pumpkine

Jag kan inte hjälpa det. Jag försöker kväva skrattet men det går inte. Jag tittade precis på klippet i mitt förra inlägg och det är så bra. Och kul. Och samtidigt lite fint på något vis?
"Det ser jag väl, han har ju två naturliga armar..."
Hemma i småland tittade jag och la familia på hela filmen som kakan införskaffat. Vinslöv ligger ett stenkast från där jag är uppväxt och likheterna är många.
(Det har faktiskt gjorts en dokumentär om "mitt" samhälle också, men den var absolut inte lika charmig eller rolig på något vis. Jag gömde mig bakom en kudde och började nästan gråta).

Jag har alltid gillat gamla människor. Många somrar har arbetats inom äldrevården och flera pensionärer har gjort stora intryck. Saker som sagts och gjorts.
På ett ställe fanns det en liten dam som var väldigt rymningsbenägen. Trots sina 90+ var hon oerhört snabb och om man inte höll ögonen öppna tog hon chansen att sticka. Såklart var hon på väg "hem". En gång fick jag springa över halva byn för att komma ikapp. Hon såg mig i ögonvrån och ökade farten. När jag väl hann upp och försökte med övertalningsfasoner som: "Du behöver ju i alla fall en jacka. Det är kall ute, kom så går vi tillbaka och hämtar..." 
Hon såg på mig med trötta ögon. Ett tyskt medleålderspar gick precis förbi och hon sträckte ut armen mot dem och sa: "Hjälp mig..."
"Hehe" sa jag och höll henne i andra handen och drog lite åt ålderdomhemshållet.
"Snälla hjälp mig" fortsatte hon med hundögon mot paret och en vädjan som inte gick att ta miste på.
Jag kände mig som värsta rövaren. Paret tittade lite konstigt på mig, skakade på huvudet åt tanten och gick sin väg. Jag fortsatte att ljuga om jackor och tillslut kom vi åt rätt håll. Hemåt?