Förresten
Jag har fått en ny chef, han är amerikan och varje torsdag går han med sin grupp (där jag snart ingår) och krokimålar. Tecknar nakna människor alltså. Han säger att jag gärna får följa med, trots att det kanske inte är sånt som utvecklar MIG i MITT arbete.
"What are YOU talking about?" säger jag med bästa Ricky Lake-gäst röst.
"Hell yeah, I wanna paint naked people!!"
Funderar på att samla lite paint-alster och visa honom. Vet vet, kanske jag inom en snar framtid inte trollar med bokstäver längre? Vi snackar om mycket väl dolda talanger här...
PS: Vår grupp heter Creative team. Jag tycker att det låter som en frisör?
Svårtolkat
De säger att de gör de men kommer med ändringar som förändrar förutsättningarna. Jag är ingen trollkarl, jag kan inte trolla in era önskemål utan att byta riktning, fattar ni väl? Så jag fortsätter i godan ro med att skriva historier om folk som använder ritningar som skattkartor, folk som skapar konst inne på toaletten och folk som dagdrömmer fram "lovesongs" med en banjo.
Nu måste jag lägga på ett kol för att fixa dagens 8 jobbtimmar. Har en känsla av att det kan bli fler än så. Typiskt, när man är gräsänkling & allt.
Din man, nej min sambo.
Ska bli spännande att se om jag verkligen är så rolig som jag tror i mina cementhistorier. Spännande var dagens nyckelord. D är i UK på vågkraftsmöte. Just det, spännande värre. Sen får jag se om det blir after work med gamla jobbet eller om alla bangar (henke - du vet vad som väntar dig förresten!). Mmm, exciting.
Förresten, en annan man ringde om husbilen i går. Han hette Josef och jag tänkte genast på skräckkällaren i Österrike, dåliga vibbar helt enkelt. Hur som helst, han hade noll respekt för mig och mina fordonskunskaper, kanske för att jag inte var helt säker på hur många växlar husbilen hade (Fyra).
Sen propsade han på att få tala med min man.
Jag sa: "Jag tror inte min sambo vet mer, han är heller inte hemma nu".
"Men då kan din man ringa mig senare, så får jag snacka med honom... "
"Mmmkej, min sambo är inte hemma nu på några dagar, har du fler frågor kanske?
"Visst, men de tar jag med din man, förresten var det Tingsryd?"
"Nej, Ryd"
"Jajaja vet, jag känner väl till Blekinge"
"Visst, men det är småland, vi hörs!"
Slutsats då, det kommer inte heller att sitta en Josef i min husbils förarsäte.
...
"Qualified to satisfy, Teach what you preach, Im your man and you now I can..."
Snacka om poet och ordtrollare, den där Barry White.
Han borde ha varit med i Eurovision, fast jag tror han är död?
Och nu då. till dagens tips: BLANDBAND typ.
Sol, skor & skav
Svensk som jag är, ignorerade jag honom, köpte min sallad men kände mig sedan tvungen att traska till nästa hållplats för att slippa gå förbi honom igen. Okej, solen skiner och jag har finskor. Som bäddat för skav.
Jag klarar mig dock och kommer på vagnen. Snart visar det sig att det är stopp vid centralstationen och vi får hoppa av tre hållplatser tidigare. Fortfarande skinande sol och obekväma men snygga skor. Och där kom skavet, blåsan på hälen.
Dålig start på dagen, nu kan det bara bli bättre?
Nåt helt annat...
men alldeles Absolutley fabolous. Eller kanske helt hysteriskt? För det är så jag tänker lite på henne, fast på ett BRA sätt. I like.
Edina i serien eller Dominika Peczynski i verkligheten...
Love it
Det är inget kul och jag önskar att jag var åtta och hade ett helt sommarlov framför mig. På tiden då det begav sig, på skolavslutningsdagen då man hade plisserad rosa kjol och inbakade flätor, när vi tågade hand i hand genom samhället från skolan till kyrkan och där man spelade falskt på blockflöjt och sjöng Idas sommarvisa skithögt. När man sedan kramade fröken, alla höll en hand på den inköpta blomman för den var ju från oss alla och man undrade varför fröken grät? Sen åkte vi i en sommarvarm vinröd volvokombi till bästa kompisen, åt jordgubbstårta i deras kök medans mammorna drack kaffe på fat.
Vi sprang barfota i gräset och susade sedan hem. Sommarlovet hade börjat, jag bytte om från finkläder till min favorittröja med Smurfan på och plockade maskrosor som gav märken och som aldrig skulle gå bort i tvätten. Men det gjorde inte så mycket. Det var ju sommarlov.
Love it.
Hård men rättvis
Nu ringer folk om husbilen. Jag har gett vissa få utvalda mitt nummer och än så länge verkar min magkänsla stämma. Inga kriminella skurkar eller potentiella tjuvar. Bara äldre män med ett stort bilintresse.
Schlager igår då. Inte särskilt nöjd med ryssen men innerst inne spelar det ingen roll? Bästa tipparen i vårt sällskap var en snart 70-årig bosnisk dam. Hon var hård men rättvis, själv gav jag ut poäng till höger och vänster. "Ha, 75 cents, bonuspoäng för kul namn", "Åh en ståbas - extrapoäng för det!", "Men hallå, hon är ju blind, sympatipoäng för det..." Så det blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Idag snurrar tvättmaskinen, kakan kan förvänta sig ett samtal och så tänkte jag vara lite kreativ. Vet inte riktigt vad det innebär, men jag känner att jag i rödvinsbakis skulle kunna skapa något fint?
Mer husbil
Antal SITTplatser = 5 förare ???
Givetvis har vår specialbyggda husbil 5 förarplatser. Och INGEN av dem kommer det att sitta en enda Tommy på.
För Husbilens bästa
Hur som helst fick jag ihop det, men jag är inte nöjd. Och den känslan släpade jag med mig till helgens första öl med kollegor. Och trots att jag fick finaste stolen på Storans uteservering gick jag hem innan sista skummet hunnit lägga sig på flaskbottnen. "Förlåt men jag är inget trevligt sällskap. Vi ses på måndag". Och så undrar jag om det är så här det ska vara, så här det ska kännas? Och viktigast av allt - går det över?
Sen en annan huvudvärk, husbilen. Hela gårdagen upptogs av cement (och lite schlager). Idag får jag fler undrande mejl och jag måste visst börja svara. För alla är inte så uppmärksamma som den skånska busschauffören. Han hade kollat upp mig via bilregistret, ringde och ställde frågor jag inte kunde svara på. Jag nästan hörde hur han gnodde sina händer och tänkte: "Den där flicksnärtan kan jag nog lura husbilen av för en billig peng". För mig hamnade han i tidigare nämnda gruppen "behandla mig som barn".
När jag sa att fordonet endast kan ses om två helger för att den stod hos mina föräldrar påminde han mig om att det är Mors dag på söndag... Sen pratade vi lite om andra helgdagar, datorer och bussar. Jag gillar Gunnar. Och än så länge har han nog första tjing. Jag ser såklart till husbilens bästa och tror att han skulle ge henne ett fint hem.
Googla, googla
Okej, kom ihåg att googla alla påhittade namn i storyn innan de skickas till kund. Det kan visa sig att de DU tror är fantasinamn senare visar sig finnas på riktigt. Och beroende på vilka sammanhang de numera icke-imaginära namnen rör sig i, kan det bli riktigt pinsamt...
Varför göra det enkelt?
Okej, jag har suttit i sex timmar och läst dokument efter dokument. Där i mellan har jag läst lite kommentarer för att förstå. Jag har inte fattat någonting, tänkt att det kanske skulle komma till mig. Slås av en blixt eller tändas av en glödlampa? Så för en halvtimme sen gav jag upp, ringde till danske cementchefen och fick svar på tal. Det kunde jag gjort på direkten och därmed sluppit få hela kvällen med huvudet fullt av cement.
Dagens läxa: Gör det inte så svårt för dig!
Snel fabbro
Så brukar det låta. Och därför tar jag ofta på mig en lite taggig attityd och ifrågasättande inställning när jag kliver genom glasdörrarna. Idag var det helt i onödan. För precis som jag letar efter en bra frisör har jag i flera år sökt en pålitlig optiker, och den som söker skall finna, eller hur?
Mannen som ropade hej innan ens glasdörren slagit igen efter mig var skojig. I tre sekunder ungefär. Sen genomskådade jag honom och sällade honom till gruppen som behandlar mig som barn. Där finns redan min tandhygienist. Grejen är att jag brukar ofta tjäna på detta läge. Folk gillar mig, jag tror jag spelar på någon föräldra-sträng hos dem och även om det är både pinsamt och förnedrande så spelar jag med.
Det hela slutade med att jag fick undersökningen gratis plus ett par extra linser som han tyckte att jag skulle testa. Jag sa: "Tack så mycket snälla fabbron" och gick ut genom glasdörren igen.
Sex fina mejl... än så länge
En skriver så här:
"Hej jag bjuder 30 tusen. då kanske de blir en affär. kommer och kollar om det är intressant med 30 tusen".
Jag säger till Zaffe som han kallar sig, "JAG bestämmer OM det blir affär".
Först tänkte jag spexa till det rejält i annonsen, typ skriva på rim. Sen tänkte jag:
Vi vill nog bli av med den på riktigt och då kanske inte paint-bilder funkar.
"Går som en klocka" känns så där va? Men så brukar de tydligen skriva...
Jag har gjort grundlig research bland de andra annonserna.
För snart tre år sedan gjorde jag min blocket-debut. Då var det två kattungar som spelade huvudrollen. Jag fick runt 60 svar och folk som nästan grät på telefonen för att få komma och titta på sötisarna. Nu förväntar mig ungefär samma respons på husbilen. Det här ÄR spännande!
Special price
HUSBILEN ska bort.
Och ja, jag har tydligen en husbil, men inte så länge till. Och nej, jag är inte särskilt intresserad av husbilar men om man får en så tar man emot den, eller hur?
Och eftersom den står på mig är det jag som ska sälja den, enligt D.
Fair enough tänker jag men nu när intresserade börjar höra av sig och ställa konstiga frågor är jag inte lika säker?
En ba: "Vad är utväxlingen i bakvagnen?"
Ja ba: "Jag får återkomma..."
Sen inser jag att mannen bor i Borlänge, det är ganska långt att köra för en snart 30-årig husbil?
Det här kan bli spännande.
PS Kakan, jag har alltså hittat bilder och det du skulle hjälpa mig med. Men tack ändå.
Jag presenterar:
En topplista över obehagliga saker man "måste" beställa tid till
1. Gynekologen
2. Bilbesiktningen
3. Tandläkaren
4. Flyttstäds-besiktningen
5. Optikern
Ser ni sammanhanget? Alla är otäcka för att JAG till största delen kan påverka utgången, oftast genom att ta hand om mig eller mina ägodelar (och kroppsdelar).
Det är JAG som står ansvarig om något är fel och kan inte skylla på någon annan. Om en halvtimme ska jag till nummer fem, den minst skrämmande men jag tror ändå att en arg optiker med allt för trendiga bågar för sin ålder, kommer att skälla på mig.
Ge mig dåligt samvete OCH snuva mig på massa pengar. Livet är hårt. Och svårt.
Gammal som gatan
Och så D's bror som fyllde 18. Jobbar på körkortet och vill köpa en cabriolet. Opraktiskt säger många, men när ska man annars göra det undrar han? "När man är 25 eller, hehe?"
Jag minns när jag var 18. Jag tyckte också att de som var 25 var medelålders då... Nära döden och ap-tråkiga. 25 liksom, då är ju livet nästan över? Nu är jag 25+. Eller snarare 30- men inbillar mig vara pigg och ungdomlig. Men när jag hör mig själv säga saker som: "Ålder - det är bara en siffra", då vet jag att han har rätt.
Hala skosnören
Så chansen att jag kommer snubblande hem ikväll är stor.
Och då är det skosnörernas fel. Inte ölens... Bara så att ni vet.
PS Tess. Du är ju en av de flitigaste kommentatorerna så du är redan förlåten. Ha så kul på Schlager!! Jag tror jag hejjar på Norge...?
...
Markus Krunegård på Sticky ikväll alltså. Fint som snus, särskilt när jobbet bjussar på after work före.
Da butt?
Det roligaste är såklart kommentarerna till artikeln, i synnerhet denna:
