SMÅland är inte alls litet!
Sen fick jag veta att tre vänner ska fira sina tre trettioårsdagar tillsammans på lördag kväll. Nära 100 personer är bjudna (ungefär hela samhället alltså) och chansen att hela min uppväxt trängs i ett hantverksgille på hantverksgatan imorgon runt åttasnåret är överhängande.
Och så börjar jag tänka i vuxentermer, att det här kanske är sista gången jag eventuellt får träffa gänget innan ungdomen tar slut. Innan lån och ränta, barn och avsaknad av barnvakter tar över. Och värst av allt - innan folk tröttnar på att dricka sprit + cola ihop och umgås som normal landsbygdsbefolkning.
För morgonens party har stor potential till att bli en riktigt brakfest. En sådan man pratar om långt efter, något man jämför andra kalas med.
Typ "haha, det där var inget mot 90-års festen 2007!"
Och jag får inte vara med. Det svider ändå in i själen och det enda jag tröstar mig med är att Svenne inte heller kommer vara där. Å andra sidan är han i Sydamerika. Jag kommer att vara i Lidhult. Men det tänker vi inte på...
jetebja!
Okej?
Jag visste inte ens att det fanns så många kreativa sätt att stava kommuicera på.
Här är mina favoriter: komunucera + kominusera
Och vad tycker ni om den här: sanorligt
I sammanhanget uttyder jag att det är "sannolikt" textförfattarna är ute efter.
Jag har nog aldrig sett så många röda markeringar i ett worddokument och programmet verkar själv ha svårt att hitta och föreslå de rätta orden. Tur att jag finns då! Jag som är bästis med synonymordboken och stavningarnas mästare (självutnämnd dock). Jag har så svårt att sätta mig in i dyslektikers huvud, Jag har ingen som helst förståelse för felstavningar eller konstiga sammansättningar. "Men SER du inte att det är fel!" kan jag ropa till D som ibland har problem med o och å. "Det SER ju skitkonstigt ut!"
Nej, jag har inte språköra, jag har bokstavsöga.
Stark och svag på samma gång
Nu ska jag släpa soffor, hasa skrivbord och dra sladdar så att jag kommer dit någongång. Förresten, folk tror att jag är svag. Kanske för att jag ser ganska klen ut. Men det är jag inte. Jag går på vilja och då kan jag flytta berg om det behövs.
För ett herrans antal år sedan var jag & D i Kiruna en sommar. Samtidigt var där festival och vi fick jobba som roddare. Varför är lite oklart men vi slet som djur i tre dagar och fick gratis kaffe och kanelbullar. Ulf Lundell var där. Och hans roddarsamordnare verkade gilla mig, kanske för jag var den enda av honkön inom synhåll, vad vet jag? Hur som helst, jag hade precis huggt tag i en högtalare när D ser min krumma rygg och rusar till för att hjälpa. Då vinkar Ufferoddaren undan honom med handen och säger: "Åsa klarar det där själv, hon är stark". Och jag, jag tittar förvånat. På D som ser lika förvånad ut och sedan tar jag högtalaren med mig ut till lastbilen. Lätt som en plätt.
(Jag fick också massa skäll av Markoolioroddaren på grund av ett trumset men det är helt irrelevant).
Hur som helst, stark är mitt mellannamn.
Oj så skoj.
Igår visade D mig ett litet infoblad som hans jobb bifogar med lönebeskedet. Det var kul.
På en sida presenteras nya konsulter och uppdrag.
Jag nästan applåderade då jag läste D's namn.
Och sen, som kom det. En stackars kvinna har tydligen börjat konsulta som kordinator hos ALLSUGNING AB. Får man verkligen döpa ett företag till det? Eller är jag extremt pubertal och helt ensam med att se det lite småroliga i det hela?
ALLSUGNING AB alltså. Ojojoj.
...
Eller inte...
Jo, idag är jag på jobbet.
Kanske att jag var lite väl detaljerad i min sjukdomsbeskrivning men många var i alla fall nöjda med att det inte var kräksjuka och att jag var tillbaka! hurra...
Och så var det dags igen. Jag måste ringa min bank i Småland. Plasten på mitt visa-kort krullar sig och snart är jag rädd för att det inte ska funka. Vilket i förlängningen betyder min död. Så jag tänkte vara lite före här och beställa ett nytt i tid.
Ja, det är väl bara att ringa då? Grejen är den att jag är lite paranoid. Jag tror att banktanterna diskuterar mig, mitt privatliv och min ekonomi varje ledig stund de har. Bakgrunden ligger i att ett fd visakort tillhörande mig förväxlades i Umeå. Jag fick alltså en annan människas kort som jag dessutom hann veckohandla på innan misstaget uppdagades. Och när jag ringer banken hemma i Småland frågar damen i luren: Så Åsa, var hände detta då?
Och jag svarar långt och utdraget som ett litet barn: På krooogen. Men jag var inte full! lägger jag till för säkerhets skull. Tur att jag gjorde det.
Hur som helst, allt löste sig men det känns som om de överväger en "god man" för mig var gång jag ringer för att rådslå med dem (eller frågar i panik vad de 1300 kr som jag ser på mitt uttagskvitto betyder...)
Jag gissar på att snacket i fikarummet går så här: "Ja, den där Åsa i Brorsmåla ringde igen. Nu bor hon visst i Göteborg och jobbar med data. Och visakortet - det har hon shoppat krulligt. Ja herre min gud, vad ska det bli av henne?"
Eller inte. Kanske diskuterar de våldsbrott i skolorna, klimathot och Charlotte Perellis comeback i schlagersammanhang. Viktigare saker helt enkelt. Antagligen.
F'låt
Gah! F'låt, jag ställer tillbaka allting på vinden igen - jag lovar!
Bara du gör så att eldosan till den där vita ljusstaken kommer tillbaka. Jag såg den senast förra året, i flytten och har ett svagt minne av att ha tänkt: "Jag lägger den här, på det här supersäkra stället, så att jag lätt hittar den nästa år!" Och du, när vi ändå är i gång - jag skulle behöva några extra lampor också, några ser lite sådär svarta ut...
Så. Nu går jag upp med allt på vinden igen (tramp tramp tramp).
Och ja, jag är fortfarande sjuk. Märks inte det? Om inte i kräkreflexen så i huvudet.
Nu jäklar...
Okej, startskottet har gått. Ser ni grannen högst upp till vänster?
I söndags, jag upprepar - söndagen den 25 november, satte de upp sina stakar.
Jag vill också!!! Men något tar emot. Jag måste hålla mig till på lördag, sådana är reglerna.
Jäkla fusk-granne...
Men jag har faktiskt förberett genom att göra jullådan lätt-tillgänglig på vinden. 
...huvudsaken var att där fanns gott kaffe att dricka!
Internet är fantastiskt. Jag lyssnar på min farmors syster, tipset fick jag från papps som numera har bredband hemma och säger att det är ju ganska så bra ändå.
Hans moster blev nära 102 år. När hon var 99 flög hon sista gången till Sverige för att hälsa på oss. När de kom fram berättade de att flygpersonalen stirrat på hennes siffror i passet och fått tänka en extra gång. Det var tydligen inte så vanligt att folk nära hundra kom med flygplan.
En späd dam med vitt hår och lite krökt rygg. Jag minns att hon tittade på vår gamla bakelittelefon med snurrsifferskiva och ropade högt (för hon hörde ganska dåligt):
Vad är det här för konstig klocka?
Hon kunde klappa mig och bror på huvudet, fråga: "Vad är det här för fina barn? Jasså är det Kjells..." sedan vända sig om, vända tillbaka, klappa på huvudet och fråga samma sak igen.
Men mest minns jag henne i en gungstol på Iniö, lösandes korsord medan solen strilade in på henne genom spetsgardiner.
Folk säger att vi är lika - jag & Hilma. I dagar som dessa känns det tryggt. Jag känner mig dålig men blir lite piggare av att tänka på att tanten i alla fall blev 101 år. Och hoppas att vi har mer gemensamt än en lång gänglig kropp och smaken för gott kaffe.
Vår skärgård är fylld av minnen och historier. Berättelser om svunna tider som är svåra att föreställa sig i dag. Hilma Eklund berättar om hur det var att vara ung på Iniö under 1900-talets början.
Det var inte lätt att vara fiskare i den finländska skärgården. Speciellt inte om man är elva och gärna skulle sova lite längre på morgonen. Hilma berättar om hur hon redan som barn steg upp fem på morgonen för att hjälpa familjen dra upp skötarna.
Fisket var vad de levde av under sommaren och ännu som 92-åring kommer Hilma ihåg glädjen av att se näten fulla av fisk. Hon berättar också om marknaderna i Åbo där fångsterna sedan såldes. Men det viktigaste för Hilma var ändå inte utflykten till staden, utan huvudsaken var att där fanns gott kaffe att dricka.
...
Goda nyheter: Jag har inte kräkts.
Dåliga nyheter: Jag har inte kräkts.
Okej, kanske låter konstigt men jag vill faktiskt kräkas. Dels för att det känns som om något sitter fast i min hals och dels för att jag annars har skurat toaletten i onödan....
Är alltså hemma idag. Ligger och trängs med två kattisar, spinner och äter banan. Det kunde alltså varit värre.
Innan stormen
Jag har redan skurat toaletten i förberedande syfte, och nu - nu väntar jag på att den ska komma och ta mig.
Kräket.
Jag är redo.
Om kräk
Men idag känns något annorlunda. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad men det skulle kunna vara en begynnande influensa? Det skulle också kunna vara helgens enorma kaffeintag som kroppen fortfarande bearbetar? Inte faen vet jag. Det enda jag vet är att kräks kanske skulle hjälpa?
Kanske ska jag masa mig hem innan det händer en olycka i bärbara datorn...
Dagens (bok)tips
Okej. I går började jag läsa en av mina favoritböcker igen. Det var länge sen sist och jag ville mest kolla om jag inbillat mig
dess storhet och värme som fyllde blad efter blad och som jag därför
ville skulle vara för evigt.
Och jodå, än så länge har jag inte haft fel.
Det kan ju tilläggas att jag är en sucker för svenska uppväxthistorier
med starka karaktärer. Och så får nån gärna dö också.
LIVET VINKAR (som en Kurt) är en underfundig, annorlunda och mycket rolig berättelse om vanliga människor och ovanliga möten, om vänskap, längtan och varma kanelbullar, men kanske allra mest om vikten av att våga söka efter sin egen melodi.
Hitta katten
Kannibalvarning
Jag & D delar på en pizza. Jag frågar vilken han önskar och han svarar "överraska mig".
Jag letar länge i den vältummade foldern och läser noga vad alla pizzor innehåller. Sen hittar jag en, slår numret till pizzerian (ringer tragiskt nog oftare dit än till andra mycket viktigare nummer i min telefonbok).
Jag klarar av att beställa utan att fnissa (varför har så många pizzor så konstiga namn?)
(Varför skriver jag så mycket inom paranteser?).
(Ska man verkligen sätta punkten utanför sista tecknet?).
En kvart senare har jag hämtat middagen och ropar till D redan i hallen:
"Bered dig på överraskning. Här kommer pizzan. Det blev en Jimmy Hendrix."
"Det låter gott!"
...
Är det lite kul och liknar inte ungen ganska mycket en grävling?
Ja, jag vet faktiskt inte.
Ja, jag ljög lite granna
Visste ni att:
- Idag har Klemens namnsdag. Grattis.
- Om Hjalmar Branting levt hade han fyllt 147 år idag. Grattis,
- Lennart Torstensons styrkor segrar vid Jüterbog 1644. Grattis.
- De tyska afrikanska styrkorna under Lettow-Vorbech kapitulerar 1918. Grattis?
Nog med historia för idag. Snart är det helg. Hurra!
Veckans Idol
Kanske bästa barnprogrammet just nu.
Kolla på underbara SVT Play och bilda en egen uppfattning vet'ja.
Dagens hjärnsläpp
Grytvanten ligger alldeles bredvid.
Jag hade precis tagit ut den och imman låg fortfarande kvar på nyckelbenet.
Det finns inga ursäkter. Men tack hjärna för en charmigt röd och bultande högerhand.
Ont gör det också. Liksom svider.
Gissa vilken film jag såg i helgen?
Oj så skoj.
Hur som helst, gårdagens skoj innefattande akvarietittande, filet mignonande och så köpte vi en jättestooor växt. Kul om man jämför med många andra saker...
Here we go
Vi tar ett litet visdomsord:
Om du står med båda fötterna på jorden kommer du aldrig ur byxorna!
BRB
Sen ska jag jobba lite här hemma framåt kvällningen, så förvänta er bloggar.
Det är ju det jag brukar göra när jag ska jobba...
Be right back.
PS. Ser att det finns en viss likhet mellan mig (på presentationsbilden här på bloggen) och russin (jämför med bilden nedan). Man blir alltså som man umgås - kom ihåg det!
Det löser sig...
Så. Biljetterna är bokade. Fem över åtta, lördagen den 22 december landar vi i Salzburg. Jag betalar 1000 spänn för resan, det är endast dubbelt mot
vad det kostar att ta sig till Brorsmåla. Snacka om kap.
Nu återstår bara ett problem - kattisarna.
Men det får lösa sig, det gör det alltid som Timbuktu sjunger.
Svåra val
Den leder till Österrike, schnitzel och skidor. Hmm... Nu blev livet sådär svårt igen.
Vad var det jag sa?
Vad sa jag om det uttrycket?
Men det är okej för den här gången - fotbollsfru.
Inte för att jag håller med dig - fina killar är väl alltid heta?
Tre år till
Och, jag har förut skrivit om åldrar och siffror där ungdomen avslutas. När man förväntas vara vuxen och ta ansvar. Först var det 26. Sen får man inte längre åka billigt med SJ.
Sen hittade jag 28, det var SIF som ansåg att man var ungdom fram tills dess. Sen fick man betala fullpris för sitt medlemskap.
Och där trodde jag att gränsen var nådd. Att nu var jag tvungen att bli vuxen.
Ha. Idag hittade jag en ny som ger mig tre år till. Det är "working holiday visa" till Australien som gäller fram till att man är 31. Jag har aldrig tänkt fara till andra sidan jordklotet för att jobba, men det är det ingen som vet...? Lovely. Tre år till.
Plötsligt händer det!
Hur som helst, han bangade och skrapade resten av rutorna också.
På natten blir det hemska mycket värre än det är
Jag fick boken i födelsedagspresent (när jag var typ 19).
Rimmade historier är det bästa finns och ensamhet är vackert, i alla fall när det slutar väl.
För såklart får knyttet sitt skrutt och de ända tårar som fälls är av lättnad och gjädje.
Precis som det ska vara...
Och knyttet gick och gick, men inget hände,fast det fanns fullt av folk på alla håll,
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt litet troll
och alldeles för blyg för att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.
Hata digitalteve
Han med ett ögonbryn eller han med ett före detta jättehår?
Ah. Han med ögonbrynet. Bra. Det är okej?
Men när teve sviker kontrar jag med nintendo. Och ett glas rödvin på det. Skål. Det är helg!
I have a dream
Jag skulle till och med kunna tänka mig att göra det helt gratis...
Såg en snutt av årets kalender, och visst - den ser ut att ha potential.
Tomte och snö är ju en bra början. Säkra kort liksom.
De skulle jag också satsat på
- bland annat...
<-- Han här bredvid ser dock ut som en ninja i röda rånarkläder.
End of discussion.
Usch!
Det spelar ingen roll vart den HÄR artikeln publiceras. Den är fruktansvärd oavsett.
Och så kör vi uttryck jag hatar, del 273: "Myten om den lyckliga horan".
Okej? Så länge det äckliga uttrycket finns kommer folk vilja diskutera om hon finns eller inte. Och det är väl klart att hon inte gör! End of discussion.
Krock
* Den 1 december har 3 vänner gemensam 30 års fest hemma i Småland.
* Den 1 december fyller D's mormor 70 och har partaj,
Vi har redan tackat ja till släktkalaset men jag vill gärnagärna hänga i hant-verksgillet som är bokat för först nämnda festen.
Samtidigt är det större chans att jag blir bjuden på fler vännertillställningar än mormorträffar i framtiden?
Ibland är det besvärligt - livet.
Tack Tess!
Såja, då har jag fått en. En fin förkylning från Tess, som ett brev på lådan eller snarare en rad i kommentarsfältet. Det betyder att jag inte behöver gå och träna ikväll.
Du Tess, jag behåller den tills på söndag kväll, runt 18-snåret, då hade jag tänkt gå & träna igen. Du kan få låna en dålig karaktär så länge om du vill?
Jag lovar, den är urkass och väldigt bestämd, men i alla fall snäll när den sover.
Låter det intressant?
PS - borde inte Paint ligga under Underhållningsfliken i start-menyn?
Snälla, ge mig ett schysst skav
Försöker komma upp med bra ursäkter till att inte gå och träna ikväll
(och kanske resten av livet).
Det går sådär. Lathet är visst inte godtagbart påstår min hjärna. Jag känner efter lite i vaden om där ändå inte finns en sträckning? Kanske lite förkylning i halsen eller ett schysst skav på hälen? Men ack och nej.
Jag hittar inget.
Förbannade fungerande skit-kropp...
Bad news
Han kompletterar alltså min okunskap och därmed anser jag att jag inte behöver kunna ett jota om detta fordon.
Bilen han körde från hufvudstaden till Småland till exempel. Den hade han inhandlat för nätta tusen pix. Och nemas problemas med att köra 120 mil med den. Kort sagt, det blev billigare att köpa en bil än att ta SJ.
Hur som helst.
"Min" första bil (egentligen var det D's men vi hade den ihop tillslut) såldes för ungefär två år sedan. En diamantsvart gammal bmw som skulle kunna kallas pizzaracer. Den har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta, en såndär som första kärlekar tar...
Jag och bror diskuterar på fredagen om gamla bilar och på skoj skickar han ett sms till något register för atts e vem som numera äger vår gamla pärla. Det är här de tråkiga nyehterna kommer, ägaren var nämligen Mölndals Bildemontering. Och det innebär att bilen med stor säkerhet är död. Lemlästad och knycklad till ett litet paket. Snacka om sorg! Bror är ganska oförstående trots mina fina historier, bland annat mötet med räven (då var det räven det var synd om...).
Jag ringer D för att ge chockbeskedet. Han spelar poker med vänner:
"Fan, jag har ju precis gått all-in, kan du ringa senare?"
Jag frågar Bror om han tror att det är någon mening att fara ut till Mölndal för att titta på henne? Han bara skakar på huvudet. Död alltså.
Så här är världens bästa låt just nu.Typ 3 in i videon kommer hon.
Och ja, jag gråter lite här...
Det går sakta...
Men just idag känns Get Me Away From Here, I'm Dying aktuellt på något vis.
Komplicerat med kläder
Nä, det funkar inte som filmtrailer-spelsinspiration. Det blir pause på den.
PS1. Jag har köpt en ny kofta. (PS1.1 Ord/uttryck jag hatar del 3 - cardigan).
Den är grå och lite luddig. Och jag kan inte riktigt bestämma mig om det är en kulturkofta på riktigt. Jag känner mig lite så med rödfärgat hår. Som att jag borde ägna mer tid och tanke åt textilutställningar. Men, det kan också vara en förskolekofta, en som tjatar om varma mössor och urinvägsinfektion. Verkar jag ha komplicerade förhållanden till mina kläder?
Då ska du se när jag köper skor...
PS2. Jag ser snö som yr i Brunnsparken. Det är fint.
...
Det märks att manbörjar bli gammal då man är bakis efter tre öl kvällen innan men ändå var i säng klockan tolv.
Partyt var schysst, Jessica snygg och bandet bra.
Vi säger så.
Uttryck jag (för tillfället) hatar, del 2.
Magstark eller magstarkt.
Faktiskt vanligare än man tror. Och jag ryser var gång jag ser eller hör det.
Sluta genast upp med att använda ordet!
...
HELA familjen och endast "äkta" medlemmar ur Familjen for till Brömsebro på lördagen. Med sjutton lager kläder blåste det ändå in i själen men vi tinade upp oss med termosvarm choklad och åt kanelbullar med köldskakande fingrar. Sen hejade vi på bror, han hann köra tre varv innan bilen brakade, men det han hann med var imponerande. Sen skruvades det lite tills han insåg att drivknutarna inte räckte till. Då packades bilen ihop och vi fick hejja på andra. Hejja hejja och jag applåderade mest för att hålla värmen.
Vid sexsnåret var vi åter hemma i Brorsmåla.
Och vid åtta sov halva familjen i soffan - friskluft tar på krafterna!
Söndagen ägnades åt promenader och småfix. Innan mitt tåg gick hann vi titta på gamla videofilmer och jag tackade gud för att jag faktiskt fick tandställning där på högstadiet.
Halv elva var jag hemma i Götet och helgen var över.
Betyg: Väl Godkänd.
I will survive
Hemma i småland lurade Flin på mig en hårtoning. Eller rättare sagt, jag sa:
"Ska du färga håret, då ska jag också!"
Det var nog fem år sedan jag slutade färga mitt hår och då på grund av att jag var fattig student, vaknade upp en dag och märkte att jag inte haft råd med sådana lyxprodukter och såg min normala bruna färg. Och så fick det vara så, tills fram för en halvtimme sen.
Nu skiner hjälmen av mahogny (alltid dessa flashiga namn!) och det ser ganska okej ut. Men jag är lite besviken, för förr då det begav sig fick man en liten fin balsamflaska med i förpackningen. Nu verkar denna vara bortrationaliserad och det känns lite svintovarning på håret? I will survive. Det växer ut. Det går över tills jag gifter mig, allt det där...
Imorgon ska jag på releaseparty. Jessica föreslog tidigare att jag skulle ta ledigt från jobbet på onsdag, men en semesterdag för att vara bakis? Njet.
Det är väl ännu mer hårdrock att komma sliten dagen efter?
Om Snorken...
Jag önskar att jag blivit en hatifnatt istället.
Overall & jättehammare
Tågresan var påfrestande, jag hade tre små hundar som stirrade på mig exakt hela vägen. Växjö var deprimerande, grått och trist. Men Flin var söt som vanligt och körde mig i racerfart hem. Sen snöade det och bror kom. Han hade ett skägg han odlat på i tre veckor. D ser likadan ut efter två dagar. Jag skrattade högt. Sen avslöjde Kakan att hon fått nytt jobb och det firades med smörgåstårta.
Nu byts det däck på alla bilar, det snöar nämligen och imorgon ska vi på folkracetävling. Jag har fått det åtråvärda uppdraget att vara mekaniker åt min bror. Det betyder att jag får ha overall och slå på hans bil med en jättehammare. Jag förväntar mig även massa män i skinnjackor och jätteläppar med snus under. Några kåååv med brö och säkert förfrusna fingrar. Återkommer med fullständig rapport imorgon (och bildbevis om ni är snälla).
Snorken, det är jag
Eller egentligen: Hvem er du i Mummidalen? för testet är på norska och det gör det hela ännu roligare.
Ibland fattar jag allt, ibland fattar jag inget. Men kul i vilket fall som helst.
Bästa frågan: Plager du ofte andre?
Jag valde: Ja, men ikke med vilje
Och tada. Jag blev SNORKEN.
Med motiveringen: Du er Snorken! Du er glad i å eksperimentere
og oppfinne ting, selv om det betyr at du må jobbe alene hele vinteren
mens alle andre sover!
Okej? Då återstår ju bara frågan, vem faen är Snorken?
Och är DU en snork? Kolla här.
Why?
Ngn. med hund?
Jag vet inte vad jag vill, inte vad som menas eller vad jag ska göra med det.
Jag vet inte heller när jag skrev det men det är definitivt min handstil.
Okej? Jag är förvirrad här. Vem och varför en hund? VARFÖR?
Tack men nej tack
Jag menar SKATBO.
Ingenting för oss alltså. Vi är inte intresserade av ett ställe med massa konstiga altaner utan bygglov. Ett inpyrt hus utan en enda rak vinkel. Sunkigt och sliskigt men visst - mäklarfotografen ska ha all cred i världen för att lyckas porträttera det så att vi ens blev sugna. Nu är vi inte det längre. Vi stannar i Johanneberg ett tag till.
Shit
Blev kallad till ett möte som utgår från ett par "guidelines" och den första är (på engelska såklart): 1. We will not tolerate personal criticism!
Okej? Behöver man påpeka detta? Varför i sådana fall...
Vad har jag att vänta? Okej, jag blir i alla fall bjuden på lunch och ingen får skälla på mig.
Accept? Yes indeed.
Uttryck jag (för tillfället) hatar
Lägg ner och lägg av!
Får jag höra/se detta uttryck igen kommer ond bråd död bli det nya svart.
... Ouch...
Se upp Pocketshop
Pocketshop, snart kommer jag!
Ska bara jobba färdigt först. Och just det, kolla på kråkslottet. Sen lovad jag D att åka förbi IKEA och handla en ny uppsättnig bestick. Kanske ta en fika och definitvt bada lite badkar. Pumpa cykeldäcket och först köpa gräddfil och sedan baka det där brödet vars recept ramlade ut ur kokboken i helgen. Jag tog det som ett tecken.
Men sen Pocketshop... sen kommer jag.
Brorsmåla nästa
Okej? Redan på fredag far jag till småländska skogar, till kååv, ååmar och grrriseknoar.
Men grejen är att jag tvingas spendera en sådär två timmar i hålornas håla - Växjö.
Vi snackar 14-16 i runda slängar. Någon som är där då och vill hänga med mig?
Kanske ta en kaffe på Askelyckan? Någon? Hallå? Säg till i sådana fall.
Jo, det blir Brorsmåla i helgen. Har ännu inte bokat biljett och mitt samvete samt mina nerver skriker: "Köp vuxenbiljetten". Min snåldel i hjärnan ropar lite lockande: "Hey chansa, kör på student, tjäna pengar och lev lite granna". Nä, jag tror det blir det första.
Men tack för erbjudandet om personnummer Mari. Kanske en annan gång?
Tillbaka till Brorsmåla. Av någon anledning saknar jag familjens hund i denna stund.
En illaluktande och skällig blandras som var en mästare på att skrapa ihop stora trasmattor, för att gå runt högen tre varv och sedan lägga sig allra överst - i samma andetag som han drog en djup tung suck. Mycket effektfullt.
Usch, nu blev det ledsamt plus att jag har Nick Cave i lurarna. Vi tar lunch istället.
Verkliga problem del 2.
Jag skulle märkt den "hard as hell". Mitt tandkött blöder...
Idag ska det tittas på kråkslott. I Angered av alla ställen. Nej, jag tror inte att vi ska köpa men det kostar inget att titta? Kanske en inställning som mäklaren varken delar eller uppskattar.
Men det är inte mitt probem. Mitt problem är felmärkta tandborstar, okej?
...
PS. jag funderar på att chansa och köpa en ungdomsbiljett till Småland.
Jag skulle spara typ 400 spänn! Fast å andra sidan skulle jag vara konstant rädd för kontrollanter under hela resan. Kanske skulle jag bli avslängd i Vaggeryd och är det verkligen värt det? Jag får fundera på saken...
Skitstövlar
Det känns som om blodtillförseln stryps någonstans nedanför knäna och nu sover båda benen.
Jag höll dessutom på att snubbla med min lunchtallrik tidigare och trampade nyss snett i trappan.
Klumpfot skulle jag kunna kallas. Fulfot. Idiotfot. Skitstövel.
Stövel - fult ord förresten. Kolla på det - som det ser ut! (Nästan som borste).
PS. Har märkt att jag svär en del i bloggen, vet inte riktigt varför. Jag gör nämligen inte det så mycket i verkligheten. Fast jag tycker också att det låter värre än vad det ser ut.
Då är det kanske okej?
Chili-con-kååv
Detta för mig osökt in på skolmatsalen (ja, eller bamba för er göteborgare).
Jag tyckte inte att skolmaten var äcklig på riktigt - det var mest något man sa. Tvärtom, jag gillade rösti och makaronilåda. Och annars fanns det ju alltid knäckemacka med aromat.
Och så sju glas mjölk på det...
Plus att vi kanske hade Sveriges raraste mattanter (förutom husmor då - men hon ska ju vara elak och kasta upp stora lass med grovrivna morötter på tallriken fast man ropade stop-stop redan när hon tog tag i sleven).
Det allra allra roligaste var i alla fall matsedeln.
Vad sägs om: Chili-con-korv (japp, istället för carne blev det korv. Eller faktiskt kååv).
Eller: Surprise från frysen (alltid sista dagen innan stora lov, och det mest spännande var att vi aldrig sett rätterna under terminen innan, så om de verkligen fanns i frysen var det väääldigt långt ner). Mmm...
Möte med slips
Jag har haft möte med en försäkringsmäklare här på jobbet. Vi pratade om pensionsspar, livsförsäkringar och skrev under massa papper. Nu mår jag dåligt, mest för att jag inte förstår något och så lite för att jag inte har intresset att sätta mig in i det.
Däremot är jag ganska angelägen om att inte sitta tre dagar i en blöt blöja om 70 år.
I samma andetag säger mannen med blå slips att det också är bra att teckna en livförsäkring med min sambo, om jag nu skulle dö så får han massa cash. Och det var en del må jag säga.
"Du, jag måste kolla upp det här med honom, så att han gör samma sak för mig?" sa jag till slipsen.
"Visst " sa han och torkade lite svett från pannan.
Jag lyckade ändå skriva under tre papper utan att riktigt veta vad de innebar. Sen försökte jag få igång en diskussion om att jag visst tar skada om en nära anhörig dör. Han var mest intresserad av siffror och min namnteckning. Jag gav mig.
Känns lite som om jag sålt min själ till djävulen? Fast han har väl inte slips?
Vilken grej!
Är du allergisk mot majs bör du därför hålla dig borta från mig en och en halv månad fram över, ungefär.
En sak till, såg i metro på vagnen hem att Bryan Adams och Ryan Adams BÅDA fyller år idag! Vilken grej va?
Vikten av att se bra ut
Jag har precis inhandlat ett halvårs nya linser från nätet. Jag vet att jag ska gå till optikern minst en gång om året för att kolla styrkan men nu blev det inte så, okej? Fastän det var dags, okej? Jag hade ont om tid, ont om linser och ont om pengar. Okej?
Och ja, jag är den första att erkänna att det var fel.
(Svårt för er att veta hur bra jag ser ut eller hur...?)
Jag var "lite" snål, stressad och bekväm. Jag tänkte inte så långt och ja - jag hade fel. Okej?
Nu sitter jag här, halvblind. Tre vänsterlinser och en höger har redan gått sönder för att omgången jag fick verkar vara av särskilt dålig kvalité (eller så kallas det karma?)
Detta har jag dock påpekat för optikerstället och tack snälla - de lovade att skicka ännu fler skitlinser till mig.
Det jag behöver nu är en riktigt optiker. Lite tid och kraft att ta mig dit. Okej?
Jag har...
Jag har haft en toppenhelg:
Jag skrivit manus til reklamfilm och det var ju inte så svårt som jag inbillade mig.
Jag har sett skräckfilm på bio. 1408 passade bra på Allahelgon och den får två av fem.
Jag har promenerat hand i hand fast med vantar på. Sparkat i löv och andats.
Jag har spelat tevespel, blivit förbannad och sedan spelat lite till.
Jag har lyssnat på Nick Cave. Han var fortfarande fantastisk.
Jag har sovit länge, druckit lite vitt vin och ätit D's kladdkaka tills kräken var nära.
Jag har grattat bror som fick två stora bucklor i folkracetävlingen. En til pokalhyllan och en på bilen.
Jag har grattat pappsen som bärt hem en tjur.
Jag har grattat Flin till sina första högskolepoäng.
Jag har grattat D för nu är hans patent offentligt och snart världskänt.
Kakan - du gör världens bästa äppelkaka, det vet du och grattis till det!
Nu ska jag jobba. Hej.
Oj så skoj.
Hå hå. Roligaste på länge? Folks som sjunger fel texter men tror att det är rätt.
Favvo just nu: hiten med Vengaboys (!!!)
Riktiga texten var:
Whoah! we're going to Ibiza!
Men "jag" sjöng;
Whoah, we're going to eat pizza!
HÄR är källan till dagens glädje.
Hoppsan!
Det har jag aldrig gjort förut, skrivit för film alltså. Hur ska detta gå?
Och tusen tack Tess, du är ganska bra du med!
Den där kladdkakan...
Efter stirr med stora hundögon och övertygande argument likt:
"den där lilla kantbiten kommer ändå ingen volvokonsult vilja ha" eller
"Hörnan där ser lite bränd ut" alternativt
"Det blir surpyjamas på om jag inte får..." fick jag.
Nu hoppas jag mest på att arbetskamraterna inte uppskattar himmelskt god kladdkaka och D tar hem hela hinken så att jag kan käka det till middag.
Och så ett uttryck jag måste börja använda mer: Gudars skymning...!
...
ILLA: D har fredagsfika på jobbet och hotar med att jag inte ens ska få provsmaka.
Det lär vi bli två om...
Veckans tips
Min favvo är såklart Anders.
Och främst hans dialekt. Men även hans frisyr. Och hans glasgögon. Och så humorn också.
Starkt material är inte bara ett humorprogram. Men det är heller inte ett nyhetsprogram. Det starka materialet ligger någonstans mittemellan.
Röriga reportage och trångsynta analyser varvas med intervjuer med politiker och andra sanningssägare, allt för att sprida ljus över det som hänt under veckan. Med andra ord ett måste för alla som vill hänga med i mediebruset.
Jag vill! Jag vill hänga med...
Ja, vi har hört den förut...
Va? vadå, menar ni att i är förvånade över att jag misslyckades hos frisören igen?
Att jag gick därifrån typ 60 år äldre med en liten käck lugg?
Behöver jag säga att jag ägnade halva morgonen till att föna och borsta och avslutade alltihopa med ett spänne som döljer nästan hela lilla luggen? Så numera ser jag inte ut som pensionär utan som en liten tjej på dagis.
Va?