...

Ajaj, det är något starkt som skiner idag.
Något som strålar in i mina ögon och ger mig tårar.
En obekant värme som sprider sig.
Jag tror det kallas sol?

...

Helgen med päron var fin.
Lugnt och stilla, Liseberg och le grand finale då Russin kräktes i mammas sko.

Sökes:

  • Jag söker en frisörkompis. Alltså en kompis som kan klippa mitt hår.
  • Jag skulle också gärna komma i kontakt med en gammal människa, som jag kan slurpa kaffe på fat tillsammans med och prata om 40-talet.
  • Sen vore det häftigt med en liten kompis, typ ett roligt kid som bodde i trappuppgången bredvid och som spontanhälsade på mig. Vi skulle kunna spela tevespel tillsammans och jag skulle förlora med vilje för att hon/han inte skulle tröttna.

Om några timmar kommer päronkakan. Jag längtar!


Kors i taket!

Jag har ägnat tio minuter åt att stryka en duk, det var länge sen.
Länge sen jag strök över huvudtaget faktsikt.
Jag tycker det är överskattat, man går ju bort skrynklorna till slut ändå?
Men vad gör man inte för att få det fint tills päronkakan kommer?
Nu ska jag skura köket...

Pest eller kolera?

Radion spelar mange schmidt eller crazy frog i denna sekund.
Vet inte vilken kanal jag ska välja.
Då är den här enklare:
Pest eller kolera -
Att du bara får färdas i en barnvagn, eller enbart få förflytta dig med en åkgräsklippare resten av ditt liv ?


Åkgräsklippare såklart!


Jippi!

Igår fick jag glada nyheter.
Mina rara föräldrar funderar på att besöka staden jag bor i och därmed även mig. Det var faktiskt på tiden! Och jag funderar på planer: vad ska vi göra, vad ska vi äta osv.
Och så tänker jag på att man inte ska fundera så mycket, utan ta det som det kommer?
Pappsen och kakan, här är en karta:


Påtår

Har precis ätit lunch med D. Det händer inte var dag och beror på att han jobbar typ två mil från mig. Men idag skulle han på möte här i stan. Tio minuter innan ankomst ringer personen han ska träffa och frågar vad han gör. "Jag kör bil. Till dig", svarar D. Mannen i andra ändan av luren säger: Synd, jag är hos dig... Två mil iväg alltså.
Så då fick jag rycka ut och sympatiluncha med D. Bjuda på buffén fick jag också göra. Snacka om kap jag gjort!

Vi diskuterade livet. Och fortsättningen på det. För vi har insett att vi kommer få dras med varandra ett bra tag framöver och då är det schysst om vi drar åt samma håll. "Lycka framför allt" kom vi fram till. Och så ett hus tack. Sen tog vi påtår.

Win-win

Idag åt jag två torra knäckebröd till frukost. Och så kaffe på det. Knaprade i mig framför morgonteve och tänkte att jag kommer dö innan klockan elva. Nu har jag gnagt på ett gammalt äpple som jag hittade längst ner i fruktkorgen och hoppas att jag klarar mig ett tag till. 
Jag bantar inte och nog har jag pengar till frukost.
Jag är bara lat. Vilket i slutändan gör mig smal och rik.
Winwin-situation or what?

...

Har ni kollat på Paradiset än då?
Det är särskilt en rekommendation till Tess:
"Att kunna genomföra en lyckad tapetsering tillsammans är det ultimata beviset på ett lyckligt äktenskap. Det är inte enkelt, och båda måste stå ut med en hel del innan tapeten sitter på plats."
Sådetså.

Inget VIDARe

Få inte för er något nu. Jag drack ju snaps och rödvin hela helgen.
Men nyss, av någon konstig anledning, hamnade jag på sidan alltomföräldrar och där fanns en
namngenerator. Där kunde man skriva två namn för att se vad deras barn kunde heta och jag kunde liksom inte låta bli...
Om jag & D någongång skulle få en tjej, skulle det bli en ESTELLE.
Skulle barnet ha en snopp skulle han heta: VIDAR.
Så jag fortsätter dricka vin om helgerna, för det där var ju inget vidare...

...

Samtidigt som Spanien - Italien la straffar, öste regnet ner och åskan dundrade mellan hustaken på Framnäsgatan. Vi låg under filt i soffan och åt chokladhjärtan, firade att vi överlevt helgen och livet kändes allmänt fint. För första gången på evigheter ville vi INTE ha ett hus fullt med måsten och saker som ska göras. För när man är bakis är det bäst att hyra. Så vi spela tevespel, kollade på Paradiset-dokumentären, åt kyckling och lyssnade på regnet.

Förresten, bröllopet var en fantastisk fest.

Helgen helgen.

Det är väl ändå okej när jag pratar med djuren? Jag ba:
Men Russin, det trodde jag inte om dig!
(när jag ser spår av katthår på köksbordet).

Men sen, sen snackar jag med tevespelet:
För faen, lägg av nu. Du fuskar ju!
(när jag förlorar i mariokart).

Värre blir det, för så här sa jag till smörgåsen:
Nu skärper du dig!
(när den delade sig på grund av för hårt smörande)

Och när jag jobbat klart för dagen sa jag:
Det där gjorde du bra!
(och klappade mig själv på axeln).

Mmmm... som Ola skulle sagt: It takes a fool to remain sane.
Nu tar vi helg!


Tips tack?

Jag har två liter lättmjölk i kylen vars bäst före datum är: IDAG.
Vad ska jag göra med dem?

Det är sådana saker jag funderar på när jag är hemma och jobbar.
Borde sätta jobba inom situationstecken va?

Sommartider hej hej

Imorse upptäckte jag att Västtrafik byt till sommartidtabeller. För en vecka sen!
Spårvagn nummer 2 som jag förbannat måndag till fredag för dess senkomst, finns inte längre. Det förklarar ju en del?
Så nu är det 20 minuter mellan varje vagn, ungefär så lång tid som det skulle ta mig att gå till jobbet...

Fotboll igår då, jag har inget att säga förutom att jag & D verkligen inte är några entusiaster. D var förbannad på  latmaskar och jag gjorde ordlekar med ryska efternamn. Där var nivån och jag viskar lite tyst: skönt att det över.
Skulle jag sagt det högt hade jag antagligen fått stryk här på jobbet.
Folk påstår: "Fotboll är inte en sport, det är kultur".
Jag säger: "Det viktiga är inte att vinna utan att delta". Sen får jag springa...

Sol, semester och ond bråd död

Såklart att inte bloggen är glad när jag inte är glad, det säger ju sig självt?
Ska dock försöka rycka upp oss.
Ibland önskar jag nästan att jag var som Rosing...
Men bara ibland och endast nästan (ler).
Långhelg igen, denna gång med bröllop och vi närmade oss också tanken på att fara ut med båt på söndag. Ända tills jag kom ihåg varför den inte ligger i vattnet förräns nu. Den tar nämligen IN vatten och jag är inte särskilt sugen på att dö i helgen.
Även om mitt arbetsliv suger och det sägs att drunkningsdöden är den bästa av dödar.

Folk börjar gå på semester. Så verkar även solen och det fina vädret ha gjort.
Hoppas att de har firat klart bakom molnen tills det är min tur?
Jag kan verkligen behöva lysa upp min tillvaro.

Annars då?

Jag lever. Varken mer eller mindre.
Jag överlever. D säger att det gör man alltid.

...

Jag skulle köpa en klänning till helgens stundade bröllop.
Det blev bara en jacka.

Hoppas vädret blir dåligt så att jag slipper ta av den.
Då kommer gästerna aldrig upptäcka att jag är naken därunder?

Pretty please?

Jag vet inte jag. Förutom att det är söndag, jag har kört bil, handlat kattsand, ätit brunch och varit litelite bakis. Fast i omvänd ordning. Möhippan var okej, den halvan jag var med på men det blir så himla tydligt att det inte är "mina" vänner utan att jag är på köpet. Jag gillar dem, en och en, men inte lika mycket i grupp.  
Och när vi kommer till utestället där svensexan också "råkar" husera, får vi stränga förhållningsorder om att INTE umgås med killarna (hej igen mellanstadie!). 
Det första jag gör är att spela blackjack med en ölyr D.

Väl hemma har jag jobbat, blundat i soffan och ätit jordgubbar. Vill inte ha måndag imorgon. Vill ha lite mer helg. Snälla Gud, det är inte mycket jag begär, bara att du drar tillbaka klockan lite?

Öl och bröl

Gah. Klockan är snart halv två och jag har inte fått mycket gjort. Om två timmar tar jag tåget till Halmstad för att närvara vid en halv möhippa. Vi ska tydligen titta på fotboll, känns inte så tjejigt och möhippigt. Alltså öl istället för rosé, bröl istället för fnitter men också tjugo hunkar i små shorts så vi får nog så att det räcker? Någonstans på andra sidan stan sitter svensexan, dricker öl och brölar och tittar på killar i shorts.
Först ba: Åh, ska ni ha samma helg men då ska vi INTE ses... Halmstad är ju sådär stort och jag hoppas i smyg att vi ses på Mårtenson i natt. så jag kan pussa på D så där som vi gjorde när vi träffades för första gången.
Mmm. Det gör jag.
Nu ska jag se vad som finns/inte finns i min garderob. Och dammsuga, det ser ut som om det finns småsmå katter överallt i vår lägenhet. Det gör det inte, det är bara håren från de vi redan har.

Mari, ät lite langos för mig!

Bästa Mari är i Hultsfred på festival. 
För ganska så exakt ett år sen (två också för den delen) var VI där. Och jobbade, var bittra och drack vin. I en sunkig barrack. Det var kul, inte för att det var fest, musik och människor. Utan mest för att det var VI.
Det hela resulterade i intervjuer där informationen missförstods över telefon eller för att vi inte fattade franskengelska (frenglish?) Och det påstås att jag avslöjade företagshemligheter för konkurrenter? Vi retade upp kollegor genom att hyscha åt diskmaskinen eller det där mysteriet där någon spillde vätska i Davids dator, som inte löstes förräns flera månader senare. Mmm, those were the days...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits