Vilken ära!
Jag har en spotify-lista med Kanye West, jag är uppenbarligen oerhört svag för gangsta-rap och bling-bling. Fast Kanye är kanske inte så rap när jag tänker efter? Han är mer någon man gör featuring song med och boostar sin karriär? Hur som är "Love lock down" min nya favvo.
Annars då?
Jorå, ledaren i Bohus kallade till möte igår och då var det bara att infinna sig. Strax efter fem. El presidentes bebis hälsade mig med ett gallskrik och verkade av någon outgrundlig anledning oerhört rädd för småländska, så jag fick förställa min röst tills hon gått och lagt sig typ. Sedan virkade jag två varv i två omgångar, tog bussen hem och juntan var upplöst för den här gången.
Och så tar jag tacksamt emot tips - jag ska nämligen producera 200 frågesportsfrågor om/kring/för Göteborg.
Sista. pappa hedrade kungahusets förlovning förra veckan med att namnge nyfödda djur efter det lyckliga paret (och en bakelse). I sommar kan ni alltså vinka till Daniel, Viktoria och Semlan när ni kör förbi Brorsmåla hagar, fint va?
Sköj eller?
Jag skriver - vad jag tycker och tror - otroligt underhållande och roliga texter som kommer att ingå i en STOR Göteborgsk händelse i vår. Än så länge hemligt och hyschhysch. Hoppas att det håller...
Annars då?
Jag odlar naglar.
Och idag kan vi bocka skräp till återvinningscentralen på vår lista. Vårstädat skulle man kunna kalla det och mitt samvete är rent på flera vis. Rätt fint.
Och så lite grön på att bror är i Småland när inte jag är där. Trodde det hette BRORsmåla av en anledning. Att där ska finnas ett syskon av variant man alltså.
Ungefär så kul är jag ikväll. Göteborgshumor smittar visst, närmast vetenskapligt bevisat.
Bäst att krypa till kojs innan hela jag blir en ordvits.
Om Olle
Funderar på om jag ska se dans- eller sångprogram så här på fredagen. Så zappar jag förbi ett välbekant ansikte och såklart ska jag se dokumentären om Olle Ljungström. Fastän jag är tudelad. För jag vet att det finns risk för att han framstår (och därmed också kanske också är) en både obehaglig och otrevlig människa. Och det vet jag inte om jag vill inse. Hur som, jag tittar. Och får rysningar när kören i Uppsala sjunger hans låtar som når honom redan medans han travar upp i trappan. Och får rysningar när han är märkbart berusad, uppgiven och olycklig. Och får rysningar igen när han talar klokt samtidigt klyshigt om livet. Jag gillar Olle, det kan ingen dokumentär ändra på. Han är äkta. Rakt igenom. Ärlig.
Om man av någon outgrundlig anledning inte gillar Olle så kan man lyssna på hans låtar tolkade utav några av Sveriges största artister istället. Andra sjunger Olle Ljungström. Det näst bästa alltså. Finns på Spotify för snålisar.
Äntligen!
.
Just i detta nu sitter kanske världens bästa lillasyster i min soffa (alternativt vid mitt köksbord) och dricker kaffe, bläddrar lite i någon bok och kanske klappar en kringstrykande katt.
Förut har jag hävdat att alla borde vara lediga på sin födelsedag. Idag anser jag att man borde vara fri från arbete när syskon är på besök!
Så är ju tyvärr inte fallet men gissa om jag ska flexa idag! Sen väntar fina middagar, bio, shopping och fotomässa. Lite vin & tv-spel och mello ska vi nog också hinna med. Den här helgen har alla förutsättningar till att bli kanon! Nu ska jag jobba lite så att jag snart kan gå hem.
Lagom tack!
Men, jag vill ju ha lite lagom! Inte så mycket upp och ner, högt och lågt. Jag orkar inte mer hit och dit. Ge mig rakt på och ganska sakta.
Annars då?
Jo - tre minuter i tjugo anländer världens bästa syster till Götet. Jag längtar.
...
Dagens upptäckt: det är fortfarande ljust klockan halv fem!
Kände mig på något märkligt vis snuvad på en sådär tre timmars arbetstid och tänkte att jag nog inte skulle sörplat så mycket kaffe samt ojat mig över hur mycket jag hade att göra - istället för att faktiskt arbeta. Ignorerade dock det hela och tog mitt dåliga samvete med mig hem.
Snart är jag ju på jobbet igen liksom. För övrigt är åtta en okristligt tidig tid att ha ett telefonmöte på, jag misstänker att Skövde har en annan tidszon än Göteborg.
Hej fredag.
(b)ananas
Härligt nördigt för alla som älskar bokstäver - och det gör vi ju.
För några nummer sedan läste jag det bästaste av allt. Om skrönan hur ananas fick sitt namn.
Jo, det sades att när man skeppade iväg frukten användes gamla banan-kartonger. Men för att inte mottagarna skulle tro att det vara bananas i lådorna så kryssade man över b:et.
Bilar och byråkrati
Annars då?
Jorå, imorgon väntar minst sagt avgörande möte (för min psykiska hälsa... och lite för projektet) med kund och reklambyrå. Jag har (utan att överdriva) lagt ner halva min själ i saker som inte tillhör mina ordinare arbetsuppgifter samt skällt på kollega vars jobb jag gjort. Ändå ringer varningsklockor i skrovliga öron och jag anar oråd. Kan vara så att subban jag varnat för de två senaste veckorna vaknar imorgon?
Något mer?
Nja, Viking ringer närhan som vanligt inte får tag i Brorsmåla. Han är orolig för dem och berättar i nästa mening att han halkat p en isfläck och brutit armen. "Men oj" säger jag, karln är ju ändå 70+.
"Ingen fara, jag har värre saker att oroa mig över" och är sedan igång med att förklara konspirationsplaner mot honom, detaljerat om svågerpolitik och jäv samt hur det finska rättsväsendet EGENTLIGEN fungerar.
Nästa andetag: "Vad det något mera?"
"Inte vad jag vet!"
"Bra bra. Och hej hej!"
Jag klickar av telefonen, lyfter upp den och tittar lite på den: "Vad hände där egentligen?"
Så?
Allt för nu.
...
Imorgon är en annan dag
Lyxigt möte med trerätters och konferensrum med bubbelvatten idag.
Imorgon blir det dock andra bullar.
Då låser jag in mig här hemma och vägrar komma ut förrän jag anser mig färdig.
Och imorgon håller vi också alla tummarna för att Bilen ska gå igenom besiktningen.
Klockan 13:00 vänner - då gäller det.
...
Fast hey, träffade både Therese och Mellis. Klart värt.
Ek-orre eller?
Blir uppläxad av kakan i en kommentar: att jag inte har koll på alla uppstoppade djur från barndomen. Jag skyller på att jag var liten?. Men en orre finns tydligen hemma i Brorsmåla under en trapp. En orre - känns sådär. 
Annars då?
jorå, helgen är nära - igen. Idag är jag lite bakis efter öl & biljardspel med jobbet. Slirade hem halv ett i snömodd. Göteborg och februari är en dålig kombination. Särskilt om man har jympadojjer på fötterna och tre öl i magen.
Helgen går i fikandets tecken. Idag dear Debbie innan hon och kocken far till Italien. Imorgon hoppas jag att Tess är pigg på att träffas, ge mig förhandsfavoriter i mello och lionel-tips? Eventuellt tittar jag på bebis i Bohus på söndag. Och så ska det lagas bil. Så ser planen ut.
Tar tillbaka
Så här lyder annonsen:
"Mycket fin uppstoppad Grävling. Otroligt fin i nosparti och verklighetstrogen. Hittar du en finare grävling så köp den!
Hämtas i Timrå eller skickas mot förskottsbetalning. Ingen prutmån då får den vara kvar."
Kråkejävel
Här råder självplågeri på hög nivå. Fantiserar om huset i Lerum (som egentligen låg i Alingsås) och när jag surar i badkaret kan jag i alla fall glädja mig med att så skulle jag aldrig kunnat göra där. Det enda som inte fanns i drömhuset var ett badkar. Däremot bodde det en liten svartgrå gris en av stallboxarna, dock osäkert om han ingick i köpet.
För övrigt startade måndagen bra, tog mig till kontoret i tid men när jag kom till mitt skrivbord var det tomt. Ojdå, datorn var visst kvar hemma, så jag slängde halsduken över axeln och sa: Ses om en stund.
Och så en sista sjuk sak, ibland söker jag efter uppstoppade djur på Blocket (ibland efter moraklockor). Av någon outgrundlig anledning känner jag ett sug av att ha en död fågel som fortfarande ser levande ut i mitt framtida hem.
Frågan är om det är en rysk vråk eller en korp från Jämtland (man kan köpa båda för 1500) som lockar.
Kakan: vad var det för kråkejävel som satt i trappan hos mormor & morfar? Och vart bor den nu?
Annars då? Ja, det kan man verkligen undra...
*hatar*
Men idag hände det som jag länge fasat för, det som kanske var oundvikligt när vi höjde vår smärtgräns över 2 mille. Vi besökte vårt (i alla fall mitt) drömhus. Redan igår när jag såg det på helvetes-hemnet fick jag fjärilar och ville instinktivt ringa till sambo som var på after work med kollegor. Tänkte till en extra gång och funderade över sundheten i mitt betende över att tvinga hem honom för att titta på en länk. *höll på mig*
I dag klockan elva i alla fall.
Innan jag ens nått till farstun och hunnit skaka mäklarens hala hand, ville jag stampa hårt i gruset och skrika högt till alla övriga intressanter: "Försvinn härifrån! Det här huset ska JAG köpa. Så stick!"
Gjorde jag såklart inte utan skakade den där handen som jag kände tog pulsen på vårt lånelöfte i hemlighet. Sedan försvann jag in i dimman. Bland trägolv (breda och varsamt vitmålade), kakelugnar (observera plural!) och en fantastisk trappa (bland de viktigaste kriterierna på min lista). Stall, jordkällare och gäststuga. Ängar, lövskog och strandremsa. En ö... (ev en stor sten) Ja, ni fattar.
Men här är vi förståndiga. Här köper vi inte ett hus bara för att jag såg hela min framtid flimra framför ögonen (ungefär så här: jag sitter brunbränd och snygg (kom ihåg - det är min dröm...) på den lilla bryggan och doppar tårna i varmt sensommarvatten. Några stenar bort ligger katten Russin och tvättar sig nöjt i solen. D ror stilla förbi i en liten eka. Och där - där dök det upp en liten knodd ur båten också: Kolla pappa - jag satte masken på kroken alldeles själv...)
POFF.
Utgångspris eventuellt hanterbart. Men tanken på alla de miljoner människor som envisades att också titta på rucklet (som jag gärna ville säga högt och ofta så alla hörde) blir det med stor säkerhet budgivning. Och tanken på finanskris yadayada så känns det inget vidare att lägga massa miljoner nu när det eventuellt blir ras i framtiden. Ja, ni fattar.
Jag tror att jag gör det nu, fattar alltså, för D har förklarat och visat statistisk. Jag hatar statistik. Jag hatar siffror. Jag hatar att vara förståndig.
Vår bil hatar jag mest av allt. Den tappade avgasröret idag. Hej taikon och imorgon ska vi visst mecka.
/ sur och otacksam
...
jag fullkomligt ÄLSKAR Lionel Richie.
Ond?
Igår var jag på möte med stort bilföretag. Samma företag som min sambo arbetar på (i alla fall någon vecka till). Hur som helst, jag har varit därförut och då sagt till D att vi ska vinka till varandra. Då förklarar han med tröttsamma andetag att jag inte förstår hur stort det är, hur många byggnader där finns och att tusentals och åter tusentals människor myllrar förbi. Chansen att vi ses skulle därför vara minimal.
Men igår minsann, då hamnar jag i ett konferensrum alldeles vid hans skrivbord. När han kommer tillbaka från sin lunch sitter jag där bakom en gardin. Surprise liksom! Nu vet ju inte de andra i mötet att min blivande make står en meter ifrån dem och vinkar glatt på andra sidan glaset. Kan ju erkänna att det var aningen svårt att koncentrera sig på logiska funktioner och andra spännande saker som dikskuterades. Jag flackade med blicken, hade antagligen ett fånigt leende på läpparna och talade lite osammanhängande om pedagogik när det kändes lägligt. Inte mitt mest lyckade möte alltså.
Annars då? Jo, en alkis kaskadkräktes på spårvagnen hem. Först spreds en avslagen öldoft från sätet längst bak, små ulkningar knystades och sedan vände sig en mage som säkert enbart fått flytande föda de senaste årtionden. Typ tre rejäla uppkastningar splashade golvet och folk (inklusive jag själv) bytte snabbt vagn vid nästa hållplats, Kan ju säga att jag inte var direkt sugen på falukorven i kylen sen. Ärligt talat kommer jag nog inte kunna äta alls på ett tag. Det var bland det vidrigaste jag hört/sett/känt på väldigt länge.
Och så tänker jag på om jag är en ond människa eftersom det inte fanns ett uns av sympati i min kropp för denna av samhället utslagna individ?
.
Huset vi tittade på igår var ingenting för oss.
Det satt liksom en skilsmässa i väggarna och rysningarna blev allt värre ju längre in i hemmet man kom. Men nu vet vi vart Fjärås ligger, och det är ju alltid något?