...
Något som dock stör mig lite är att jag tallar på semesterdagar, vilket egentligen inte är så märkligt, jag ska ju faktiskt vara ledig. Men ändå, de där minussiffrorna på lönekuvertet i rutan för "sem.dagar" stör mig. Jag hatar minustecken och får lite ångest av tanken att JAG skulle vara SKYLDIG mitt arbete massa jobb?
Vilda västern
"Jag har addat dig på msn!"
En fras jag inte trodde skulle komma ur min mun, men det gjorde den. Den nästan skreks över öppna kontorslandskapet.
Men jag kom lindrigt undan med tillägget: "Hey, jag har faktiskt jobbat på Lunarstorm."
Hade jag på något sätt kunnat kommunicera en smiley, hade jag antagligen gjort det också?
PS, cowboyen som åker från samma hållplats om morgnarna har bytt ut bootsen mot sandaler utan strumpor. Rena vilda västern och kanske ett vårteckan?
No way José
Och det är ett hyfsat väsentligt sådant. Det fanns ingen väg dit. Jag upprepar: no way.
Jag är inte så kräsen. När det gäller bilar är mitt egentliga krav en fungerande radio.
Och nu, när det gäller hus, har jag insett att väg är bra att ha. Det är mitt nya krav
(alternativt en helikopterplatta).
Annars var läget & utsikten ganska okej?
Ska bara ta lite på topparna...
Flin har farit. Och helgen har flugit förbi.
Vi gjorde kanske bara hälften av det jag planerat, mestadels stöp på grund av kvinnobesvär och en inbillad fluss? Fast samtidigt gjorde vi fina systersaker ändå. Igår klippte jag hennes hår. Och imorse när jag kontrollerade topparna såg det för jäkligt ut så jag plockade fram saxen trots att jag redan var halvvägs genom dörren till jobbet med jacka & skor. Gjorde i alla fall ett klipp och kastade testen i sopen. Hoppas att det blev bättre. Sen hann jag jobba en timme innan hon ringde och sa: "Nu är jag i Nordstan och snart går tåget hem till Småland." Så jag rusade ner för tre trappor och kramade kramade lite till. Och bet ihop och tänkte: "Bara två veckor till..."
Föräldrar brukar tjata tata om att deras barn är det sötaste som finns. Jag VET att jag har den finaste Flinen i världen.
Det här är Flins hår, sett bakifrån:
Dåliga odds
Jag har verkligen verkligen försökt att tänka positiva tankar, likt dessa: De är inte så dumma som de ser ut eller Till och med en idiot skulle klara det. Nu visar det sig att de är dummare än idioter och dessutom ser jäkligt illa ut. Jag kanske kan trösta mig med att: De får skylla sig själva men någonstans finns ändå det där i bakhuvudet: Du får städa upp den här skiten.
Fast det är svårt att bli nedstämd när bästa (och enda) systern är på besök.
Just nu sover hon i vårt datarum och jah tror att katter hoppar på dörren och hoppas på att få komma in & mysa under hennes täcke.
Igår introducerade jag henne för wii och jag tror hon fastnade.
Ja ba: Du kan ju åka in till stan i morgon så kan vi mötas upp efter jobbet. Eller så kan du ju va hemma och spela tevespel?
Ho ba: Vi ska väl shoppa sen i helgen va? Så jag tror hon kommer spelaspelaspela.
Och sist , men inte minst, kom vi fram till att oddsen att överleva som får i Brorsmåla är ganska dåliga. Typ 40-60.
24 timmar kvar
Det sista jag ville göra igår kväll var att träna. Men jag släpade mig dit och hann väsa till D innan jag stängde dörren mitt framför hans näsa: Jag vill inte... Som om jag var på väg mot min egen avrättning. Väl tillbaka åt jag jordnötsringar tills träningen var kompenserad.
Nu ska jag skriva om Inger, en 55 årig arbetsterapeut som nyligen tapetserat en fräck fondvägg i hallen. Jag tror hon har en scarf också. Och så köper hon glossiga magasin med inredningstips som hon aldrig orkar läsa utan bara låter ligga slarvigt synliga på ett sidobord vid soffan. Typiskt Inger.
Om ganska så exakt 24 timmar sätter Flin sitter fötter på göteborgsk mark.
Behöver jag berätta att jag längtar?
...
Medan jag väntar...
Jag inväntar dödsdomen på texterna & dialogerna jag skrapade fram förra veckan.
Och medan jag väntar - funderar jag på allt fint som ligger framför mina fötter:
- Om fyra dagar kommer Flin & stannar hela helgen. Jag planerar tragisk film med tårvåta popcorn, tevespel tills tummarna blöder, shopping tills plånkan säger stopp, schlagerhån tills Christer Björkman personligen ringer och säger att nu får det vara nog och så kanske lite afrikansk dans där på söndagseftermiddagen?
- Snart är det påsk och äggen ska intas i Brorsmåla. Jag ska sova i bäddsoffan som är sådär spiralig, fjädrig och fjångig att man måste stiga upp hyfsat tidigt på morgonen. Vägg i vägg sover kakan och pappsen, och om jag frågar högt: Är ni vakna? svarar pappsen: Är det du Åsa? och jag studsar upp ur soffan. Fyra morgnar får jag.
- Om en månad ligger jag i en solstol i Thailand. Jag har redan paxat den med pekfingret på fotot i katalogen. "Den, den är min..."
- Den andra april kommer Markusevangeliet. Kanske blir det den första riktiga plattan jag köpt på sju år? Det är väl fint?
Om och om igen
Man verkar kunna skämta om mitt namn och orten i all evighet. En ständig källa till ordvitsar, missförstånd och tillfällen att ha lite kul på min bekostnad. Men så mycket kan jag säga,
att den enda Åsa special D får på länge, är den där kebabtallriken på lokala pizzerian...
...
D: Söndag halv tre går inte. Då ska jag vara i Åsa.
Kompisen tystnar och säger sedan: Fan, planerar ni så noga?
För allas vetskap; Åsa är också namnet på ett samhälle söder om Göteborg.
Det är där D ska vara imorgon vid halv tre...
Drakar och demoner
Hur som helst, vi hade gemensamt bestämt att köpa drakar. Sådana man flyger med... Jag illustrerade detta fint i affären när jag frågade vart de fanns, liksom höll upp båda händerna och låtsasstyrde något högt uppe i stark motvind samtidigt som jag sa D-r-a-k-e. De fattade.
Men sa sedan: "Oj, de har vi inte packat upp ännu. Och utbudet är nog inte så stort, men jag går ner i källaren och hämtar det vi har."
Tio minuter senare kom hon upp med famnen full. Jag valde och vrakade mellan de tre olika sorterna och bestämde mig för två, den jag ratade hade töntigt Disneymotiv. Sedan sa jag: "Konstigt att ni inte har dem framme? Det är ju storm var och varannan dag nu för tiden - värsta drakvädret ju!"
"Mmmm" mumlade den anställde och plockade ihop resten och när jag betalade viskade hon till kassören:
"Du. jag går och skyltar lite med dessa nere i utomhushörnan".
Så gick det alltså till när jag fick BR Leksaker att sälja mer drakar.
Jag borde bett om provision.
Stryk & presenter - sak samma.
Det är samma sak med presenter som med stryk: Det är roligare att ge än att få.
Idag fick jag pisk i badminton (för övrigt en töntig sport) av D. Det var väntat men in i det sista hoppades jag på att överraska. Tillfället kom aldrig, om man säger så.
D tränar på ett sjömansställe här i stan. Han känner en kompis till en kompis som arbetar på havet, därav hans medlemsskap i Götets kanske billigaste fritidsanläggning. Där finns en svettig hall, bassäng, bowlingbana & gym.
Efter mästarmötet var tanken att bada (eller simma, men jag brukar mest bada...) men damer i övre medelåldern hade vattengympa. Vi kikade lite genom glasfönstret på hurtbullarna men jag hade kunnat avgöra det där redan i omklädningsrummet. På träbänkarna låg prydligt ihopvikta leopardtoppar, tyst&lätt tofflor och sådana där stora mjuka bomullbehås utan bygel. Det var fint på något vis?
...
Favoriter just nu: Hatobjekt mest hela tiden:
Sayid Doktorn
Locke Hurley
Sawyer Kate
Arsle också
Nu sitter jag här, med deadline imorgon lunch och svettas. Jag har tryckt in så mycket fakta i mitt huvud att jag inte längre kan hålla isär dem. Texterna blir helgalna när jag väl skriver dem, men mestadels sitter jag och färglägger bokstäver i anteckningarna. Så där som galna människor gör i filmer: nynnar lite tyst, skrafsar lite på ett block och tittar drömmande ut genom fönstret.
Jag försöker tömma mitt huvud på olika vis. Leker med kontorshunden, hämtar kaffe och käkar dumlekola som fastnar i tänderna, tittar på folk i Brunnsparken, längtar efter nästa helg när Flin kommer, läser bloggar och bloggar lite. Allt för att få ut det där jag tryckt in tidigare under dagen och sedan börja om på nytt.
Det går sådär.
Jag går & spöar D i badminton istället.
Som sagt, deadline är inte förrän lunch imorgon. Bäst under stress...
Hallelujah
... bilen gick igenom besiktningen! Endast en futtig anmärkning på positionslyktor som inte lyste. Ni vet sådana där man måste ställa om reglage för att få dem att funka. Det hade vi glömt att kolla men nu ligger det på vårt ansvar att byta dem, vi behöver icke komma tillbaka. Jag hade förberett mig mentalt för en regning helg i någon gör-det-själv-hall där bromsar skulle bytas eller liknande.
Och så syJUNTAN då'rå. El presidente bjöd på soppa och vi drack kaffe ur tantkoppar med fat. Jag briljerade med min strumpa och en kvinna som verkligen var en KVINNA höll låda.
Ni vet. käcka glasögon i ett snöre runt halsen, fnaskrött läppstift och som sa "Guuuud vad underbart" om allt och "äääääälskade tulpaner". En sån som tar och kramar på folk utan anledning och viskar gärna i örat. Till mig sa hon, med en varm hand på min axel:
"E-learning, det höll jag på med redan 1995."
"Jaha" svarade jag och gled ur hennes halvkram.
Givetvis tog hon makten i juntan, störtade presidenten och sa att nästa gång är vi hemma hos mig. "Jaha" sa jag. Vi får väl se.
Hoppas hoppas...
Ett fint initiativ från en fin vän som kallat till junta i bananrepubliken Bohus (mest för att det är där hon bor?) Så jag tar min halvfärdiga strumpa och gasar dit?
Givetvis behöver man inte "handarbeta" utan man kan också ta med sig en bra ursäkt för att hänga några timmar. Jag har dock ingen sån så jag kör på raggsockorna.
Om nu bilen går igenom besiktningen vill säga.
16.10 i eftermiddag ska hon in för årlig koll och det känns lite nervöst. D tar henne, jag får alltid en konstig känsla hos bilprovningen, liksom skuld och som om jag skulle dölja något. Tänk om det hamnat några parkeringsmynt under mattan och männen i overall tror att det är mutor. Tänk om jag glömt peta fram alla bälteshållare eller om det är plötslig glapp i belysning till nummerplåten? Och eftersom vi inte har stans nyaste bil får vi nog räkna med någon anmärkning. Hoppas hoppas bara att de håller sig på rätt sida ombesiktningsgränsen. Hoppas hoppas.
Apropå bilar, nu ska jag jobba Volvo.
...
I helgen har jag sett:
- lite av Alingsås.
- Melodifestival.
Mer än så blir det inte. Ville mest ge ett livstecken. Hej på'rej!
Jättestark
Tvärtom. Jag hånade högt en lillgammal pojk i åttaårsåldern och beskyllde honom för att ljuga i Rikstelevision på bästa sändningstid. Det var inte ens kul när damen med rokokospegel blev uppenbart besviken över sin värdering eller när varenda jäkel drog med sig ett "barn" i rutan för att visa upp stackarn som skulle få ärva skiten.
Okej, vad innebär det här nu då? Bra eller dåligt? Barnsligt eller övermoget?
Kanske är det en fas jag går igenom? Kanske är den över tills nästa torsdag. Hoppas det.
PS: Att bli kallad för lillgammal är ALDRIG en komplimang.
Varning för meningslös länk
Länken då'rå: Find out if it's April Fool's day!