Torskar och andra fiskar
Några krav fanns dock, bror var särskilt kräsen:
Göra så lite arbete som möjligt för så mycket pengar som möjligt. Och ingen utbildning ska krävas. Innan jag sammanfattar resonemangen vill jag påpeka att vi båda har anständiga jobb och är hederliga människor.
Jag vill varken avslöja detaljer eller hela affärsplaner men i korta drag berörde vi ämnen som saffran, tryffel och knark. Chihuahuahundar, torskar och andra fiskar. Folkrace, golf och tennis. Bloggare, lönnmördare och lotto-spelare. Någonstans där emellan smögs en märklig historia om Anders "Hästsvansen" Borg in. Alex Schulman nämndes i samma mening som "potentiell bästis" och dubbelmoral förekom flera gånger.
Kan det komma något gott ur detta då? Det återstår väl att se.
Men jag tror nog att vi får slipa lite på några av idéerna...
...
var
inte
så
här
jag
ville
ha
det.
Det var ett skämt...
Annars verkar det bo någon med en stor hammare i mitt huvud.
Hate to say...
Jag visste att kvinnan som leder tisdagspasset och som nyss kommit hem från Thailandssemester och där hade upplevt sin högsta dröm - var att simma med delfiner.
Vad är grejen med delfiner egentligen?
Hur kan man gilla ett djur utan hår så mycket?
Jag gör det inte.
Så på lodrätt fem går "Dagens fördom" in. Med all rätt.
Ikväll såg jag för första gången på pretto-Babel på SVT. Det var inte meningen men jag fastnade framför Åsa Linderborg och hennes eyeliner. Jag har inte läst boken men jag vet att det är en Åsa-bok i många avseenden. Jag älskar uppväxtromaner med tragiskt och på något sätt vackra livsöden på 70-talet. Och när det talades om att cykla till jobbet och äta stuvade makaroner var jag fast.
Så på vågrätt sju blir det "Gå till pocketshop och köp skiten - imorgon".
Ska bara klara av Klas Östergrens Gentlemen först, ingen vidare obekväm uppgift för vad har vi där om inte, på vågrätt elva: "Så mycket bra på fyrahundratjugotre sidor som det bara går".
Och slutligen då. Tess - vad säger du? Om Mello betyder melodifestivalen är jag redo att bli din praktikant igen och avbokar genast allt strålkastarljus på Robert Smith och då blir det på lodrätt sjutton: "Ja tack!"
Blåa bokstäver på handen!
Grejen är att D snikade in den på världens minsta tomrum i lördags med sådär 2 cm tillgodo fram och bak. Jag antar att det skulle ta mig en sådär 20 minuter att få ut den därifrån så jag väntar alltså ut de framför eller bakom. Hoppas hoppas att de också kommer ihåg städdagen, annars är jag rökt...
Lystring!
.jag.
Äsch, grejen är att jag måste fara till bror innan han köper hus och därmed inte råd att hänga med småsystrar som jag (eller min andra lillasyster). Men jag tänkte även säga hej till andra sötisar som ev har tid att säga hej. Anse det här som en varning alltså. Och jag upprepar 8-10 februari. Ska bara köpa biljett också.
...
Mina flossande ögonlock gör att jag inte kan ha mascara.
Så idag känner jag mig naken och ser sliten ut.
Citronfil och Californication
Klockan elva ungefär hade jag spridit ut halva min garderob
på golvet och druckt tre koppar kaffe. Resten av dagen
spenderades i populärkulturens tecken. Jag spelade Mario party,
kollade Californication och läste Östergren om vart annat.
Jag drack juice rakt ur paketen och åt popcorn till middag.
Med fyrkantiga ögon fumlade jag mig till sängen alldeles
för sent enligt D's standard. Han ringde flera timmar tidigare och sa Godnatt.
Sen tänkte jag på nya soffor, på att Jokkmokk är långt iväg och att en vecka är lång tid men att det ibland är mysigt att sakna & längta (soffor är ej inräknade i denna kategori).
Vi säger så.
...
Men ack, så kortvarig lyckan blev. Det visade sig att det jäkla uthämtningsstället endast är öppet vardagar. Och D far till Jokkmokk av alla jäkla ställen imorgon. Och stannar där alla vardagar veckan som kommer. Det blir svårt för mig att hämta dem själv, trots att jag är urstark. Tänk så nära men ändå så långt borta. Man kan ju gråta för mindre.
Rykten och ögonskugga
Det ger mig missprydande rodnad runt ögonfransar och svider lite.
Om man kisar kan man tro att:
A - jag spelar med Popsicle.
B - jag är en heavy user av ljusröd ögonskugga.
Det ryktas om öl här på jobbet. Jag tar min rodnad med mig & kollar läget i köket snart.
Flera rykten som florerar är att det är lönedag idag? Att det är fredag, att D lämna mig för jobb i Jokkmokk en hel vecka med start i övermorgon, att jag tycker det ska bli ganska skönt att vara ensam och att min bror nästan blev krossad av en lastbil i veckan, att en ny storm är på ingång, att jag djupt ångrar ickeköpet av den där guldklänning eftersom det dykt upp ett tillfälle som har klädsel: finklänning (fast med smiley efter?) och slutligen att jag inte varit på toa sen åtta i morse...
Det ni!
Nyponsoppa
Någon jag känner och tycker väldigt mycket om har spillt nyponsoppa i sin bärbara dator, Det är synd, lite om henne och så lite om datorn men mest om mig, för jag känner mig ensam på msn. PS, det är värt att upprepa - Nyponsoppa!
Stick och brinn
Minsann, jag kom upp ur sängen idag också.
Men på grund av något slags vägarbete vid min hållplats, som gör att jag måste gå 300 m till nästa betyder det i förlängningen att min morgonplaneringen är ur fas. Jag missar vagnen jag brukar ta, får vänta i sju minuter och kommer 10 minuter senare än vanligt till jobbet. På dessa 10 minuter hinner flertalet kollegor komma in och jag är inte längre den som redan är på plats när alla kommer. Mycket irriterande.
Ungefär som när man var liten, tävlade om vem som kom först och trots att man bara sekunder innan motståndren nått målet, låtsades man ändå som om man varit där i all evighet. Låg liksom avslappnat utsträckt i gräset framför cykeln och kikade slött med blicken
"Phew, kommer du inte förräns nu? Jag har varit här skitalänge..."
Fast egentligen hade man fått slänga sig av i farten från cykeln, låg i en obekväm ställning och kände hur blåmärken växte i svanken av smällen. Ni fattar vad jag menar.
Eh ja. Utställningen igår var över förväntan. 
Den här länken kom jag över och jag ska med start i helgen börja
sticka revolutionsplakat. Eller nä, men kanske mina finaste paint-bilder
i alla fall. Och hänga på väggen hemma.
D lär bli provocerad (han är inte särskilt förtjust i textilarbeten).
Och så har jag ju något att göra när jag väntar på spårvagnen?
Hur var det nu?
Angående tidigare inlägg.
Ibland är det bättre att skratta tyst - men då - då skrattar jag högt såklart.
Övertygade och sedan släpade med en kollega till kycklingskebabstället vid lunchen.
Det var vi värda påstod jag. Jag beställde lite för vant mitt flottiga käk.
Sen var det kollegans tur, han sa: Jag tar samma...
Neeeej.... (så där långt och utdraget som i slowmotionfilm) du kan ju inte ta samma!!
Likadan, men inte samma...
Sen kom det där skrattat som borde vara tyst men såklart var högt. Jag är ju bara för rolig. Kollegan och kebabmannen växlade förstånde blickar.
Men det är okej, jag lättade upp stämningen med att berätta om dvärgligan senare under dagen... Hoppas inte att någon i hans släkt är småväxt bara.
Om att skratta högt - fast tyst.
Onsdag då'rå. Jag & D ska ta en tur till Världskulturmuseet och kolla på utställningen "83 ways to change the world". Bli inspirerade kanske?
För att ha "Räddat världen 2008" på sitt cv är ganska tufft? 
Min söta paps är ofta en källa till glädje, både omedvetet och medvetet.
Minns ni den svenska filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret",
den där hysteriskt härliga husvagnshistorien med Mamma
Claire Wikholm + familj? Och minns ni tiden då man spelade in film
på videokasetter, sparade dem i bokhyllan och tog fram dem ganska
ofta för att kika, i alla fall när man var liten? Hur som helst.
Pappa skrev på kasettetiketten: "Vi hade bra väder i alla fall". DET tycker jag är kul.
Särskilt dagar när solen nästan skiner i Göteborg, det är uppehåll och inga bomber syns till vid stationen.
Då säger jag högt "Vi hade bra väder i alla fall". Ingen fattar men jag - jag skrattar tyst.
Bomber & granater
Det går vilt till här i stan. Och skulle jag tänka efter lite så skulle jag kanske vara rädd. Men nä, jag var mest irriterad för att inte spårvagnarna kom i tid. Sen såg jag den här bilden i gp. Känns det inte lite märkligt att skriva "BOMB" på väskan?
...
Antar att det problemet är löst nu?
Glassigt?
Rimma lite och så. Verkar inte svårt alls?
Sen tjäna lite cash, ha en kul mössa och gå på gala. För sjunga verkar inte stå på cv:et.
Nä, tacka vet jag Basshunter. Och då är jag inte ironisk. Kanske bara lite full...
Ännu en gala
Och ännu mer i hemlighet på Måns (fast jag vet inte ens om han är nominerad i nåt?)
Officiellt och högt hejar jag på Mustasch, Adam Tensta och Säkert.
-.-
Sen är det storm på gång. För ett år sedan omkom en vän i ovädret. Jag är hyfsat trött på döden för tillfället och kommer du igen så slår jag ihjäl dig... Ja, det är ett hot!
Dilemma...
Jag var aldrig såhär besatt av helgerna på mitt förra jobb - vad säger det om mitt "nya" jobb?
Hur som helst, var en sväng på Åhlens under lunchrasten och nu uppstod ett dilemma, ett svårt val, en smärre livskris. Jag känner nämligen en obeskrivlig längtan att gå dit efter jobbet igen och gräva fram ett par schyssta jeans för halva reapriset i jättehögen med små byxor. Men något säger mig att min storlek finns där långt nere. Bara jag gräver tillräckligt djupt så ger det utdelning.
Men - nu har jag lovat att svansa förbi Tennisshoppen och hämta D's två badmintonrack som JAG lämnade in för omsträngning tidigare i veckan. Strax efter fem ska jag vara där. På heden. Så byxor kommer antagligen att köpas av någon annan... Om inte, nej. Det var inget.
Så var vi där igen - orättvist är bara förnamnet.
...
Människor går bort, det vet ju alla. Och det är alltid jobbigt. När det gäller gamla människor kan man ibland trösta sig med att de slipper smärta och annat som plågat dem den sista tiden. Och det kan hjälpa lite. Men när kanske världens tuffaste tant 90+, själv lär ha önskat att få leva liiite längre... då känns livet orättvist igen.
Vänta lite...
Torsdag, som i "bara en jobbdag kvar denna veckan"?
Torsdag, som i Antikrundan klockan åtta?
Torsdag, som i föredetta träningsdagen...
Torsdag, som i att D äter ärtsoppa på jobbet?
Torsdag alltså?
När hände det? Och vad hände med...onsdag till exempel?
Jaja, det funkar för mig i vilket fall.
...
Apropå det här med soltid under december och Växjö som endast fick 20 minuter, en lunchrast ungefär. Varför straffa de stackarna som redan bor i Sveriges tråkigaste stad?
Livet är orättvist.
F'låt Flin...
Du vet såklart att jag inte var ett dugg bättre då jag var i samma sits.
Och det här hatar man att höra: Men jag vill inte att du ska göra samma misstag som jag... Det känns så jäkla onödigt på något vis?
Som sagt, det där hatar man att höra...
Oj så skoj?
Nyss kändes jag lite deppig men så kom jag att tänka på en kul sak.
Ibland behövs det inte så mycket?
D tittar på naturprogram & ropar:
"Kolla vilka gigantiska sköldpaddor! Eller... är det teven som är stor?"
...
Om hur jag knyter tummarna för att bopriser ska bli höga och därefter låga så att jag & D kan knipa ett schysst ställe (no offense ni som nyss köpt, men jag hoppas faktiskt på det...)
Om att jag faktiskt borde plocka ner min julstjärna, adventsljusstake och skakkula med snö i. Plocka ner och ställa upp på vinden.
Om att boka en resa till småland och krama på familjen.
Om hur jag helst av allt vill gå i ide, dvala eller koma. Och vakna igen den 1 april.
Ja ni ser, massa såna saker.
En gång på LunarStorm fick jag ett meddelande från en pojke 14. Han skrev:
Ge mig tillbaka de 5 minuter av mitt liv jag nyss la på att läsa din text.
Lite så känns det nu. Förlåt.
...
Såklart blev vi sena och passet var fullbokat när jag väl kom fram.
D var och klippte sig, han lyckades få frisören att öppna sitt privatliv och tydligen berättade hon en ganska hemsk historia om alkohol, våld och ensamhet.
Det började med att D läste i tidningen om Stenafärjan som gått på grund.
Han hade frågat: Jobbade inte din kille där?
Hon hade svarat: Hoppas den sjönk...
I mitt liv händer inte så mycket. Bloggen blir därefter.
Men jag lever och har hälsan. Det är bra. För det är det inte alla som har.
Det där hemska i Rödeby?
eller hände det just för att det var ett så litet samhälle?
work out.
Jo, nu är det faktiskt så att jag jobbar på mitt jobb, för ovanlighetens skull. Jag lyssnar på en kvinna som utbildar i ett datorprogram och textar det hon säger.
Ibland känner man verkligen att man gör skillnad?
Och så Grammis igår, det bästa är att spana in de som inte vinner?
Jag skrattade högt åt Mange Schmidt när han försökte se oberörd ut. Och jag rynkade på näsan i samförstånd när Säkert! inte fick fler priser än hon fick. Jag ville stänga av när Petter demonstrerade mot Kent och så tycker jag nog att Salem blev lite överskattad. Eller så har jag bara glömt hur bra han är?
Bäst var nog i alla fall Carl Bildt. Så stel och så fruktansvärd kavaj.
Men kul på något obegripligt sätt...?
FÖRRESTEN1: Efter snok på Aftonbladet såg jag en fin bild på en galaklädd Bildt-familj. Hans dotter ser ut att vara typ 17 och heter Gunnel! Det var väl inte särskilt schysst att döpa henne till va? Gunnel. Jag vet inte ens hur man uttalar det namnet...
FÖRRESTEN2: Så, Takida är svenskar?? Jag trodde typ de var tyskar. Man lär sig något nytt varje dag.
Alla på en gång
Igår vaknade husmodern i mig till liv, Eller tja, snarare var det D som väckte henne redan i förrgår geom att föreslå pannbiff till måndagsmiddag. Och när jag kommer hem från jobbet har han ännu inte lämnat sitt och därmed blir det jag som får blanda nötfärs. Jag följde receptet punkt till pricka. För jag har trillat egna köttbullar en gång tidigare och de blev inte bra. Men vad menas med: "stek biffarna tills de fått fin gyllenbrun färg."
Vilken värme och vad är gyllenbrun för receptamakarna? Kan ni vara lite mer specifika?
Jag menar, det finns ju en anledning till att jag konsulterar er här?
Tillbaka tills det husmoderliga då:
Att använda ALLA plattor på spisen för en måltid!
(löken är kanske en tolkningsfråga i det här fallet?)
Och ja, idag har jag den mest ambitiösa matlådan på jobbet.
Dagens mest...
OVÄNTADE?- jag lyssnar på hiphop.
Nån slags samlingsskiva med typ namnet Da Collection.
Och det är ganska grymt. Fast jag lyssnar inte så mycket på texterna,
för det finns ass & thong så att det räcker och blir över.
Och det är jag för gammal & pryd för. Annars svänger det...
Jag är ganska obevandrad i blingbling-världen men inser snart att MTV i bakgrunden har satt sina spår. Yo-yo. Biatch.
...
Idag gav jag Hugh Grant en ny chans. Innerst inne gillar jag honom men vill inte riktigt erkänna det. Precis som med biologiläraren i Skottland. För övrigt var/är de väldigt lika. Eller, de snackade/snackar engelska med brittisk accent.
Music & Lyrics. Fyra biologilärare av fem möjliga.
Vem kan motstå en man vid en flygel med en egenkomponerad sång just till DIG?
Och ja, jag grät. Eller så var det allt sken från den stooora teven som skavde i mitt öga.
Money money money
Och något säger mig att jag aldrig heller kommer att ha?
Jag skulle faktiskt kunna resa jorden runt. Men det vill jag inte. Inte nu.
Jag skulle kunna betala av lite studieskulder. Eeh..nä.
Jag skulle kunna köpa mig ett litet hus i Norrland nånstans. Nej tack.
Istället köpte vi en jättestor teve. Inte för alla pengarna såklart.
Men nu är mitt tevespel ännu roligare. Men D vill se på film.
Och jag antar att det är dags för det.
Fira skottet med mig?
En fredag. Kanske ska jag ställa till ett kalas för att fira skottet? Vill ni komma?
Vi kan klä ut oss och dricka hemmagjort vin?
Just nu är jag intresserad av Cure-konserten i februari. Bror sa att jag måste ha tuperat hår och massa kajal (helst runt ögonen) om jag skulle gå. Det tror jag inte på.
Lilla livet
Läs Mia Skäringers blogg, men akta er!
Man kommer lätt in i stämningen och tror sig ha det värre än det verkligen är.
För egentligen är det inte så illa, det är bara Livet...
...
Stjärnsmällar och elollar
Jag har lärt mig att knölen kallas elolle. Men fick ett tips om ett annat bra ord: stjärnsmäll.
Hur som helst gör det jäkligt ont.
En vit jul
Men då syftar jag enbart på snön... annars var den ganska blöt.
Psst igen, snygg du var på teve!
Till ditt och datt
Jag längtar hem till tevespelet. Till prinskorv och tjocksockor. Till kattisarna.
Och så läste jag för en stund sen att 2008 är ett hårt år för oss som gillar ledighet.
Faktiskt hela tre fler arbetsdagar än på ett "normalår". Vojne.
Oj så skoj.
Fulheten listar roliga saker, detta är ett av fem skräckscenarion:
Och ännu mer kuk, förlat - jag menar kul...finns det HÄR
...
Jag lovade mig själv och mitt sällskap under måndagskvällen att:
Göra saker som gör MIG glad - oftare!
Och i hemlighet lovade jag mig själv att bli lite snyggare.
Asså, bara för att man fått en ring på fingret behöver man inte sagga ner sig totalt. Jeans, sneakers och t-shirt är inte så hett i längden. Jag tänkte mig lite citychickt och världsvant elegant fast ändå inte så utstuderat & stylat.
Bra början där, men hur jag ska skrida till verket är ännu oklart. Rester av mellandagsrea funkar nog inte. Mmm. Som jag säger, så länge man är medveten om sina problem behövs de inte åtgärdas akut...
Men i april far vi till Thailand, och då ska jag i alla fall ha tränt upp ett par snygga ben.
Nyår var förresten fint. Oj vad det small på Götaplatsen.
Men gårdagen var nästan ännu bättre, den spenderades på bakisvis fast helt utan bakylla.
Film, tevespel, gamla rester och Ronja Rövardotter räckte långt.
PS: Jag hatar fortfarande Birk samt all dialog i filmen.
"Jag tål inte dina händer på min kropp"
- vilken normal 11-årig kille säger så till sin rövarmamma?