...
Lugnt och stilla, Liseberg och le grand finale då Russin kräktes i mammas sko.
Sökes:
- Jag söker en frisörkompis. Alltså en kompis som kan klippa mitt hår.
- Jag skulle också gärna komma i kontakt med en gammal människa, som jag kan slurpa kaffe på fat tillsammans med och prata om 40-talet.
- Sen vore det häftigt med en liten kompis, typ ett roligt kid som bodde i trappuppgången bredvid och som spontanhälsade på mig. Vi skulle kunna spela tevespel tillsammans och jag skulle förlora med vilje för att hon/han inte skulle tröttna.
Om några timmar kommer päronkakan. Jag längtar!
Kors i taket!
Länge sen jag strök över huvudtaget faktsikt.
Jag tycker det är överskattat, man går ju bort skrynklorna till slut ändå?
Men vad gör man inte för att få det fint tills päronkakan kommer?
Nu ska jag skura köket...
Pest eller kolera?
Radion spelar mange schmidt eller crazy frog i denna sekund.
Vet inte vilken kanal jag ska välja.
Då är den här enklare:
Pest eller kolera -
Att du bara får färdas i en barnvagn, eller enbart få förflytta dig med en åkgräsklippare resten av ditt liv ?
Åkgräsklippare såklart!
Jippi!
Igår fick jag glada nyheter.
Mina rara föräldrar funderar på att besöka staden jag bor i och därmed även mig. Det var faktiskt på tiden! Och jag funderar på planer: vad ska vi göra, vad ska vi äta osv.
Och så tänker jag på att man inte ska fundera så mycket, utan ta det som det kommer?
Pappsen och kakan, här är en karta:
Påtår
Så då fick jag rycka ut och sympatiluncha med D. Bjuda på buffén fick jag också göra. Snacka om kap jag gjort!
Vi diskuterade livet. Och fortsättningen på det. För vi har insett att vi kommer få dras med varandra ett bra tag framöver och då är det schysst om vi drar åt samma håll. "Lycka framför allt" kom vi fram till. Och så ett hus tack. Sen tog vi påtår.
Win-win
Jag bantar inte och nog har jag pengar till frukost.
Jag är bara lat. Vilket i slutändan gör mig smal och rik.
Winwin-situation or what?
...
Det är särskilt en rekommendation till Tess:
"Att kunna genomföra en lyckad tapetsering tillsammans är det ultimata beviset på ett lyckligt äktenskap. Det är inte enkelt, och båda måste stå ut med en hel del innan tapeten sitter på plats."
Sådetså.
Inget VIDARe
Men nyss, av någon konstig anledning, hamnade jag på sidan alltomföräldrar och där fanns en namngenerator. Där kunde man skriva två namn för att se vad deras barn kunde heta och jag kunde liksom inte låta bli...
Om jag & D någongång skulle få en tjej, skulle det bli en ESTELLE.
Skulle barnet ha en snopp skulle han heta: VIDAR.
Så jag fortsätter dricka vin om helgerna, för det där var ju inget vidare...
...
Förresten, bröllopet var en fantastisk fest.
Helgen helgen.
Det är väl ändå okej när jag pratar med djuren? Jag ba:
Men Russin, det trodde jag inte om dig!
(när jag ser spår av katthår på köksbordet).
Men sen, sen snackar jag med tevespelet:
För faen, lägg av nu. Du fuskar ju!
(när jag förlorar i mariokart).
Värre blir det, för så här sa jag till smörgåsen:
Nu skärper du dig!
(när den delade sig på grund av för hårt smörande)
Och när jag jobbat klart för dagen sa jag:
Det där gjorde du bra!
(och klappade mig själv på axeln).
Mmmm... som Ola skulle sagt: It takes a fool to remain sane.
Nu tar vi helg!
Tips tack?
Vad ska jag göra med dem?
Det är sådana saker jag funderar på när jag är hemma och jobbar.
Borde sätta jobba inom situationstecken va?
Sommartider hej hej
Spårvagn nummer 2 som jag förbannat måndag till fredag för dess senkomst, finns inte längre. Det förklarar ju en del?
Så nu är det 20 minuter mellan varje vagn, ungefär så lång tid som det skulle ta mig att gå till jobbet...
Fotboll igår då, jag har inget att säga förutom att jag & D verkligen inte är några entusiaster. D var förbannad på latmaskar och jag gjorde ordlekar med ryska efternamn. Där var nivån och jag viskar lite tyst: skönt att det över.
Skulle jag sagt det högt hade jag antagligen fått stryk här på jobbet.
Folk påstår: "Fotboll är inte en sport, det är kultur".
Jag säger: "Det viktiga är inte att vinna utan att delta". Sen får jag springa...
Sol, semester och ond bråd död
Ska dock försöka rycka upp oss.
Ibland önskar jag nästan att jag var som Rosing...
Men bara ibland och endast nästan (ler).
Långhelg igen, denna gång med bröllop och vi närmade oss också tanken på att fara ut med båt på söndag. Ända tills jag kom ihåg varför den inte ligger i vattnet förräns nu. Den tar nämligen IN vatten och jag är inte särskilt sugen på att dö i helgen.
Även om mitt arbetsliv suger och det sägs att drunkningsdöden är den bästa av dödar.
Folk börjar gå på semester. Så verkar även solen och det fina vädret ha gjort.
Hoppas att de har firat klart bakom molnen tills det är min tur?
Jag kan verkligen behöva lysa upp min tillvaro.
Annars då?
Jag överlever. D säger att det gör man alltid.
...
Det blev bara en jacka.
Hoppas vädret blir dåligt så att jag slipper ta av den.
Då kommer gästerna aldrig upptäcka att jag är naken därunder?
Pretty please?
Och när vi kommer till utestället där svensexan också "råkar" husera, får vi stränga förhållningsorder om att INTE umgås med killarna (hej igen mellanstadie!).
Det första jag gör är att spela blackjack med en ölyr D.
Väl hemma har jag jobbat, blundat i soffan och ätit jordgubbar. Vill inte ha måndag imorgon. Vill ha lite mer helg. Snälla Gud, det är inte mycket jag begär, bara att du drar tillbaka klockan lite?
Öl och bröl
Först ba: Åh, ska ni ha samma helg men då ska vi INTE ses... Halmstad är ju sådär stort och jag hoppas i smyg att vi ses på Mårtenson i natt. så jag kan pussa på D så där som vi gjorde när vi träffades för första gången.
Mmm. Det gör jag.
Nu ska jag se vad som finns/inte finns i min garderob. Och dammsuga, det ser ut som om det finns småsmå katter överallt i vår lägenhet. Det gör det inte, det är bara håren från de vi redan har.
Mari, ät lite langos för mig!
För ganska så exakt ett år sen (två också för den delen) var VI där. Och jobbade, var bittra och drack vin. I en sunkig barrack. Det var kul, inte för att det var fest, musik och människor. Utan mest för att det var VI.
Det hela resulterade i intervjuer där informationen missförstods över telefon eller för att vi inte fattade franskengelska (frenglish?) Och det påstås att jag avslöjade företagshemligheter för konkurrenter? Vi retade upp kollegor genom att hyscha åt diskmaskinen eller det där mysteriet där någon spillde vätska i Davids dator, som inte löstes förräns flera månader senare. Mmm, those were the days...
Nemas problemas
Och så undrar jag om värken har trängt bort det där lilla jag haft i skallen tidigare, för helt plötsligt visar det sig att jag har noll koll. Jag hänger inte med i referenssnacket på jobbet. Jag blandade ihop Rocky och Rambo (same shit och samma skådespelare) jag kan inte min monty python och nördkillarna på kontoret rabblar scen efter scen ur huvudet. Jag skakar på mitt och säger: Jag vet inte vad ni pratar om.
De skakar på sina och tycker jag är konstig. Vart har du bott de senaste 20 åren, under en sten eller? Det verkar inte bättre. Så jag försöker med: Men jag har annat i mitt huvud, Jag kommer till exempel ihåg min första skoldag, vad jag hade på mig och exakt hur solrosen som växte utanför klassrummet såg ut. Det gör tydligen alla andra också (inte MIN skoldag då förstås, det vore ju smått otroligt?).
Nu tror jag att jag har en tumör som äter upp mitt minne. Jag har ju sett Indiana Jones och Star Wars men sorry, jag kommer inte ihåg dem. Och jag bryr mig inte heller.
Jag är trött.
Och så sitter jag här igen, har lovat ett kapitel till på måndag och inbillar mig att det inte är några problem. Jag ska bara handla kläder till bröllop, åka till Halmstad och närvara vid möhippa, titta på lite fotboll och sova två hela dygn först.
Sa jag att jag var bra på att klaga och tycka synd om mig? Det är det jag håller på med här om ni undrar...
Shit happens
Jo, jag jobbar. Lite i alla fall. D var nyss hemma för att sedan lämna och åka och fylla en båt. Ungefär där slutade jag att fråga mer...
Jag berättade i korta drag om den extremt roliga delen i manuset jag skriver. Han tyckte inte den var lika kul. Det är ett problem vi har, inte samma humor. Ajaj kanske ni tänker då? Det är ju en av de mest fundamentala delarna i ett förhållande (typ efter lika värderingar, repsekt och bra sex?), att kunna skratta tillsammans. Vi löser det genom att skratta åt varandra. Det funkar, tro mig. D är som roligast när han inte vet om det...
Tillbaka till manuset då. Det involverar en upptagen toalett och en väldigt kissnödig kvinna. Och ja, huvudtemat är fortfarande en dansk cementfabrikstillverkare... såklart.
Man blir aldrig för gammal för bajshumor. Aldrig. Jag misstänker att D aldrig introducerats till det roliga och nu handlar det mest om att han inte VILL inse hur kul det kan vara. Jag har försökt förmedla det till honom men han är helt oemottaglig mot temat. Alla andra jag känner tycker det är roligt. Alla på mitt kontor samt storebror, typ. Men inte D. Han tittar på mig med konstig blick, skakar lite på huvudet och säger: Väx upp. Då säger jag: Du kan växa upp...
Förresten, jag kan pusta ut. Nygamla chefen fattade grejen. Jag fick till och med hans frus msn?
Eh.
Jag återgår till skiten. Det är nog bäst så...
Success?
Han är före detta marinsoldat så effekten var liksom dubbel på just amerikanskt navyspråk. "Sir, yes sir" svarade jag med en honnör (i min fantasi).
Men jag tog till mig det. För jag vet ju det, även om jag under en halvtimme på halvkass engelska försökte argumentera för att man inte ska behöva spela spel (och då snackar vi inte dataspel) på jobbet.
Och sedan kastade jag bort allt (min nya tuffa attityd)
när jag svarade på hans "hejdå-nu slutar jag"-mejl med denna bild:
Vilket så klart är supercheesy men har en ännu större betydelse om man vet hur och vad vi jobbar med just nu. Men framför allt är det lite roligt på ett ironiskt vis...
som såklart inte går att förklara. Så jag sätter punkt här.
.
Nu då'rå
Nu ska jag börja jobba. NU.
...
Jag tror att onsdagskul är en öl idag?
Säg det!
Så, pappa har förlåtit mig för att jag inte ringde på hans bemärkelsedag. Han påpekade att bror ringt men inte på grund av faders födelse för X antal år sen, så pappsen fick själv förklara varför de ätit på restaurang den kvällen.
Nästan pinsammare än mig va? Säg att det var det!
Apropå död.
For real
Okej då. Tänkte röra vid en grej som ger mig svindel. Döden.
Jag kan faktiskt inte tänka för mycket på det, då mår jag illa och det börjar sticka i armar och ben.
På riktigt.
Men helgen i Småland kom att handla mycket om död. Ni vet hur det är, man uppdaterar sig om samhället och dess invånare, och snart visade det sig att både den och den avlidit. Många av "naturliga" orsaker, och den del plötsligt och oväntat. Några som försvann för ett tag sen men fortfarande saknas (jag har ännu inte lyckats raderas hans nummer från min mobil).
Och när vi väl pratade om alla dessa (d)öden, undrade jag om det var särskilt farligt att leva i Småland? Så var inte fallet lovade päronen. Grejen är att alla känner "alla" eller känner nån som kände "den" och därför känns det hela mer påtagligt. När någon går bort alltså. Här i stan känner jag några men tydligen inte tillräckligt många för att döden ska komma obehagligt nära. Och det är skönt på något sätt?
Nä. Sockerdrickan bubblar i knävecken. Döden ger mig rysningar, äter kassler istället, kollar fotboll och förtränger slutet på livet. Hejja Henke och go Sverige!
KONSTig
Sen tittade jag på film hemma. Me and You and Everybody we know. Sådär konstig men så konstig att man inte kan sluta titta, och så betoning på KONST då.
Och PAPPA! Förlåt att jag inte ringde igår på din dag! Hur kunde jag glömma?
Vi firade ju lite i helgen men det är ändå inte okej. Jag ska gottgöra dig, jag lovar.
Där fick du!
På fredag morgon ringer lillasyster från hennes kompis mobil. De tältar och lyssnar på rock'n'roll. Och hennes mobil har pajat, hon ringer och berättar så att vi vet varför hon eventuellt inte svarar. Klok och omtänksam som hon är.
Hon säger att hon spillt något i telefonen, något som klistrat ihop knapparna.
Jag och mamma befarar det värsta. Jag gissar på sprit och kakan på kräk.
Syster blir besviken på oss och sedan kommer det fram att det var munskölj.
"Där fick man för att man försökte vara fräsch..." sa hon. Sötaste syster alltså.
...
Och nu kan vi åka till Asien igen för de pengarna, fast de ska vi såklart inte.
Någon måtta får det vara?
...
Halv ett idag vinkade vi hejdå till husbilen. Nu bor den hos en trebarnsfamilj i Jämshög och jag önskar dem all lycka. Det hela ska firas med mete vid bryggan.
Livet kunde varit sämre...
Kasta kasta
Förresten, igår ringde kommande ägare till husbilen (hoppas hoppas).
Världens (kanske universums?) raraste farbror från Västervik knarrade fram frågor och funderingar i 20 minuter och jag blev kär. Om han inte blir lika kär i husbilen kommer jag att kasta den efter honom. Jag vill verkligen att han ska ta den! Han var perfekt. Han och hans hjärnblödningsdrabbade fru som bara ska fara över till Öland för att semestra. Han är perfekt. Hoppas hoppas.
Same but different
Då var vi där igen. Nu har de andra inte bara hunnit borsta tänderna, utan är redan på väg ut genom dörren.
Jag är tagen på sängkanten. Dumma dumma.
Jag som inte ville bry min hjärna med sånt här i helgen. Jag skulle ju fira D's lillebrors student och susa till Småland, göra affärer och minst av allt - tänka på jobb.
Det liksom eskalerar. Och jag - jag imploderar. Till ett litet svart hål.
Dumma dumma.
Annars då?
Jag grillade. Både mig själv (i solen) och annat kött. Vi "grillade" också en gång utan att grilla. Alltså - vi tände grillen för att det var roligt och mysigt att elda.
Nu jobbar jag. Och tänk vad snabbt allt kan vända, från att ha varit apkul till tråkigt till roligt igen. Och så hoppas vi att det stannar där!
På husbilsfronten intet nytt. Några mejlar sitt intresse, jag svarar samt ignorerar ivrigt en person. På lördag smäller det. Närmare info kommer.
so long.
hot hot hot
Jag frågade D om det var varmt på hans jobb igår.
Han sa: Inte lika varmt som i Brorsmåla på julafton. Jag fattade precis.
Det brukar vara runt 27 grader i köket hemma i Småland om jularna. Massor med upprymda människor, öppna spisar, levande ljus och en vedpanna i källaren som går på för fullt...
och Tess: klart jag inte glömmer! Det var en av de bästa kvällarna någonsin tror jag. Jag syftade på fira med familj & oklassisar...