringde Flin. Hon upplyste mig om att det minsann var tio veckor kvar tills sommarens ledighet, minst.
Och en liten strimma hopp tändes. Tio underbara veckor. Tio långa veckor (eller kanske åtta långa och två korta för att vara petnoga). Fantastiskt. Då kanske jag till och med hinner göra några fler saker än arbete. "Springa" vårruset till exempel. Ryktet säger att startskottet går på onsdag klockan sju och att jag ska delta. Jobbet sponsrar såklart. För de vill ju att vi ska hålla oss i form, då kan man tydligen arbeta ännu effektivare?

Jag citerar Peter Le Marc för ovanlighetens skull:
"...sen blev det vardagar som bara kom och gick. Inte visste de då att det var livet som de fick"