pumpkine

Småland är som vanligt. Katter i alla hörn (inklusive mina egna), ladugårdslukt i jackan och kaffefläckar på vaxduken. Idag är pappa på sjukhuset och kakan jobbar sin sista dag på "nya" jobbet. Det betyder att jag ska hålla ställningarna här hemma. Elda och titta till djuren. Laga middag och städa till julen. Pynta med Flin och klä granen. Granen förresten, vi högg den i förrgår strax innan det blev mörkt. Det är vår ursäkt - för den kandiderar inte direkt till Året snyggaste gran 2008. Min plan är att gömma den under glitter och kulor samt ställa den riktigt fula sidan in mot väggen. Blir nog bra?

Om man bor i stan och inte vill trängas med julhysteriska människor finns det få platser att hänga på. Lägenheten är typ enda alternativet i dessa tider. D föreslog i ett förvirrat ögonblick att vi skulle dra till IKEA och köpa ny kontorsstol. Jag tittade misstänksamt på honom och bröt sedan ut i gapskratt. Det är typ högts på min listan över ställen jag vägrar sätta min fot på innan mellandags-reor är över. Det och Liseberg. Istället gick vi ut för att promenera lite i decemberdagen. Och hamnde på... Liseberg.
Knökade oss igenom massorna och satte oss snabbt under en värmelampa med varsin glögg. Tittade på snoriga barn och svettiga föräldrar som höll hårt i snoriga barn för att de inte skulle försvinna i massorna.
Så kan det gå.
Förresten har jag ännu inte inhandlat en enda klapp. Känns sådär.

Vi är några på jobbet som idag är lite sega, tunga i huvudet och allmänt lama.
Min kollega lättar sin bakisångest med ett bibelcitat:
"... då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan" predikaren 7:27
Jag, jag lättar min huvudvärk med ett frisörbesök under eftermiddagen.

Just nu går mina tankar till bästisen vars morfar ligger mycket sjuk på sjukhuset.
Det är svårt när man inte med säkerhet kan säga att allt ordnar sig. Det är jobbigt att veta när någon man tycker så mycket om är så ledsen att man inte själv vet vart man ska ta vägen. Att man inte kan göra något annat än att vänta och hoppas på det bästa - vad det nu är. 

Han som på verkligen dokumenterat hela min barndom. Våra somrar, vintrar och allt mitt emellan. Hur vi simmar och åker skridskor, när vi rider och ryktar, skrattar och skådespelar. Timmar, kanske veckor, finns sparat, redigerat och datummärkt. Jag väntar. Och hoppas på det bästa - vad det nu är.

Lyssnar på Mauro Scocco och fixar. Skickade iväg en bafull D till apoteket för att hämta kattmeducin. Jag fick aldrig tag på honom igårkväll och vaknade med ett ryck 04:18 inatt och insåg att hans sängsida var tom. Tre minuter senare hörde jag porten och väntade. Tänkte att något hemskt hade hänt, men nä. Han fipplade med nycklarna i en kvart innan han gav upp och plingade på så att jag fick öppna. Hehe sa jag. Hoho sa han och det visst blivit en ganska lång after work? Och ganska mycket after work. Och så. 
Då så jag:
Imorgon bakar vi lussebullar och pepparkakor: Better not be bakis då. 
Och där är vi nu. Tillsammans med Mauro.

Jag har varit i Skövde. Jag har bowlat och avslutade med två strike på raken. Jag drack en minttu av ren artighet. Får jag gå och lägga mig nu, fastän det är fredag och klockan är knappt halv elva?

Bara dagarna efter att avslutad pencillinkur på katten var över kom snuvet tillbaka. Idag kontaktade jag vetrinären igen och de vill ha Flisan på återbesök. Kanske att första inte räckte sa de? Kanske det svarade jag, tänkte att NI om några borde veta och började fasa för besöket.
Kollegor runt omkring mig berättar skröckhistorier om sjukhuset som vi valt att lämna våra djur till. Fåglar som förblöder och långa mejlkonversationer med kontentan att det är bättre att avliva en katt än att omplacera den. Jag hade ju tvivel redan innan, nu tänker jag att de endast ser dollartecken i Flisans tårfyllda öga och inte den snoriga nos som är det verkliga problemet. 
Sorry D, spritjordgloben får kanske vänta.  

PS: hoppas verkligen att ni noterar dagens fyndigaste rubrik. Jag bor ju ändå i Göteborg...

I några dagar nu har en återkommande dröm jagat mig.
Det är ett illasinnat flödesschema som inte lämnar mig någon ro.

Vet inte riktigt vad det vill men har svårt att koncentrera mig.
Om ni nu undrade...