Många cyklar blir det

Har precis betalat räkningar, inte så tungt denna månad. och det bästa av allt - jag slipper punga ut för pendlarkortet. Det hade jag helt hlömt bort och kan numera köpa en cykel för den summan varje månad, ungefär...

Imorgon gäller det för husbilen, då ska den besiktigas och sedan ställas av för att säljas till våren. Vi tänkte köpa en båt för pengarna men under veckan i småland har jag flera gånger varit rädd i en liten plastbåt på lugn sjö. Kan ju bara tänka hur det är på havet - huva.

Förresten, lördagen var vild. Igår var jag bakis. Tycker inte att jag behöver berätta mer.


Här går det vilt till vill jag lova

Fortfarande i Småland. Och här händer det grejer. Lyckligtvis är det "Vilda Ryd-veckan" samma vecka som jag valt att spendera på hemorten. Här har vi minsann inte en fjuttig festival under helgen utan en hel veckas aktiviteter. Och vad vilt det går till!
Vad sägs om Basketföreningen auktion, Harry Potter på den lokala biografen eller visafton på Gröna Ön. Och idag - det värsta av allt - Motorklubbens rally. Nästan alldeles utanför dörren körde 180 galna racerbilar, rullgruset yrde och det var länge sen jag såg så många människor på en gång i Brorsmåla by. Spännande...
Ikväll är det kalas i parken, öltält och dansbana... Här lever vi fortfarande på 50-talet liksom. Men jag ska nog dit och dricka en öl och prata med dem jag gömt mig för i affären. Det går ju lite lättare med alkohol innanför västen? Fortfarande patetisk, jag vet. 
Mitt nya liv börjar ju inte förräns den 1/8.  

Bilder från Brorsmåla

Verkligen ingen bild på håret... Magnus: du får se det i stan - om du känner igen mig vill säga!
Pappa var förresten vänlig nog att tänka högt och säga att det nästan såg ut som en peruk, men bara nästan?

Men bilder från Brorsmåla kan jag bjussa på. Idag sken lite sol, men jag fotade mest motljus.
 
  


Det som är lite jobbigt med att vara hemma är att man kan stöta på folk man inte gärna vill träffa. Människor man inte längre har något att säga. Idag gömde jag mig bakom mjölhyllan i affären för att slippa det där.
Patetiskt? Visst - men det tar jag.

Hårstatus

Förresten, kan uppdatera om mitt hår, det ser ännu värre ut nu än när jag lämnade frisören. Damn, jag som trodde att jag äntligen hade hittat en pålitlig människa som kan hantera en sax. Jag kommer ihåg att hon sa något om hockeyfrisyr när hon blåste håret efter att det var färdigt men trodde bestämt att hon sa något i stil med:
Så blir det inte en sån där hockeyfrilla...
Jag ser lite ut som en frisk och fräsch medelålders kvinna som arbetar med pedagogik av något slag, gärna ihop med ungdomar. Och verkligen inget illa menat med det.
Men jag känner mig inte så bekväm i det.

Ps. jag är hos mina päron. Min bror är också här. Hela familjen samlad alltså.
Visst, det är jättekul och de är såklart världens bästa men jag får en del flashback från mina tonår och det tjatas hål i mitt huvud. Känns det som. Och jag vet, jag är ganska bra på att tjata tillbaka. Jag förtjänar det säkert?
Nu - dags för sjunde koppen kaffe. Skål.

Ingenting alls

Okej. Det var kul när det regnade på andras semestrar - inte min. Lägg av nu...
Och på grund av ovan nämnda regn händer inte så mycket.
Och därmed har jag inget att skriva om, så jag slutar. Nu.

Psst Magnus: Om mp3:n kommer är den din ju...

Home sweet home

Det var över tio år sedan som jag bodde i Brorsmåla, men såklart är det ändå hemma. Tryggt och säkert men samtidigt inskränkt och långt iväg. Långt iväg på många sätt.
I alla fall, igår kom jag hit och igårkväll var vi en sväng i Karlshamn på Östersjöfestival. När jag var sexton var det årets höjdpunkt. Hångel och huller om buller. Men det var då, igår var det sådär spännande. Jag hade dock inte väntat mig något annat heller.
Men veckan här i småland har jag höga förväntningar på. De kommer inte bli så svåra att uppfylla eftersom de innehåller mycket vila, läsa bok och hasa omkring.

Ja, jag rökte tre bloss igår. Men jag skäms inte för det?


Blir bra till slut.

Nej. Klippningen gick så där. Jag är inte helt nöjd fast det är jag ju faktiskt aldrig när jag går från frisören. Men om jag har det uppsatt ser det inte så illa ut. Sen ska jag ju spendera nära två veckor i mörkaste Småland, så det blir nog bra till slut.

Det är Gothia Cup i Göteborg. Skulle väl varit helt okej om jag inte hade bott så att enda spårvagnen att ta hem, var samma som alla kidsen åker till Liseberg med...
Men de är lite söta, de där osäkra tonåringarna. Och vad jag kommer ihåg från min ungdomstid var läger i alla former "the shit". Sova på luftmadrass och bli dödens kär i en kille från Nässjö. Det var tider det...

Rock'n'roll

Kanske ingen som tror att jag gillar rock'n'roll?
Det gör jag visst, jag brukar lira luftgitarr till hellacopters när jag är på det humöret.
Och så gillar jag mustasch. Det borde ni ockå göra!


Att tvätta eller inte tvätta?

Hur är det egentligen? Ska jag tvätta håret alldeles innan jag går till frisören?
Blir hon förnärmad om jag redan gjort det eller enbart glad för att slippa?
Fasen, jag vet inte.
Jag brukar känna mig lite stressad inne på sådana salonger, så jag tvättar nog nu för att spara en fem minuters ångest? ja, så får det bli.

Start och slut

Ah, idag startar semestern. Och igår avslutades LunarStorm. Lite bitterljuvt sådär (trodde aldrig att jag någonsin skulle använda det ordet, men oj så det kan gå).
Jag firade med pizza & rödvin igår och sova-länge idag. I eftermiddag ska jag dessutom gå och klippa mig. Och imorgon bär det antagligen av till Brorsmåla.
Kakan frågade på telefonen för någon dag sedan: "Men vad händer med din blogg nu då? Nu när du inte jobbar där längre? Kan du fortsätta skriva då?"
Ja du kakis. Det återstår ju att se. Men mindre lär det definitivt bli, för i smålands skogar är internetuppkopplingen seeeg. Och sen får man ju se vad nya jobbet erbjuder...

Nej, det är inte pms

Kom igen människor. Detta är min sista dag, jag har inget att göra och besökt bloggarna i min lista säkert sju gånger redan... Varför uppdaterar ni inte?
Förstår ni inte att jag har dödens tråkigt här!
Det är ingen ursäkt att "ha semester" eller "för mycket att göra på jobbet".

Förresten sa D till mig igår: "Jo, det märks att du slutat röka. Du är lite stingslig..."
Jag har aldrig sagt att jag slutat...

En annan rolig blogg...

Apropå föregående inlägg... lättrörd osv. Vet inte hur jag ska tolka Mickes inlägg i sin finurliga blogg: http://sombio.blogspot.com/2007/07/idag-slutar-sa-det-firade-vi-faktiskt.html

Snällt att uppmärksamma mig & tårtan i bloggen, kanske ett mindre smickarande foto och ja, jag är faktiskt lite förvånad över att det fanns folk kvar att fika med. Trodde alla skulle vara på semester. 
Nästan lite gråt på det. Tur att jag är förkyld och därmed har något att skylla snörveln på.

Just  användandet av ordet "faktiskt" har diskuterats en del. Det verkar vara omöjligt att använda det i någon slags positiv form? Det verkar alltid bekräfta något man misstänkt och sådana tankar är oftast negativa?
Kanske är det en självklarhet för många, jag har faktiskt inte funderat så mycket på ordet förut...
Shit, lyckades jag där? Micke - är det godkänt?

I vilket fall. Nu ska jag radera det sista av mig på kontoret, diska min kaffemugg och inom en snar framtid ta tåget hem.

Lättrörd

Shit, jag är så himla blödig & lättgråten. Lisa på tåget berättade att hon såg sorgliga "Vid din sida" med Julia Roberts och Susan Sarandon igår på teve. Ni vet, där Susan får cancer och Julia får två barn på halsen. Yada yada och jag gråter bara jag tänker på den.
Sen avslöjade jag för Lisa att senast jag grät var till  postkodmiljonären. Det var en sjukpensionerad kvinna som vann hundratusen någonting.
D skakar lite tröttsamt på huvudet och suckar: "varför gråter du nu då?"
"Det är ju så fint..." svarar jag och torkar en tår.


Tröstäta frukost?

Hej igen.
Nu är det förnuftet som snackar. Och nej, såklart det inte blev några cigg.
Istället köpte jag naturgodis. Det är verkligen inte min grej men om jag nu ska börja tröstäta så bör det vara hyfsat nyttigt. För gott var det i alla fall inte, känns som om jag nyss ätit frukost, ananas och yoghurt liksom.
Jag gillar inte att äta frukost...


Karaktären och samvetet

Hej!
Det här är min dåliga karaktär som talar. Jag vill meddela att min hals mår mycket bättre nu och att en cigg inte alls skulle skada. Inte på något sätt. Och det behöver inte heller innebära att jag måste röka lite till sen. Inte alls. 
Nu ska jag och samvetet gå och handla mat.
Och så ska vi se vem som väl bestämmer där framme vid kassan...

Sorry SVT

Kollar på allsång på skansen för en gångs skull. Kanske bland det pinsammaste som finns och inte alls så folkligt som folk påstår? "Raj-raj-raj" sjunger konstiga teveprofiler i armkrok under stora paraplyer. Sen kommer Florence Valentin in och hamrar gitarr. Känns inte helt naturligt. Känns som om svt flinar bakom kulisserna och tror sig ha hittat nästa Hellström.
Jag tror inte det...

Gå på magen...

Jag är inte särskilt sportintresserad (fast ganska grym på TP-idrottsfrågor trots allt, sotomayor och sånt). 
I alla fall, när jag läste Ullis blogg om Hans Backe ringde en klocka. Jag tränade faktiskt fotboll en säsong i min ungdom. Sen bröt en lagkamrat benet i en match och jag slutade. 
Och så var/är jag oerhört bollrädd, så det var liksom misslyckat från början.
Tillbaka till Backe, han var sommaren -88 någon slags gäst på vår fotbollsskola. Jag tror till och med det finns bildbevis. Jag dribblar lite runt en kon och Hans sa: Det ser bra ut.

Nu ska han visst behjälpa Svennis med träning av ett superlag, kanske skulle jag lyssnat på honom. Tagit mitt dribblande på allvar. Satsat på en fotbollskarriär?
Nej, då hade jag ju inte haft tid att författa viktiga bloggar likt denna.
Man ska lita på sin magkänsla, fotboll var inget för mig...

Saker jag inte gillar

Igår länkade jag visst hit från min lunarblogg. I kanske 10 minuter - sen ångrade jag mig.
Men empedance är snabb... och nu fick jag genast lite press på mig. Jaja, jag har ju snokat på hans ett tag utan att ge mig tillkänna. Nu får jag absolut inte röka förräns tidigast fredag då jag gjort slut med LunarStorm och Micke inte längre kan håna mig & min svaga karaktär.

Fast det går faktiskt bra. Kanske för att jag fortfarande nästan hostar lungorna ur mig några gånger om dagen?
Jag lovar ju inga grejer här, men jag har hört talas om något som kallas friskvårdstillägg eller liknande. Kanske att nya jobbet också har sånt? Kanske att jag borde fundera på det där, för idag har jag en konstig träningsvärk i ett ben - utan att veta vart det kommer ifrån.
Sånt gillar jag inte. Det är ett tecken - ett dåligt sådant.

Man ska aldrig säga aldrig

Mm... Jag är fortfarande stark. Det här kan blir den tyngsta dagen hittills. Och förresten, jag har aldrig sagt att jag har slutat. Mest för att jag ska slippa säga att jag ev har börjat igen.
Eventuellt alltså.


Hej!

3 bokstäver. Kort & enkelt tyckte mamma och pappa, lätt att lära sig. Och samma gällde för storebror. Han fick däremot ett hyfsat internationellt namn. Mitt klingar super-"skandinaviskt" på grund av bokstav med ring ovanför. Och utomlands är det alltid jobbigt att upprepa och utbilda i uttalet av mitt namn.

En polack sa, att så som mitt namn låter, det betyder geting på hans språk. En basketkompis från förr sa samma sak, fast björn och på serbiska?

Fröken i lågstadiet slog upp i en bok och sa att det betydde gudinna, det var jag ganska nöjd med ett tag.
Plus att en tuff tjej som som gick i åttan när jag gick i fyran hette som jag. Hon hängde i rökrutan, hade välsprayad snedlugg och snygga stentvättade jeans.

En annan av mina namne har epitet Kristi Brud. Vet inte hur jag ska förhålla mig till det.
En tredje var nån slags miljökämpe 90 nångång? För det var oftast då som man hette som jag gör. Helt klart ett modenamn som föräldrar idag knappast ägnar en tanke åt (ungefär som Gunilla är för mig?)

För jag kan faktiskt inte komma på någon med mitt namn som riktigt skakat eller skrällt? Varken politiker eller popstjärna? Inte än i alla fall...
Hej, jag heter Åsa. Kan kanske vara värt att komma ihåg?
Vem är du?

Host host

Jag trodde att mitt nya liv skulle börja den 1 augusti. Men ojdå, redan i torsdags hände något. Och jag har klarat mig hela helgen, det är fantastiskt.

5 jobbdagar kvar då. Det ska jag nog klara?


Helt sjukt

Helt sjukt, på ungefär sex timmar svullnade min hals upp till dubbel storlek och plötsligt kan jag knappt svälja. Som sagt - sjukt och för första gången någonsin är jag hemma från jobbet.
Och av någon konstig anledning har jag lite dåligt samvete för det. Men hey - Du kan ju knappt andas och får en gång i halvtimmen hostattacker så att organen nästan far ut. Och du vill väl inte smitta de andra på jobbet? 
Nej... men ändå liksom.

Annars:
Bokhyllorna är på plats. De är superfina och så här i efterhand klart värda allt slit.
Billarm * 2 är fixade. Tusen tack sötaste D.
Jättefinne på hakan, hallå - jag är snart 28 år. När ska det där sluta?

Ojojoj. Måste vila ett slag... ajaj.


Yrare och yrare

Jodå. Många öl blev det.
Jag är lite småyr här på jobbet och det är ap-jobbigt att skriva snabbt på tangentbordet.
Då blir jag ännu yrare.
Så jag slutar här. Och funderar på när Mari kommer egentligen. Snart hoppas jag. Snart.

Fira med fylla

Hurra! detta är faktiskt mitt 100:e inlägg.
Det firar jag med en fylla med Mari? förhoppningsvis... i bästa fall?

Kanske inte riktigt att vi firar mitt hundrade blogginlägg, men man får ju passa på liksom.




Vännen, flickan eller tanten

Ringde nyss företaget som tydligen tillverkar vårt billarm, det som blivit både tvättat och badat. Tur att jag & D delade på de två grejerna, annars hade jag fått höra det i all evighet.
I alla fall, egentligen är det inte så krångligt och enklast är att lirka upp bilen utan att den tjuter och köra likt en biltjuv till närmaste larm-återförsäljare.
"Jag har massor av nummer här" säger jag glatt till mannen i telefonen.
Vi skrev nämligen upp alla siffror som stod på larmboxen för att kunna identifiera vår bil.
"Ja, vilken modell är det då?"
"Hmm... hur menar du då? Jag har ju ett serienummer, räcker inte det?"
"Eh, nä, först måste jag veta vilken larmmodell du har vännen"
Tack för den. Jag tror dock inte att mannen i luren menade något särskilt med att kalla mig för vännen, men det där känns aldrig bra.

Ungefär lika illa som när damfrisören mitt emot vårt hus kallar mig "flickan".
Eller mamman som säger till sin son på minigolfbanan: "Vänta lite, tanten är snart klar..."
Va fasen ska man säga då? Inte vet jag...

Det blir bättre!

Börjar det bli bättre?
Mary är nog den enda i hela världen som kommer undan med allt weilande (är det ett ord?)


Lite lagom pirr

Musikscenen på LunarStorm heter Rookie, där finns en del schyssta grejer. Man kan kolla och lyssna utan att bli medlem, det är bra. Men vill man skriva snälla kommentarer måste man logga in. Det är ännu bättre. 

Jag tror att jag slutat lyssna på musik, men ibland vaknar nån slags nerv till, den där som pirrar lite när man hör något särskilt bra. Här pirrar det litelite:


Dyrt men klart värt

Jag gjorde det. Efter att ha sovit till tolv tre dagar på raken, kunde jag såklart inte lägga mig tidigt igår kväll. Och då gjorde jag det - skrev det beryktade brevet till Viking.
Sista koppen kaffe dracks 22:14 fast det spelar ingen större roll då jag har en stålmage som i princip klarar vad som helst. Sedan författade jag en märklig text som stoppades i kuvert och förseglades framåt midnatt. Imorse fick det frimärke och ligger nu och väntar på centralstationens brevlåda. För att snart komma till Vikings postinkast och därmed lätta mitt samvete. Känns skönt.
Då var det bara billarmet kvar att fixa? Som bekant tvättade jag det för ett år sedan och förra månaden badade D med den. Nu pallar den inte mer vatten och behöver bytas, men det är ett stort projekt.
Och kan nog bli ganska dyrt. Men klart värt. En bil som man kan komma in i är ju ganska bra. Och att det inte ser ut som att vi gör inbrott var gång vi ska öppna den känns också fint.
 

Perkele också

Glömde bort: helt plötsligt blev det två veckors semester istället för ynka en.
Nu är det ju nästan meningsfullt att fundera lite över vad man kan göra.
Iniö vore underbart men känns avancerat.
Och så har jag ju fortfarande inte skickat brevet till Viking... perkele...


image28

Inte mycket nytt

Ännu en helg över. Satan vad snabbt det går. En hel del pengar har spenderats och så såg vi Carl-Einar på Liseberg igår kväll. Det var som vanligt men han kommer undan med det för att han är så söt? Eller charmig kanske stämmer bättre?
Jag gillar honom i alla fall, och Flin - hon närmast älskar trollkarl'n.
Annars inte så mycket nytt:
* Örgryte tar väl hand om vår husbil.
* Måsungen på innergården växer och frodas. 
* Nya jobbet får mig att längta. Hängde där lite i fredags och det känns så bra.
* Expedition måla bokhyllor är avklarad, nu ska skiten torka sen får jag äntligen packa upp mina älskade böcker. "Hej Per Hagman & gänget! Välkomna in i värmen..."
 

 

Hejja

Tydligen går det inte att köra GoCart när det regnar. Jag har ingen aning eftersom jag aldrig testat. Därmed är jag också lite besviken, hade varit kul och jag föreställer mig att jag skulle blåst förbi hela Studio. Dominerat, ägt och utklassat.
Kanske lika bra att det inte blev av...
Istället ska vi spela sällskapsspel på ett ställe som tydligen heter Herberts Glass, eller något. Det låter också lite spännande. Blir det TP och den utgåvan jag har hemma i bokhyllan kommer jag att vinna. Jag kan många frågor utantill. Därmed har jag fyllt min hjärna med mycket onödig information, men vid sådana här tillfällen kan den vara guld värt - bokstavligt talat. Hejja hejja! 

Ännu inga tårar

och kanske att jag klarar mig, tills nästnästa fredag i alla fall, då jag slutar på riktigt.
Får väl köpa mig en kaka och fira mitt avslut ensam i personalmatsalen eftersom alla redan gått på semester vid den tidpunkten. Nästan.
Men nu är jag väl dramatisk tycker du. Ja, det är jag.
Imorgon har JAG semester. Eller jag har tagit kompledigt i alla fall. Det betyder dock inte att jag är ledig, för jag har massor på "Att göra-listan".

Igår kväll ringde jag hem till mina föräldrar. När kakan svarar berättar hon att de haft vadslagning om vem det var som ringde. Jag låg inte ens på Topp tre-listan. Det är illa.
De är ju ändå mina föräldrar och jag är deras dotter. Jag borde vara en självklar tanke när telefonen plingar. Jag gillar inte tanken på att de tror att det är en tandlös granne, en ensam tantsläkting eller ... XXX. Kommer inte ihåg det tredje alternativet.
Eller så kan det också vara ett tecken på att mina päron borde röra sig mer i andra kretsar. Mycket pensionärer i deras umgänge just nu? Fast jag vet ju att det oftast är pensionärerna som hänger med dem och inte tvärtom... Eller hur kakis?

sista...

Okej, idag är det "sista" för många av mina kollegor. Sista gången de träffar mig alltså - och det är en förlust. Låter lite som om jag ska dö. Det ska jag inte, bara byta jobb. Och kanske fälla en tår eller två.


Midsommarhelgens "moments"

image24

image25

image26

Tömde kameran från midsommarhelgens äventyr.



Uppdaterat: pendelproblem

Avgång Varberg - 16:33
Ny avgångstid - 16:53

Oops. 20 min till på listan.
Det fiifiga är att ersättning endast utgår om tågen är 30 min försenade. Den jäkla gränsen lyckas de hålla förvånansvärt ofta. Det är märkligt.


Pendelproblem

Sidan jag besöker oftast för tillfället: SJ's "Visa trafikinformation för station eller tåg"

I måndags visade det sig att SJ bytt tidtabell, det innebar 40 min extra väntan på Göteborgs centralstation. Igår var det "trafikfel" på morgontåget (20 min försening) och på eftermiddagen var tåget "försenat från Utlandet (Danmark) i 35 min. Imorse fanns det ingen personal på tåget vilket resulterade i 15 min väntan. Undrar vad som händer när jag ska åka hem om drygt en timme? Just nu är tåget i ängelholm och antal försenade minuter är 5. Än så länge.

Behöver jag ens komma till kritan?
Det ska bli oerhört skönt att slippa pendla!


F15: Jag ser det som en erfarenhet

Sitter med en Mina hångel-bok i min hand. Och jag är lite tveksam, har nämligen studerat texterna lite mer ingående. Det finns blad i boken där våra medlemmar berättar om sitt första hångel. De flesta är söta som Flicka 15:
Min första kyss, hm... Jag satt på en gunga och hans tod framför han var några år äldre, han var helstirrig och pratde om allt mellan himmel & jord och helt plötsligt frågade han: "Kan du hångla?" Jag svarade "JA" och vi satte igång. Det var som han fördubbla sin salivproduktion och han körde elvispen. Jag ser det som en erfarenhet.

Men när jag kommer historien från Pojke 26 är det inte lika kul längre. Tur att han skrivit så långt och dessutom apdåligt, så att ingen pallar läsa den. Här är dock valda delar:
Jag tog min bergsprängare på ryggen och började gå. /.../
-JAAA, min första puss, nu blir det snart sex... tänkte jag...

Det blev det inte, kan jag avslöja. För det är tydligen en annan historia.
En annan historia vi varken vill höra eller läsa.


Sista omgången på bokhyllorna idag då. Stryk ska de ha!

En bättre blogg?

Jag vet, min blogg är inte världens mest upphetsande. Men det är inte heller syftet.
En blogg som är kul dock, det är den 
här!
Djur i paint - precis så underhållande som det låter, och nej - jag är inte ironisk.

Hatar att jag gillar...

Hatkärlek. Jag & Toto.
Långt långt inne gillar jag den här låten, fastän jag länge länge deklarerat motsatsen.
Lite som mitt förhållande till Ulf Lundell...
Har jag en gång hävdat mitt motstånd har jag riktigt svårt att gå tillbaka, ångra och erkänna att jag kanske haft fel. 
Uffe bearbetar jag fortfarande, men okej. Här kommer det:
Totos "Africa" är sinnesjukt skön.
Jag kan inte sätta fingret på vad eller varför, men låten finns gömd någonstans på "köra bil-mp3:n" och när den väl kommer upp, höjs volymen och trummandet mot ratten tar fart.

Och rätta mig om jag har fel, men är inte sångaren hyfsat lik Ebbot i Soundtrack...?


21 mil bort

Fortfarande målarfärg i håret. Mycker möjligt att det tillkom lite mer igår då jag & D fortsatte vårt rollande av bokhyllor. Men gosh vad bra det blir.

För övrigt anser jag att jag troligen är världens sämsta planerare. Försökte få ihop en resa till en underbar vän i helgen som jag verkligen saknar och längtar efter. Tanken var att fara med husbilen, och mitt mål var att hänga med tidgare nämnda vän. D's mål var något annat och nu vet jag inte.
Men med tjock svart penna har jag skrivit "21 mil" på handen. Så långt är det att köra.


Billigt är bra

Jag tror jag vet vad mina nyvunna timmar i höst ska gå till. Ett praktiskt sätt för mig att förena mina intressen.
Äh, jag tar det från början.
I lördags var jag & D på loppis. Smålänningen i mig brukar vakna till liv vid sådana tillställningar, för billigt är bra och framför allt är gratis gott. Men på Pingstkyrkans loppis i Mölndal var inget gratis, tyvärr. Däremot fanns det en hel del skräp, som brukligt när folk dumpar grejerna de samlat på sig längst in i garderoben.
Hallå, det finns ingen som vill köpa din tomma katt-vinflaska. Ingen. Lämna den till återvinning istället!
I alla fall, vi spekulerade på tre schyssta ekbokhyllor ganska länge. De charmiga försäljarna slash ideellt arbetande pingstpensionärerna bredde på fördelarna med bred göteborgska. D som är okrönt kung i prutning var vaksam och tystlåten. Vi övervägde och funderade på fraktmöjligheter. Sedan slog vi till, 250 kronors prutning, plus ett stort akvarium senare var vi på väg hem med hyllorna på takräcket.
I alla fall, jag som gillar både pigga pensionärer & loppisar funderar på att kontakta Pingstkyrkan och kanske att jag kan få hänga lite där? Dricka kaffe och prata 1940-tal och samtidigt få chansen att lägga vantarna på fynden innan de hamnar i affären?
Låter inte det som en utmärkt idé?
Man behöver väl inte vara pingstfrälst för det?

Och nej, jag börjar inte bli gråhårig. Det är resterna från målandet av ovan nämnda bokhyllor. Som ett litet barn kladdade jag färg igårkväll och när D såg att det droppat flitigt i min hårbotten sa han:
"Du vet väl om att färgen inte är vattenlöslig?"

Måsar, katter och karuseller

Det går inte att lämna sopor numera. Där hänger ett minst sagt argt måspar och så fort man sticker huvudet på gården skriker och sedan jagar de en. På riktigt.
Så där kul när det är jag, men riktigt kul när det är mina grannar...

I helgen ha vi hand om J's katt, en vit jättefin kisse från Spanien faktiskt. Våra två odjur här hemma är sinnessjuka. De smyger runt, spejar och sladdar sedan runt henne. Russin är värst, hon får ibland känguru-attacker och nästan sitter på bakbenen och vevar med frambenen mot katten. Men J's katt är tuffare än tuffast. Hon morrar och fräser tillbaka - mycket.

Just det ja, igår var jag på Liseberg och åkte två (2) karuseller! Vilka tänker jag inte berätta med det var lite kul även om jag höll på att kissa ner mig.

hits