...
Mangen tack.
Cement, 5 poäng.
Kycklingrulle på lunchen med solen och J som sällskap. Helgen kan börja sämre. Och sluta sämre också för den delen. Tidigt måndag morgon far jag nämligen till Köpenhamn för kundmöte med ledande företag inom den danska cementindustrin. Jag skojar inte. Kan bli hur kul som helst? Kan också bli hur förvirrande som helst då danskarna påstår att de kan svenska eftersom de tittar på svensk teve. Det betyder också att de tror att vi kan danska och ser på dansk teve. Räck upp en hand alla som gör/kan det.
Och sen att jag inte är så värst insatt i cement, mineraler och plattformar är väl en värdslig sak?
D ska på svensexa i helgen. Får väl se om han kommer hem till 14:00 på söndag då ännu ett ruckel ska inspekteras. Jag ska läsa. Och dricka en öl. Och ta en snabbkurs i danska och en 5 poängs intensivkurs i cement. Hallelujah.
Off you go!
Den handlar om Oskar 10 år, superskärpt och gillar tamburiner, Hamlet och sin pappa.
"Hur som helst, en fascinerande sak jag läste i National Geographics är att det finns fler levande människor på jorden idag, än som har dött under hela mänsklighetens historia. Det innebär med andra ord, att om alla skulle vilja spela Hamlet samtidigt så skulle de inte kunna göra det, för det skulle inte finnas döskallar till alla!"
Och som kaka på moset, längst bak på pärmens insida har två bibliotekssjälar skrivit kommentarer i blyerts. Jag gör som de säger, läser lite på sidorna 208-216 och sedan på rad 17-18 på sida 9. Sen gråter jag lite mer.
Dagens boktips: Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer.
Seså. Iväg till bokhandeln med er!
Disgusting
Jag som varit så noga. Så försiktig och aktsam.
Smörjt och kletat, krämat och fyllt varenda por med fuktighetsåtergivande medel.
Tydligen hjälper det inte, mina armar ser ut som en öken. Torrt skrafs ligger i lager och när jag skakar lite så snöar det hudflagor i tangentbordet. Fräscht. Jag ser ut som en fisk med fjäll. Som ett hus med flagnad målarfärg. Kanske har jag gått ner tre kilo på grund av floss? Som jag sedan går upp igen med ett tjockt lager lotion.
Igår grillades årets första kåååv. Jag & D firade en artikel om honom, drack varsin folköl och tittade på katter som parade sig. Sämre onsdag kan man ha?
Och så en annan rolig artikel. "Ryds Hem och Samhälle menar i sin skrivelse till Arne Karlsson (kommunalrådet, red. anm) att varje modernt samhälle har en allmän toalett. Således borde det även i Ryd finnas en toalett för turister och andra besökare utifrån."
Och så avslutar föreningen med: "De menar också att toalettbesöken bör vara avgiftsbelagda."
Det är vad jag kallar BRA SKIT MED SMÅLAND.
...
Och Mariiii - du låg enklast till hands liksom, sorry.
Annars skiner solen i Brunnsparken, jag drar ner persienner och läser luriga dokument. Trötthet har kommit ifatt och igår var jag vaken två timmar efter jobbet, resten spenderades sovandes i soffa alternativt säng.
Andra saker som stör just nu:
1. husbilen.
2. ingen egen gräsmatta när solen skiner
3. hud som flossar och lossnar
Till Tess...
herr Nilsson
Jag steker lite falukorv och kör en apa så länge...
...
"Tack" säger jag och berättar inte att hälften av färgen beror på genans efter att ha tittat på de där filmerna som spelats in för företaget.
My god vad pinsamt och nej, ni får ingen länk dit!
tre gånger tre gånger tre
TRE namn jag går under:
? Åsa
? ÅSA
? åsa
TRE saker som skrämmer mig:
? döden
? rymden
? döden igen
TRE saker jag har på mig:
? schysst semestersolbränna
? kelsjuk katt
? fnaskrött nagellack
TRE sanningar:
? gratis är gott
? man kan aldrig ha för många koftor
? alla som inte dansar är våldtäktsmän
TRE saker jag verkligen vill ha:
? lite mer ledigt
? lite mer pengar
? ett eget hus
TRE personer jag utmanar:
? Mari
? Micke
? Anna
Är det värt det?
Jag tänkte när vi mellanlandade efter 6 timmars flygfärd med stress och två öl i magen och en femåring bredvid som frågade om varje flygstol "Vem sitter där?" om det verkligen kunde vara värt det. Väl framme öppnade jag balkongdörren, andades in varm fuktig luft och fick konstatera högt över vågornas brus: Ja, det var det.
Jag skämdes nästan över att få vara där. Jag skämdes över brunbrända ben och att jag inte tänkt jobb på flera dagar. Jag skämdes över att äta och dricka gott för en så billig peng och över att få bada i 30 gradigt vatten fast klockan var över midnatt. Att få se, smaka och sova i kanske paradiset på jorden under två veckor.
Nu är jag hemma och även här skiner solen, luften är krispig och två katter hänger som plåster på mig. Att sakna och sedan få återses är ganska fint.
Och jag tror att jag och paradiset kommer ses igen.
Hemma
avduschad
renbäddat
snartsover
merkommer.
Sa har ungefar:
Det kostar alltsa lika mycket att surfa i en minut som att fa massage pa stranden.
Sorry bloggen...
rESfeBer
Jag har desinficerat klänningen. Jag har plockat fram alla mina skor och insett att jag inte har några. Jag har druckit ett glas vin och oroat mig över linsvätska på planet. Jag har köpt tidningen Filter och gör mitt bästa för att inte tjyvläsa den i förväg. Jag lyssnar på Laakso och vill skriva en låt likt Norrköping innan jag dör. Jsg får magont, ser tre minuter på House och mår sedan ännu sämre. jag lägger mig i sängen rakt över all packning och ringer till bror för att beklaga mig. Han är oförstående och tycker att jag är en klenis. Jag säger att jag är stark, lägger på och tycker lite mer synd om mig. Etc. i all evighet. Amen.
Och Flin, du får mitt wii OM du lovar att ta väl hand om kattisarna.
För kom ihåg vad Viking säger om karma...
Vänta lite nu...
Hästar & hasch eller klorin & klänningar
Och tvättiden för två timmar sen. Jag har rivit ut ungefär hela min garderob för inspektion. Förresten haffade jag kanske seklets snyggaste klänning på en loppis i söndags. En vit monroe-grej. Jag nästan dog.
Sen kom en butikinnehavare/medelålders grogghagga med blå kajal i halva ansiktet, och sa att det hade varit hennes. När hon var tjugo och vägde 45 kilo. Historien upprepades cirka fem gånger i olika versioner. Jag vill inte tänka på det som hänt i den klänningen och måste nu gå och köpa klorin för att bleka bort minnena. Hon informerade också om ett särskilt klädställ i affären där hennes exoutfits hängde, jag kastade ett öga på MIDJEkorta skinnkjolar och sa tack men nej tack.
Alltså, packa pappas kappsäck.
Ni kan studera sagan om hästen "Latawnya, the naughty horse learns to says NO to drugs" så länge. Mycket lärorik och pedagogisk. Missa inte det inledande avsnittet om författaren.
"Tack Gud".
...
Och nu har jag ställt in skiten så att den fortsätter att plinga varje halvtimme.
Det är de små sakerna som gör det?
Slipsen och flugan är tagna
Du skall icke tro att du är någon.
Okej då, tar väl vagnen hem och hoppas innerligt att västtrafikmannen som ropar i Brunnsparkshögtalare utanför mitt fönster inte har dåliga nyheter om min linje. Och imorgon susar vi till småland med kattisar = kräksång.
Och så har det blivit en hel hop med lamm. Vi döper ju efter ett klädtema i år. Strumpan och socken samt Slipsen och flugan är klara. Men sen då: Knappen, Scarfsen eller kanske Luvan? Olle?
Jag anser mig även ha bloggat för hela helgen idag, så vi ses på måndag! So long.
Femtioåtta?
Okej, för ett tag sen sade jag mig hitta konstiga anteckningar.
Saker jag särskilt skrivit upp på kollegieblocket för att komma ihåg dem. Och som sedan mest skapade förvirring eftersom jag fattade noll.
Nu har det hänt igen, fast denna gången skrev jag siffror i notepad,
gick på möte och nu vet jag inte vad jag ska göra med femtioåtta. 58?
PS. Mina öron skorvar. Sitta löst eller dansa vidare. Det verkar vara dags igen...
...
Jag är en sån där som lätt skulle kunna gå ut med olika skor på fötterna.
En stövel och en jympadoja liksom.
Kan konstatera att semestern är välbehövlig.
Men först till Småland för att lämna katter.
Fast allra först döda mina darlings (i texterna då) och möta deadline.
...
Jag jobbar hemma, knyter ihop en säck. Tänkte göra storstilad entre på jobbet vid halv tre-mötet och likt tomten klampa in och säga: Ho ho, här kommer jag med ett färdigt manus!
Och vad glada alla ska bli: "Du klarade det!" "Fantastiskt" "Och under budget dessutom..."
Jag bara ler och Drottning Sylvia-vinkar med mitt lösskägg när jag går genom korridioren.
Jag har stoppat ner datorn i en jutevävssäck och skrivit ut manuset på kopior med sånt där hårt fint papper. Försiktigt har jag rullat ihop dem och satt ett rött sidenband runt. Jag stannar till vid min projektledare, kastar dramatiskt av mig tumvanten och ger honom det på två utsträckta händer. Han liksom går ner på knä och böjer vördnadsfullt huvudet mot mig.
"Det ska vara DU till det här. Vi om trodde att det var ett omöjligt uppdrag, med DE kunderna och DE förutsättningarna. Vi trodde helt enkelt att det inte skulle gå."
"Ingenting är omöjligt" säger jag. "Jag tar ledigt resten av dagen."
HALLÅ? VAKNA! hallå?
Mmmm... jäklar.
Jag har massor att göra idag.
Kan inte sitta här och dagdrömma. NU kör vi.