pumpkine

Såja. Då var det över. Och ärligt talat var det inte så farligt heller... Jag behöver kanske inte emigrera eller byta namn och plastikoperera mig. "För vad gör det om 100 år..." eller vad de där dvärgarna nu sjunger.
Januaris hemliga uppdrag var alltså frågesport på tv och nu står det klart att jag verkligen inte vet mest, snarare minst eller för att dra det till sin spets: Minsk.
"Men lika glad är jag för det..." Dessutom var det tre (3) gamla Jeopardymästare med. Och D sa att jag var snyggast. Det räcker så.

För några veckor sedan ringde redaktionen upp mig och frågade om jag ville ställa upp ännu en gång? Jag frustade i luren och sa: Allvarligt? Jag var ju skitdålig! Varpå rösten säger: Men det gör väl inget, det är ju en upplevelse. Och ett underhållningsprogram. Jo, det var fruktansvärt kul men det räcker så...
Jaha. Okej. Hej.

/ tv-stjärnan

Trodde att man vilade på påsken, hedrade Jesus död med att ligga i soffan och äta chokladägg. Men Brorsmåla har förvandlats till ett arbetsläger och jag har spenderat mer tid i gummistövlar än att slappa. 
Kratta, klappa och köra skottkärra. 
Fast det är härligt och vädret är underbart...

Nedan ser ni Daniel, Victoria och Semlan. Min hejjarklack.
 

Nje. Inte riktigt där ännu men börjar se ljuset i tunneln.
Tror minsann att det är småland som strålar där, dit far jag nämligen imorgon och förhoppningsvis blir jag så lycklig på plats att jag inte HINNER blogga liksom.
Ikväll onsdag och ingen hemlagad middag är planerad (gjorde lammfärsspett med persiljecouscous & tzatsiki igår - jojo). Jag kommer rösta på hämtmat, D på "äta ute"-mat och det helar kommer att sluta med att vi kompromissar med att inte gå så långt hemifrån. Hamnar på lokala krogen med halvtaskigt käk och ingen blir riktigt nöjd? typ.

Idag har jag fått 3500 tillbaka på skatten och beröm för mina äggstockar.
Det borde man väl bli glad för? Men inte jag inte.
Inte idag i alla fall. Jag är stingslig och småförbannad mest hela tiden.
Så jag återkommer när det glada humöret har gjort det.
*kan ta ett tag*

/surpuppa

Dångade precis in wii-kontollen i en katt när jag skulle spöa D i bowling.
Inte alls min mening såklart, fick urdåligt samvete  och avbröt nästan matchen för att spendera en kvart med att locka fram djuret under soffan. Hon fnös förnärmat åt mig för att sedan lägga sig på min plats i sängen och slicka sina sår som man säger (blev såklart inga!) Sen fick jag spö av D trots allt.
Påminner mig om när jag pangade en stekpanna mitt i nyllet på hunden Mille. Men det är - som man säger - en annan historia. Nu är det läggdags. Antar att det blir soffan för mig. Kissen sover som sagt på min sida sängen.

Är jag den enda i Sverige som fann tv-programmet Grillad underhållande?
Såg Sanna Bråding-delen och skrattade högt vilket är ganska ovanligt för mig när det gäller tv. Och elakheten avdramatiserade ondskan på något vis?

Annars då?
Jag har rubbade hormoner. Fick diagnosen av en kollega samt sjukhusrådgivning. Gick hem innan lunch. Problemet att lämna jobbet mitt i kvarstår. Alla undrar: Är du sjuk? Helt ok att förklara för kvinnliga medarbetare som nickar förstående men vill helst inte gå in på detaljer kring min menstraution med manliga. Fick räcka med "kvinnobesvär" sen höll de käft.
Tydligen en kvävd förkylning i kombination med stress som framkallar det hela, jag däckade i sängen med underbara  boken Kärlekens histora och vaknade av kakans ringsignal. Älskade Kakan. Kände mig som tolv igen men blev såklart tröstad. "Det hela är helt normalt". Sedan somnade jag om.

För första gången på snart tre veckor latar jag mig på jobbet. Unnar mig lite blogg så att säga. Kan bero på att 23:59 inatt är min tid som tillfällig projektledare över. Jag varvar ner för att imorgon gå igång igen. Med typ överlämning och betaleverans av kanske vårt viktigaste projekt hittills. Nervös? Inte det minsta.*blir blå av ljuget*

Annars då?
Väntar på MIN skatterapport? Varför tar det sån tid?
Hyllar Flin som får VG för sitt nässpraystal. Love it.
Uteserveringspremiär idag, Hålelr mig långt från Avenyn alltså.

Husmodersstatus: Hög. Sjömansbiff.
PL-status: Låg. En av våra kunder hatar mig och mina medarbetare innerligt. Jag känner det lång väg och kan ju erkänna att det är lite svår samarbetat...
Snorstatus: Hela huvvet.

Småsjuk och allmänt vidrig, så har jag varit idag.
Satt ner foten, tagit tillbaka den och sedan satt ner den någon annanstans. Om inte min bror redan ägde titeln i Dubbelmoral så skulle jag förtjänat den idag.
Varför ta en timme när man (läs: jag) mest behöver den?
Annars då?
D har dragit ut en visdomstand. Jag kollade in hålet och jävlar, Jill hade verkligen rätt när hon kommenterade den som en riktig bamsing...

Så kom den. Förkylningen. Jag har liksom väntat eftersom alla i min omgivning snorat och hostat den senaste tiden. Dock jäkligt olämpligt med tanke på jobbet. Hinner bara inte vara sjuk men vill samtidigt inte sabba helgen med att kurera mig. Får ju finbesök från Skåne och bowlingbana är bokad. Vad gör jag?

Vet ni, våren har kommit! Inte värmen dock och jag luras varje morgon av solstrålar och hittar mig sedan huttrandes vid hållplatsen. Varje dag. Utan vantar.

Och så älskar jag danska serier! Just nu Sommer på svt, kanske det bästa sen Mordkomissionen? Från att som ung ha hatat danska språket fullkomligt älskar jag nu allt gröt- och röksnack. Nästan sexigt på nåt vis?

Idag lagade D middag så jag kan tyvärr inte briljera med någon husmodersstatus.
 

Är av flera anledningar förbryllad efter dagens samtal till Småland.
1. Kakan och papps har fixat pass. Utan att ha ett definierat resmål? Eller har de det? Planerar de en landsflykt?
2. Pappa berättar om hur vildsvin invaderar och snart tar över Brorsmåla med omgivning. Kakan beskrev ett otäckt möte med en av bestarna en sen onsdagskväll. Hon fick vissla hela vägen hem för att hålla odjuren på behörigt avstånd. Kan det vara så att de retat upp klanen så till den milda grad att de känner sig tvingade att byta identitet och bostadsort. Kanske tvingas mina föräldrar att fly till Jamaica, döpa om sig till Big Papa and Mamalito för att inte kunna spåras upp av grisarna? Ni har väl läst Animal Farm av Orwell? Grisar är onda.
3. Ett av årets sjutton lamm har försvunnit spårlöst. Finns ingenstans. Pappa misstänker återigen vildsvinen. Kakan gissar på en stor fågel (hök, örn?) Jag vet inte vad jag ska tro men börjar bli lite rädd för att åka hem till påsk.

Dagens husmor: jag har gjort egen remouladsås till dubbelpanerad rödspätta.
Och på jobbet går det också bra. Löste en projektkris.
Fatta värsta grymma morsan jag kommer bli!
Vällagad, varierad och näringsrik mat tillsammans med tydliga riktlinjer och minitiöst planerade timmar.
Heja mig!
Dessutom har jag bara elva stjärnor kvar att ta tills jag klarat hela Mario Galaxy-spelet på Wii.
Ah, framgångsrik inom alla områden.

Jorå, jag gjorde Jills dag igår (så tajta är vi - jag & min tandhygienist).
Hon sa att mitt besök var ett fint avslut på arbetsdagen, att det är så roligt med patienter som tar sig till informationen hon delger och sedan också applicerar den. På tänderna.
Jag rodnade lite klädsamt och berättade sedan att jag både tandtrådar OCH sköljer munskölj. Bra! svarade hon, men kom ihåg att munskölj bara är ett kompliment och aldrig - ALDRIG får ersätta tandtråden. Jag lovar! sa jag då.

Annars då?
Man kan väl säga att det är rätt mycket jobb. Idag inledde jag även min karriär som projektledare med att skriva ett oerhört pretentiöst mötesprotokoll. 
Och så har jag förvandlats till husmodern her self. I dag till exempel, då lagade jag min alldeles egna pesto - från scratch. Kanske inte imponerar så många men fråga min bror. Hans minnen från mina middagar i tonåren bestod av sönderstekta köttbullar och överkokta makaroner. Jorå. 
Nu ska jag skriva några Göteborgsfrågor. Har bara 130 kvar.  

Jag firar internationella kvinnodagen med fnaskrött nagellack och får två buketter tulpaner av min kille.

Nä vet ni vad. Den här bloggen känns sådär nu för tiden va?
När jag väl skriver handlar det mest om jobb och det är ju inte så upphetsande. För er. Inte för mig heller men jag får i alla fall betalt för det. Jobbet alltså.
Å andra sidan går tiden så snabbt att det snart är april och sedan juli och därmed semester. Men då lär jag inte heller hinna skriva något vidare, för då ska jag ju LEVA lite. Innan jag fyller trettio.
Känner att de där reklamerna med Endre och han som säkert varit gift med henne tilltalar mig lite. De pratar om pension och om att man plötlsigt är sjuttio och då vill man ju också kunna LEVA, inte bara hålla sig vid liv...
Apropå pension- och apropå jobb med, igår hade vi stormöte. Och celebert besök av våra försäkringskillar. Lönnfeta medelåldersmän i små kostymer som förtjust tryckte i sig av gratisbuffé och sedan svettades när deras punkt på agendan närmade sig. Prata om det ekonomiska läget och pensionssparandet. De smörade på om hur bra avtal vi har. Och sedan började det, det som fick mig att tänka på en sketch från Macken. Där två män från kommunen försöker förklara att kommunen tänker riva bilverkstaden men ingen av dem får fram ärendet utan hela tiden ber den andra fortsätta: Greger, du kanske kan ta det? Nja, du kan det bättre. Men du är en bättre talare...
Kommer ni ihåg?
Så var de, försäkringsmännen som försökte säga att de sjabblat bort våra framtida besparingar typ.

God helg då'rå.

Jag äter frukost med sugrör. Ingen tandvärk (än, och ska snart till Jill men är inte så ororlig för jag har redan börjat tandtråda...). Utan yoghurt, frukt och en stavmixer. Snabbt, gott OCH roligt. 
 
Idag jobbar vi hemma. När jag säger vi menar jag mig, mina två spel och min koncentrationsförmåga som inte gillar kontoret alls just nu. I och för sig bytte vi platser igår kväll (hej mellanstadie) men jag satt stadigt kvar på min. Däremot fick jag nya grannar och tänker dem låta installera sig innan jag kommer dit och visar vad de har gett sig in i på...
Så, idag sitter jag hemma. Skriver frågor, dricker smoothie och planerar. Bara så att ni vet...