pumpkine

• Rensa bland gamla mejl
• Sorterar i mina skrivbordsmappar
• Dricka läsk
• Kolla min stegräknare vart femte meter
• Lyssna på band på rookie.nu
• Meningslösa samtal på msn
• Leta efter mitt tuggummipaket

Vad jag egntligen borde leta efter är inspiration, motivation och kanske lite action...
För snart tänker jag traska hem, och det vore bra att texten klar då.
Suck.

Måndag då. Varmt och konstigt kvavt i Varbergsluften. Segt på jobbet och dessutom har min avdelning förärats med det hedersfulla uppdraget - Köksvecka. Jag har redan fixat diskmaskinen och tömt tomburkar idag och hoppas därmed ha gjort min del av arbetet?

Idag ska jag inhandla två styck stegräknare. Synd att vi hade dem igår, för jag & D tog en rejäl promenad runt stan. Syftet var från början att traska till Hagabion och se film, men vi missbedömde både avståndet och tiden och insåg att vi aldrig skulle hinna. Men många steg blev det... Och fler ska det alltså bli, i alla fall under kontrollerade former.

Nä, tillbaka till jobbet, att skriva ihop ett idéförslag utan konkret idé är inte så lätt.
Jag får nog ljuga lite?

Okej. Halvchockat tog jag mig upp ur sängen med målet att ta mig till jobbet. Det var i princip det enda jag tänkte på och hann inte riktigt känna efter om jag var bakis eller inte.
Vid spårvagnen försökte jag läsa Metro-rubriker men blir avbruten av en kille som tydligen snackade engelska med mig. "Ja, vagnen går till Brunnsparken"
"Ja, jag är på väg till jobbet"
"Ja, det är väldigt tidigt..."
Tror jag att jag sa, vem fan orkar snacka engelska strax innan klockan sju på morgonen? Inte jag i alla fall.
Hoppas killen tar hänsyn till det och inte avfärdar hela svenska befolkningen som trista & trötta.

Okej. Igår gjorde jag det igen. Blev övertalad.
Helst plötsligt hade jag ett fånigt pannband av ett gammalt lakan i pannan och en paddel i handen.
Lite senare var jag hyfsat blöt och kall. Drakbåtsfestivalen var dock kul och jag är himla nöjd med min insats.
Sen dracks det ett gäng öl och kanske att jag för sista gången minglade med LunarCrew. Känns trist, för de är bra på att partaja även om de gör det lite annorlunda?
Sista tåget hem halv tio. Och jag tror att jag mår bättre än många andra på företaget just nu. 

 

Ok, jag erkänner att jag har hyfsat dåligt morgonhumör. Men jag vet om det, det är så jag kommer undan alla mina dåliga egenskaper... Så länge man är medveten om dem är det okej?
Och helst av allt vill jag att D håller sig i sängen tills jag lämnat lägenheten på morgonen, det är smidigast så. Jag har rutiner som sabbas av att toaletten plötsligt är upptagen, och jag vill helst inte ens tala om kaffebryggaren.
Så för allas bästa får han inte stiga upp innan hej-då-pussen getts.

Igår upptäckte jag dock att det inte endast var på morgonen detta humor uppenbarade sig.
Efter tjugo minuters sov i soffan (till ljudet av supernanny och skrikande barn på teven) förvandlades jag till monster igen. Jag hann knappt snäsa klart åt stackars D innan telefonen ringde. Tur att jag svarade och tur att det var hans mamma som ringde och jag fick snabbt ikläda rösten som perfekta flickvännen med vänlig ton, som jag faktiskt lyckades behålla även efter samtalet. Resten av kvällen.
Jag har verkligen ingen anledning att vara otrevlig. jag är ju egentligen hur glad som helst?!
Ibland undrar jag hur han står ut med mig... Men jag antar att det också gäller åt båda håll.
D är min magnet och min pusselbit.

Och just det, tur att jag inte nämnde organiserad slash ordningssam som en av mina bästa egenskaper till nya arbetsgivaren. Glömde nämligen min del av kontraktet hos dem efter att jag skrivit på.
Pinsamt? Beror på hur man ser det...

Saknar halvtimmeskomedier på komersiella kanaler. Särskilt dagar när man är bakis.
Då nästan suger public service. Finns liksom inget att slötitta på.
Just nu är dock underbara "Six feet under" men Nate har dött och det är minst sagt trist...
Kikade lite på 2:ans dokumentär om hypokondriker dock, om norrmän med hälsoångest. Stackare.
Verkar himlans jobbigt att vara inbillningssjuk.

Annars, skoskav och närmast köttsår på ena hälen. Tur att solsken lovas och därmed "sandal"-väder.

...bakis idag. Men det är väl så det ska vara?
Hur som helst, värsta bästa festen. Värsta fina brudparet också och jag tror på evig kärlek där. Grattis!

Jag har ärligt talat inte funderat så mycket på giftermål, äktenskap och ringutbyte. Själva grejen med make/maka har inte intresserat mig så mycket, men festen däremot - den tanken gillar jag.
Och igår blev den ännu mer påtaglig. Jag ska nog också knyta dessa band någongång, men som sagt, framförallt för att få vara snygg och ha ett schysst kalas för alla dem jag gillar.
Jag & D dansade massor, det var länge sen. Härligt att få titta djupt i ögonen, hångla och trampa den man gillar allra mest på tårna. 

Men någonstans bland allt bröllopsfluff blev det också ganska märkbart att gänget numera håller på att bli vuxna. Bästa beviset var inte de små yngel som vissa skapat, utan att vi tappra själar på efterfesten, mest satt trötta och tomma i en sunkig soffa nånstans i Halmstad. Inte ens ljummen cider och Jackson Five fick igång oss.
Efter en halvtimme gav de flesta av oss upp och traskade hemåt...
Illa, illa.

Så mycket jag vill skriva men vet inte vad som passar sig.
Läste ju om killen som inte fick arbete för att företaget han sökte hos läste hans flickväns blogg. Där framgick att hon inte var särskilt villig att flytta och därför önskade att pojkvännen inte fick jobbet.

Jag kan i alla fall avslöja att min förmiddag ägnas åt en ganska bisarr "arbets"-uppgift.
Men det tar jag.

Det sköjer över mig då och då. Den där lyckokänslan.
Nästan som kär-pirret känns det som. En rysning av behag och som ticks liksom skakar jag på huvudet och undrar om jag inte drömt. Men jag tror det är på riktigt.
På måndag vet jag i alla fall.

Kloka människor på mitt arbete jobbade idag och tar ledigt imorgon istället. Jag funderade på det men kände att en fri torsdag inte är så tokigt. Och jag har haft en trevlig torsdag. Shoppat skor till lördagens bröllop. Fikat med J, städat och surfat... Allt trots att jag inte steg upp förräns tolv. Vilken grej.
Men en sak har jag helt glömt bort. Att äta, det bör man annars dör man. Och det vill jag inte...

Jättemärkligt.
Igår när jag skulle ringa en kollega kopplades plötsligt företagets "allmänna" telefonsvarare på.
Och hoppsan, där snackar ju jag konstig småländska.
Den första sekunden tänkte jag "My gosh, vart har jag ringt?".
Andra sekunden: "Men jag känner ju igen det här..."
Sen tittade jag på min mobil för att se att det verkligen var min och att jag inte ringt till min personliga telefonsvarare. Och efter ungefär fem sekunder kopplade hjärnan.
Då skämdes jag lite, för det lät ganska knäppt. Sen skrattade jag lite... Minst sagt märkligt.

Och så en sak till. Ikväll finns det anledning att fira. Jag är hjärtans glad. Och fan, jag är jäkla bra dessutom!

Härligt... vi ska tydligen göra en hångelbok med historier, bilder och annat kul från våra medlemmar. Uppgiften var för svår för mig och jag lämnade över till Mari (hon kallas väl inte pussgalen för inte?)
I alla fall, idag får jag stå för mitt första hångel-beskrivning, och känner mig lite smått utlämnad. Tror jag?
Jag hade dock väntat mig en mängd oanständiga förslag från medlemmarna, men de verkar lite smått rädda för F27.
De skriver mest konstiga smileys som jag inte kan tyda.
Så om nån vet vad: O.o xD betyder, kasta in en kommentar.
Kanske har jag en P13 på g i sådana fall =)


Fredag då. Finally.

Dagens bästa lajv:
Rammstein och Ted Gärdestad ÄGER!
Så skrev P20 runt middagstid och gjorde min dag. Härlig kombination helt enkelt.

Och så har äntligen schlagerexperten svarat på mina nyfikna frågor. Han ska fara till Helsinki och hejja. Bästa svaret gav han på frågan "Vad finns i din packning?"
- Massa kläder och sånt som man behöver. Jag har med mig boken "Döden är en schlager", den kan ju vara spännande att läsa på resan, en kriminalroman av Ann-Christine Bärnsten som sjöng "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" i den svenska Melodifestivalen 1975.

Hoppas att medlemmarna är snälla mot honom på onsdag när nyheten publiceras...
 

Femmans spårvagn, jag tar aldrig den i vanliga fall (eftersom den helt enkelt inte går hem till mig).
Men idag gjorde jag det, efter att ha gått på stan hela förmiddagen kändes det bra att sitta lite på vagnen, sen fick jag byta igen men det vore värt vilan tänkte jag...
Och där satt Svenne & gänget. Gissa om jag blev förvånad. "Hej liksom".
De skulle till Liseberg och dricka öl, kanske jag får ansluta senare med J.
Men risken (?) att det blir mycket party är hög då. Vet inte om jag orkar det...
Vi får la' se...

Kanske är göteborgska bland de fulare dialekterna.
Och apropå det har jag en "kul" historia, är du redo?

Vet du hur många göteborgare det bor i Tyskland?
- Gör-many.

Aah. Snoret har försvunnit och kvar finns bara torr hosta. Det kan jag kanske leva med, ett tag i alla fall.

Imorgon är det fredag. Tänk att jag aldrig förstod det fina med fredagar innan jag hade ett fast jobb.
Numera är det favoritdagen, att komma hem efter en veckas arbete, tidiga morgnar och massor av tågåkande, slänga sig i soffan, dricka lite rödvin.
Tänka tanken om två lediga dagar och sedan somna halv nio.

D far på svensexa på lördag. Jag har bangat möhippan och tänker svepa öl i solsken med J.
Härliga helg, du är efterlängtad.

Nu, dags för lite jobb. Talang 2007 och chatt med veterinär för försöksdjur på schemat.
Jag tror på en bra dag idag.