sprängfylld skalle
Senaste halvåret har alla möjliga snorat mig i örat och hostat mig i ansiktet.
På jobbet, på spårvagnen - you name it.
Men jag & mitt immunsförsvar har en tajt relation och jobbade bra ihop - ända fram tills imorse.
Väl på jobbet började huvudvärken och sedan kom snoret som ett brev på posten. Typiskt.
Och så nys varannan minut också (fast jag gillar attjo-känslan lite...)
Undrar om jag är allergisk mot nåt?
Kanske avdelningsflyttar eller nonchalanta reklambyråer?
Skugga i sovrummet
Just nu växer de båda jäkligt bra, vi har sol nästan hela dagen...
Men frågan återstår, ska jag flytta dem till skuggiga sovrumsfönstret eller ge dem lite gödning?
TV-kväll
Någonstans gillar jag Bert, han är ärlig och rak och bangar sällan för nåt. Bruden i mitten däremot, hon är helt utan koll och löjligt politisk korrekt.
En sak till, jag har kanske hittat den roligaste medlemmen på länge på jobbet. Och det stör mig nåt enormt att hon inte har någon presentationsbild, jag vill verkligen veta hur hon ser ut av någon konstig anledning...
I alla fall, hon bloggade - som vanligt kul och träffande, även om ämnet var så pass seriöst som anorexi. Och hon avslutade med frasen: Hellre mätt än skelett!
Visst är det bra?
Och så sista grejen, D's "Handbok för tankspridda" sprider glädje. Bland annat berättas om kvinnan som tog bussen till bilbesiktningen...?
Bra, bara bra...
Ibland hittar jag riktiga guldkorn och som är så charmiga att man vill dö. Eller nästan i alla fall.
Just nu är det P19 som leder ligan. Jag uppmuntrade honom att skriva en redaktionell text eftersom hans bloggar är out-standing. Svaret jag fick var att han nyss blivit dumpad och därför fanns ingen direkt inspiration till kreativitet. Fullt förståeligt.
Men likväl fanns ett mejl från honom i inboxen i morse, och en alldeles underbar och underfundig text.
Då blir jag glad. Ibland är mitt jobb bra... vet inte vad jag ska tycka om det... bra kanske?
Dagen D
Men så mycket klokare blev jag verkligen inte, förutom extra lön, flyttbidrag och att företaget "hjättehjärna" ville att jag flyttade med. För jag är tydligen uppskattad samt duktig på det jag gör.
Konstigt, för så känns det inte alltid.
Det är jobbigt att ta egna beslut, att själva behöva avgöra och det värsta av allt - att behöva ta konsekvenserna sedan. Men fundering pågår. Kanske ska jag göra en plus/minus-lista för att se hur läget verkligen ser ut.
Återkommer kanske med en sådan?
mongolråttor och moderssuggor.
Här sitter jag och skriver ett konstigt brev till svenska konsulatet. På uppdrag av Viking.
Strax efter fyra ringde han och undrade hur det gick... Då hade jag precis letat upp handlingar han skickat mig för ett halvår sedan och försökt fundera ut hur jag skulle ta mig ur situationen.
Jag försökte ställa några enkla frågor till Viking för att få en bättre helhet i saken, men på något konstigt sätt halkade hans svar in på imperialism, mongolråttor och att det alltid blir fyllesvin av moderssuggor.
Jag sliter mitt hår, det lilla som finns kvar. Klockan 18 noll noll kommer jag att ge upp. Det tråkiga i kråksången är att Viking verkar tro att min text ska göra underverk.
Jag har 46 min på mig att uträtta stordåd... My God.
Sköna söndag
Precis som det ska vara...
Inbillade mig att jag var tvungen att lämna tillbaka biblioteksböcker och därmed också gå en sväng på stan.
Halva priset på bokrean och en present till D inhandlades - "Handbok för tankspridda".
Det är inte ens en pik utan snarare ett faktum. D är förvirrad.
"Tack" sa han, den kan jag läsa om kvällarna innan jag somnar.
Om föräldrar som tre gånger i veckan tar med sitt barn till jobbet för att de glömmer lämna på dagis. Eller människor som tar med sig soppåsen istället för väskan.
Okej. Skön söndag men saker som tynger. Av någon konstig anledning ska jag skriva ett brev till svenska ambassaden i Helsingfors. Det tycker i alla fall Viking. Han är i fajt med ungefär hela Finland om utbyggnaden av färjeläge vid hans barndomshem.
Vad JAG ska tillföra är oklart, men ett mejl skulle visst göra susen, påstår han.
"Okej" säger jag och får ångest.
"Jag ringer söndag-kväll igen" säger han.
Cirkus fem timmar på mig.
Fasen också.
Mitt liv som hund...
Heey? lördag och ledig och jag bloggar ändå. Fantastiskt kan man tycka.
Jag har klippt mig. Kanske satt bitterheten i håret för jag känner mig faktiskt lite mer positiv.
Och kanske har jag äntligen hittat en bra frisör.
Det hela började med att D tjatade på mig i veckan om att jag skulle klippa honom eftersom han ska på arbetsintervjuer. "Nej tack!" sa jag vänligt men bestämt. Han ser nämligen ofta ut som ett litet barn nar jag och saxen varit framme. Och den looken ger garanterat inga jobb.
"Snälla?" sa D.
"Verkligen inte!" sa jag och gav honom 200 spänn för att gå till en professionell frisör.
(Kändes lite mamma-varning på det: "Här har du pengar, gå och klipp dig").
"Och om hon är bra, boka en tid åt mig också".
Sagt och gjort, hon var okej och mina slitna toppar rök tretton noll-noll idag.
Jag brukar se ut lite som en svamp efter mina tidigare frisör-besök.
Jag kan verkligen inte kommunicera med den yrkesgruppen. Jag förklarar och ibland har jag till och med haft med en liten bild. "Jaja" säger kvinnan med saxen och klipper nåt helt annat.
Därför brukar det också dröja ett halvår mellan mina försök/besök. Jag är nog nöjd idag i alla fall.
Inte så mycket svamp utan lite mer hund på nåt konstigt sätt jag inte kan förklara... Men på ett bra sätt.
"Klipp dig och skaffa dig ett jobb!" passar ganska bra numera?
bloggjobb
Inga nyheter är goda nyheter, sägs det.
Jag tycker att det börjar bli jobbigt.
Jag är kluven, delad och splittrad.
Och därför tänker jag börja blogga på arbetstid...
Ord som slutar på -ion
Det gäller att se möjligheterna i svårigheterna. Men just nu är det jäkligt dimmigt...
Motivation, inspiration och andra fina ord som slutar på -ion är som bortblåsta.
Eller djupt nergrävda. Och ärligt talat är jag inte särskilt sugen på att leta efter dem heller.
Igår var det Lost. Jag är fast igen och så fort eftertexterna rullar tittar jag med hundögon på D (de betyder att han genast ska fixa fram nästa avsnitt).
Men sadisten/sabotören/plågaren säger att det är roligare att se dem i följd på teve.
Ok, säger jag och förklarar att vi då måste se American Idol istället. D går och lägger sig.
Det gör jag också i första reklampausen.